Topp 10: Bästa filmer från 10-talet

Snart är året 2020 och det betyder vid årsskiftet också att det är dags för ”Oscar season”, många bra filmer kommer att kunna bli tillgängliga som kommer vara aktuella för Golden Globes och Oscars. The Irishman tror jag eventuellt skulle kunna bli en kandidat till att hamna på listan vi har under vårt sköte här nere, men det får vi se nästa vecka. Jag kan faktiskt inte hålla mig, jag behövde skriva den här listan!

Lustigt nog så hade jag också gett exakt 10 filmer 5/5 i betyg på filmtipset de senaste tio åren som kommit under 10-talet. Jag är en kräsen filmbetygsättare och har skrivit tidigare om filmbetyg fungerar, att på en procentskala är filmer som fått 5/5 98-100%. Mer eller mindre fulländade filmupplevelser med andra ord.

Innan vi påbörjar listan skulle jag vilja dela ut några specialutnämnanden:

Bästa skräckfilm: Insidious
Bästa actionfilm: Inception
Bästa stor-franchisefilm: Avengers: Endgame
Bästa soundtrack: The Hateful Eight
Bästa kortfilm: Dekalb Elementary
Bästa animerade kortfilm: Pépé Le Morse
Bästa dokumentär: The Jinx
Bästa kortdokumentär: Heaven is a Traffic Jam on the 405
Bästa skådespelare: Amy Adams

Grattis alla pristagare, grattis grattis. Nu till huvudlistan:

10. The Descendants

Det finns få saker som griper tag i min dramaturgiska nerv så mycket som när det kommer till komplicerade draman inom familjer. Bara hisspitchen till den här filmidén är värd miljontals dollar: En mans fru hamnar i koma och han får reda på i samma veva att hon varit otrogen. Hjärnan går i högvarv direkt; Hur hade jag själv reagerat på om jag blev utsatt för något sånt? Nu var det väldigt längesen jag såg den här filmen. Jag har faktiskt lite svårt att minnas den men jag vet också att jag aldrig haft någon anledning att sänka betyget till en fyra. Jag vet också att jag närsomhelst kan se om den och troligtvis älska varenda sekund.

9. The Square

Nia på listan och även 10-talets bästa svenska film (två andra fina har varit Monica Z och Bitchkram) är The Square. Jag har haft lite svårt för Ruben Östlunds tidigare filmer, där allvaret och det obekväma fått ta för stort fokus ifrån det bisarr och humoristiska, något som hans debutfilm Gitarrmongot hade väldigt mycket av. The Square lyckas få fram det på nytt och dessutom på ett mycket bättre, stilrent sätt. Med en faktiskt linjär röd tråd och story den här gången.

8. Margin Call

Det är ju något visst med filmer som handlar om enorma mängder pengar och skildringar av galna kapitalister. The Wolf of Wall Street, The Big Short och Succession är andra skildringar jag älskat det här decenniet (medan den nyutkomna The Laundromat tyvärr var rätt kass). Men Margin Call lyckades bäst med att visa den eskalerande kraften av pengar, där högre och högre höns blir inblandade i något som kanske först inte verkade vara en så big deal.

7. The Florida Project

Att skildra fattigdom och misär är troligtvis det svåraste en filmskapare kan försöka sig på. Oftast blir man ju bara deppig och ledsen. Svenska försök såsom Mig äger ingen och Svinalängorna är ju bra filmer, men knappast något man skulle vilja se om eller ens äta popcorn till. The Florida Project såg jag om bara dagen efter att jag hade sett den första gången. Den lyckas göra stor underhållning av misär, samtidigt som den griper tag i en och lyckas ha med barnskådespelare som pratar och agerar på det sättet som barn faktiskt gör.

6. Birdman

Aaaah det manliga egot. Vilken härlig grej det är att skildra och peta i ändå. Men det mest anmärkninsvärda med den här filmen är såklart sättet den filmats på, hur den aldrig verkar ta någon paus. Det är närbilder, åkningar och vi får följa med överallt, både i New York och rent emotionellt, med de där ständiga trummorna i bakgrunden. Jag blev lite förvånad över att en film som är så pass ”out there” vann Oscarn för bästa film och det är helt klart den bästa av decenniets vinnare av den tyngsta statyetten.

5. Inside Out

Jag hade verkligen inte förväntat mig särskilt mycket av den här filmen. Jag minns att jag tankade hem den en bakfull söndag på mitt rum på Södermalm och att jag var helt fylld av liv efteråt, på något sätt. Jag skrattade, jag grät och det hela var bara helt otroligt. Sen såg jag om den med mina föräldrar kring juletider några veckor senare och grät bara ännu mer. Herregud vad de där jävla pixar-rackarna vet vilka knappar de ska trycka på. Otroligt. Detta är då även decenniets bästa animerade film, tackar som frågar.

4. Midsommar

Jag är så otroligt glad att den här filmen finns. Jag visste redan från början att jag skulle gilla den då jag älskade Hereditary. Jag älskar även filmer om kulter såsom Eyes Wide Shut. När allting svävar i ett slags mysterium. Nu var det inte ett särskilt stort mysterium i den här filmen, vad som pågår rent praktiskt alltså. Istället utforskade den något annat med miljön och handlingen mer som en slags trygg och vacker utgångspunkt. Jag har inte kunnat slutat tänka på den, varken sen jag såg den på bio härommånaden eller sen jag såg om den på Bio Rio i extended version. Och ja, självklart är detta också den bästa filmen som kom ut år 2019. Här har ni den.

3. The Social Network

Det finns nog ingen film jag sett om så många gånger de senaste tio åren som The Social Network. Jag tror inte ens jag gillade den särskilt mycket när den kom ut? Gav den troligtvis en trea i betyg eller så. Sen såg jag om den för ungefär tre år sen, minns inte exakt varför och blev helt golvad av den. Jag började utforska dialogen i den, jag läste igenom manuset och såg den en gång till. Den är helt briljant. Den har perfekt dialog och tempo. Den är aldrig tråkig. Att David Fincher och Aaron Sorkin inte gjort någon mer film tillsammans sen dess är helt obegripligt. Känns som att det är dags för en uppföljare om vad som hänt med Facebook de senaste tio åren.

2. Whiplash

Både Margin Call och The Social Network nuddar på något som den här filmen tar till sin absoluta spets: Ambition och rivalitet. Vår mänskliga och ständiga försök att gå i rätt riktning för att nå våra mål, viljan att vara bäst på något. Den här väldigt intensiva filmen har absolut inga krussiduller. Vi får precis så mycket bakgrundsinformation som behövs om våra karaktärer för att vi ska bry oss om dem. Vart de kommer ifrån, vad de har för relation till sina mödrar eller vad de har för hobbys spelar ingen roll. Ambitionen inom jazzen och trummorna är det enda som spelar roll. Det är en film som bara har det fokuset och den kör i 200 km i timmen nedför den här raka banan, där vi lyckligtvis får åka med.

1. Interstellar

Det var något redan i den första trailern (som hade det sjukt kaxiga eller rentav elaka sluttexten ”one year from now”) som tilltalade mig. Den handlade väl kanske till störst del om Hans Zimmers oerhört vackra soundtrack till filmen, men även att vi hade ett äventyr att vänta oss. Något allvarligt, stort och som skulle utspela sig i rymden, men där inget i trailern visade något som utspelade sig i rymden. Det fick förbli ett mysterium till dess att man skulle få se filmen. Mysteriet i denna här filmen var något annat än det i exempelvis Ad Astra, Arrival eller Annhilation som har sina kvalitéer, men Interstellar lyckades hitta något nytt. Något som fula och dåliga människor tycker är ”ologiskt”, men det de inte förstår är att de enda historierna som är värda att berätta, är människans konflikt med sig själv. Och som sagt så är jag en sucker för dramaskildringar om familj, men där det också för huvudpersonen handlar om en slags ambition utöver det. Det bästa av två världar, helt enkelt.

Andra strålande filmer man borde se ifall man inte gjort det: Blue Valentine, Once Upon a Time in Hollywood, Dunkirk, Mother!, Leave no Trace, Anomalisa, Trumbo, Argo, Cloud Atlas, Ex Machina, Roma, Captain Fantastic, Room, Mad Max: Fury Road, The Lobster, Blade Runner 2049, Elle, Arrival, The Hateful Eight, Våtmarker och Coco.

Topp 10 saker som går på TV samtidigt som Kalle Anka (skriven 23:e december 2012)

 

Årets näst mest sedda program på TV visas som vanligt imorgon och de flesta hushåll kommer ha Tjuren Ferdinand, Musse Pigg på camping och så vidare i bakgrunden samtidigt som det lagas mat eller snackas om coola grejer.

Jag brukar inte alltför sällan titta på vad som finns i den resterande TV-tablån. Om man vill ha något annat i bakgrunden imorgon kl 15, vad har man då för alternativ? Här listar vi de tio allra bästa:

10. Världens pappskallar, Tv4 Sport

 

På TV4 Sport, eller det som i folkmun kallas ‘den där TV-kanalen Ulf Brunnberg pratade om i sitt sommarprat’ visas ett program som heter Världens Pappskallar, repris från 2008. I detta program ser man klantiga brottslingar, våghalsar, galna fans och usla förare.

Gissningsvis är detta ett sånt där program där man får se allt det värsta i introduktionen och där det sista klippet visas förkortat innan varje reklamavbrott, även där det inte är reklamavbrott i Sverige utan bara USA. Det visas så många cliffhangers till kommande klipp i såna här program att klippen i sig bara är runt en femtedel av själva innehållet.

 

9. Skidskytte, Eurosport

 

Världscupen i skidskytte, damer, från Österrike visas på eurosport. Om man saknar den där delen av Kalle Anka i djungeln när han ska skjuta fågeln kan man istället titta på detta.

 

8. Plain Jane International, Mtv

 

Känner inte ni också att det finns för lite makeovers i Kalle Anka? För få dåligt klippta segment där introt till Kings of Leon’s ‘sex on fire’ spelas i bakgrunden samtidigt som man ser dåligt utförda panoreringar i klädesbutiker, stjärnblinkande specialeffekter läggs till och man får höra en arkiverad ljudeffekt som låter lite som ett vindspel?

Räds icke, byt bara kanal till Mtv (Music Television, en gång i tiden) för att se lite härlig, sexistisk dussin-tv.

 

7. Glee, Tv11

 

Inte nog med att Glee visas kl 15 imorgon. Det visas totalt sju avsnitt på julafton mellan 14-21. Så om du ogillar tanken på någon som helst traditionell jul kan du sitta och softa till Glee i sju timmar istället. Valmöjligheten för dig utan dvd-boxen finns alltså imorgon! Inget man vill missa.

 

6. Skärgårdsdröm, Tv8

 

Mmm, finns det något smarrigare än en svenskproducerad livsstillserie om rika människor i skärgården? I avsnittet som visas imorgon får vi bekanta oss med Inga och Åke som redan har ett hus i Ingarö men är på jakt efter ett nytt eftersom de, enligt tv-tablåns beskrivning ‘börjar växa ur det’.

Är inte det mycket bättre än att återigen se Lufsen smutsa ner sin nos med köttbullefett i år igen?

 

5. Desperately Seeking Santa, Kanal 5

 

En julsaga, Ett päron till farsa firar jul och Legenden om Zorro visas på kanal 5 imorgon men på tider då folk faktiskt skulle bry sig om att titta. Imorgon kl 15 visas däremot en kanadensisk tv-film från 2011. Kanal 5 försöker inte ens.

Filmen handlar om att en chef på ett företag väljer att anställa en hunkig jultomte för första gången istället för en traditionell men komplikatoner uppstår när hon börjar bli kär i jultomten. Jaha. De hade lika gärna kunnat visa det här:

 

 

4. Real Steel, Viasat Film Action

 

Råkar du vara en sån där tjomme som har tuffa filmkanaler på viasat så har du möjligheten att se Hugh Jackman lära en robot att boxas och träffa världens störigaste lillgamla barnskådis sedan Dakota Fanning i War of the Worlds.

Näö, det här är bara en dålig parodi på Rocky egentligen. Scenen från Robin Hood när han snor alla pengar från prinsen är bättre än denna två timmar långa underdogsaga.

 

3. Plastikkirurgi: före och efter, Tv4 Fakta

 

Det luktar lussekatter, pepparkakor och julskinka/julkalkon/jultofu. Det dricks kanske en god drink och man diskuterar lite coola saker. Klockan närmar sig 15 och du sätter på tv:n. Något snille byter till tv4 fakta. Det är dags att se en dokumentär om plastikkirurgi. Läkare som allvarsamt berättar om olika ingrepp, inzoomningar på säckiga, blodiga byst och någon med gigantiska läppar som försvarar skiten utan att någon har frågat.

Aptiten försvann och man har glömt vad för coola saker man pratade om.

 

2. Jims värld, tv3

 

På tv3 rullar det på som vanligt. Låt mig gissa vad avsnittet kommer gå ut på:

Jim gör något klantigt och ljuger om det för sin skitsnygga fru, typ att han måste begrava ett husdjur men vill gå och se på amerikansk fotboll istället. Han blandar kanske in sin son i lögnen. Han och sonen ska ut och fiska sen men sonen vill öva på ett dansnummer. Jim får spader eftersom hans son är en fjolla. Hans skitfula kompis Andy bygger en koja till barnen av någon anledning och drar ett skämt om att han är hungrig. Sanningen om lögnen kommer fram och Jim ber om förlåtelse. Hans fru förlåter honom, vad det än handlade om.

 

1. Jul med Ernst, Tv4

 

Ernst var julvärd 2004, men när Blossom Tainton blev det året därpå förklarade Ernst krig mot svt och planerar att göra Jul med Ernst på tv4 till en ny tradition. Så det spelar egentligen ingen roll huruvida de rasistiska nidbilderna klippts bort eller ej. I framtiden kommer vi istället rasa när de klipper bort inslaget när Ernst bygger ljusstakar av gamla cykeldäck istället.

Topp 10: Ocharmiga och gräsliga filmer från tidigt 90-tal (Publicerad 8:e februari 2012)

Hej, det är Joseph här igen.

Folk som följt mina bloggar länge vet att jag har ett ganska så stort agg mot all kultur som kom ut tidigt på 90-talet. Visst, det kom en hel del bra från den tiden. Pulp Fiction, Maffiabröder, Twin Peaks, Riket, Nyckeln till frihet och så vidare.

Men när 80-talet slutade så verkade många inte vilja börja om på nytt. De kramade om 80-talet så hårt de bara kunde. Resultatet blev fult, ocharmigt och dåligt. Som till exempel Snuten i Hollywood 3, Rocky V, Polisskolan 7 – uppdrag Moskva, Tillbaka till framtiden del III och Dödligt vapen 3. Kan ni tänka er? Mel Gibson i vinröd kavaj jaga bilar på 90-talet och hooka med tjejer som har brunröda västar på sig istället för turkosa klänningar och översprayat hår? Man ryser.

En tid då Tom Selleck är med i ‘Tre män och en tjej’ efter 80-talscharmiga ‘tre män och en baby’. På den tiden då hans 80-talsmustasch var Magnum P.I och hans karaktär. När han på 90-talet medverkar i ‘En och en halv snut’, där han tvingas samarbeta med en liten störig unge så kommer kräkreflexerna mot det motbjudande tidiga 90-talet.

De flesta filmerna som kom tidigt på 90-talet var egentligen typiska 80-talsfilmer, fast utan den där glammigt rosaturkosa charmen som omhuldar den tiden. Men vilka var allra värst? Jo, läs och lär.

10. Coneheads

 

Ja, hur tänkte man här egentligen? Vad var grundidén? – Jag vet! det kommer ett gäng utomjordingar som har sex med elektriska instrument som försöker leva som en vanlig familj och det enda konstiga med dem är egentligen bara att de har en kronisk dumstrut på sig.

– DU ÄR ETT GENI!!!

 

9. Rädda Willy

 

Okej, Rädda Willy må vara ganska charmig och väldigt nostalgisk för mig som 90-talist. Det går dock inte att frånse hur otroligt fula alla är hela filmen igenom.

Det är jeansjackor främst. Alla kulörer går i något sorts brun-mörkgrön-mörkröd-grå mönster som piffas upp av vardagligt fula guldörhängen och lurvigt otrimmade frisyrer. Hell, till och med indianen ser grå och tråkig ut.

 

8. Ferngully – den sista regnskogen

 

20th century fox producerade den här efter att en regissör i Australien insisterade på att det behövdes en tecknad film för barn som upplyser om miljön. Att regnskogar skövlas. Detta genom att låta ett gäng älvors skog bli förstörd av några onda män.

Så de ger ut sig på äventyr med en förminskad man och en rappande fladdermus vars röst görs av Robin Williams. I hans rapp uttalas följande fraser:

I been brain-fried, electrified, infected & injectified,
Vivosectified & fed pesticides,
My face is all cut up
My radar´s all shut up
Nurse I need a check-up from the neck up,
I am Batty

Och sen någon doktorsimitation av experimenten som utfördes på honom där det talas om ‘genitals’ lite sådär i förbifarten.

1992 var på den tiden ett bra år att försöka slå disney på fingrarna (som nu köpt rättigheterna till dvd-produktionen), vad de inte visste var dock att disney efter Lilla sjöjungfrun var på väg att få en comeback på riktigt med Skönheten och Odjuret. Filmen floppade och det är inte konstigt.

Den är märklig, obehaglig och innehåller dramaturgiskt felaktiga scener som är sjukt förvirrande för barn. Det kommer en sorts slemmig krokodil och sjunger stönandes att hen blir upphetsad av att käka älvor.

(denna text har inte 100%iga källor så säg gärna till om något av det jag skrivit ovan inte stämmer. Men det borde det göra).

 

Efter Dagissnuten så lyckades Arnold skaffa cred igen med Terminator 2. Men vad hände sen? Jo, Den siste actionhjälten hände. Inget bakslag i sig, utan ett en ganska rolig meta-film om att vara actionhjälte (sen medverkade han i ett riktigt bakslag, men det återkommer vi till).

Arnold gör faktiskt ett bra jobb i den här filmen. Det den faller på är hur klanderligt konceptet och uppbyggnaden av filmen är annars. En massa saker gick igenom utan att någon undersökte vad som skulle finnas med. Till exempel dyker det upp en tecknad detektivkatt som tafsar på poliskvinnor helt plötsligt.

Sen följer givetvis det modet som fanns på 90-talet. Varför slutade man med hederliga svarta läderjackor? Varför bestämde man sig för att börja bära kolabruna läderjackor och kombinera med röda tröjor?

 

6. Jönssonligan och den svarta diamanten

Gösta Ekman hoppade av och ersatte gjorde Peter Haber som hysterisk doktor, följandes Sickans planer på hur man ska stjäla en diamant.

Som film är den här ganska härlig. Tokiga twister, härliga karaktärer och roliga repliker.

Men det är deprimerande att se Sverige under denna smutsiga tid. Särskilt när man som mest innovativ teknisk anda väljer att ha med en radiostyrd bil. Och dynamit-Harry som pappa är det obehagligaste på länge.

 

5. Måndag hela veckan

Här har vi en riktig pärla till film – om den inte hade varit från tidigt 90-tal. För let’s face it, filmen innehåller allt en bra dramakomedi bör innehålla. Ett skruvat koncept, en skön antihjälte som lär sig en läxa och en fin romantisk historia.

Men å andra sidan har vi bruna kavajer, fliströjor och de hemskaste vinterkläderna man någonsin sett. Skådismässigt har vi också en Bill Murray som visserligen är charmig, men så långt ifrån sitt Ghostbusters-jag utan att vara särskilt ny heller. En tom Bill Murray. Till råga på allt Andie MacDowell. En skådespelare som ryker tidigt 90-tal, så även med sin medverkan i Fyra bröllop och en begravning.

 

4. Den otroliga vandringen

Brainstormmöte på Buena Vista productions:

– Vad säger ni grabbar, ska vi göra en ny filmatisering av den där dåliga filmen från 60-talet som i sin tur är baserad på en dålig bok?

– Vadå för bok?

– Den handlar om två hundar och en katt som är vilse ifrån sina ägare. De är dessutom stereotypa på så sätt att hundarna är män. Den ena är en sorts äldre vis mentor och den andra grabbigt busig. Katten är å andra sidan en personlighetslös och pryd kattkvinna. Som vi i boken förnedrar genom att tvinga henne in i vatten till exempel. Jag kallar det familjefilmsbukkake.

– Okej, men bara om han som spelade huvudrollen i Tillbaka till Framtiden gör rösten till den busiga hunden.

– Deal!

 

3. Beethoven

Den här filmen handlar om en kärnfamilj som skaffar en tokig hund trots att pappan inte vill. Hunden som  döps till Beethoven förstör allt för den patriarkpappan och hans manliga pappavanor. Men barnen älskar ju hunden så.

När det visar sig att någon ful bov av någon slag vill stjäla hunden så älskar pappan plötsligt hunden och allt blir bra i slutet.

En familjefilm av amerikansk medelklass, till amerikansk medelklass. Och som ni ser på bilden ovan är de klassiska tidiga 90-talsfärgerna tillbaka. Till och med David Duchovny till höger är ful. Det säger en hel del.

 

2. Dagissnuten

Arnold Schwarzenegger spelar en polis som hänger på ett dagis, äter en moralkaka och går hem.

Dagisfärgerna gör den inte lika grå och ful som ovanstående filmer. Men ack, ni hör ju själva. Innehåller en del odödliga citat. Det räddar den inte från att vara en av 90-talets sämsta filmer.

 

1. Junior

Året är 1994, Arnold hade nyss briljerat i Terminator 2. Sedan var han med Den siste actionhjälten. Okej då. Men hans karriär blev sig aldrig mer lik efter Junior där han spelade mot Danny de Vito (som tidigare spelat hans TVILLING??? i 80-talsfilmen Twins).

(Värt att nämna är att regissören Ivan Reitman gjorde den här såväl Twins som Dagissnuten. Det är som att han blev drabbad av en förbannelse efter Ghostbusters. Hans senaste film gjordes 2006 och handlar om en man som upptäcker att hans exflickvän har superkrafter som hon hämnas mot honom med.)

Den här filmen har en ännu briljantare story: Arnold Schwarzenegger tar en experimentell drog som gör att han blir gravid.

Förutom att vara världens sämsta filmidé någonsin ser alla gråa, hemska och vedervärdiga ut. Ridå!

 

Topp 10 Katastrofala filmomslag (Publicerad 10:e april 2012)

Inspirerad av den fantastiska bloggen katastrofala omslag, där Herr Dryck laddar upp bilder på LP-skivor han äger som ser fruktansvärt fula ut, tänkte jag nu göra samma sak fast med film.

Och på samma sätt som Herr Dryck har som princip att han måste äga skivan han laddar upp, så laddar jag bara upp filmer här som jag faktiskt har sett.

Då kör vi!

10. Agent Cody Banks

(Agent Cody Banks, 2003, Harald Zwart) 

Ja, ni sitter säkert nu och undrar: Vad hände med dom här två barnstjänorna som båda var huvudroller i dåliga tv-serier? Ingen vet! Som tur är slipper man se dom, förhoppningsvis någonsin.

Frankie Muniz poserar stelt som att han åker på en flygbräda… baklänges. Han har på sig en gigantisk klocka och under hans armhåla poserar någon random brud och vad som ser ut att vara en satellit?

En annan konstig miniatyrpryl är en röd bil som flyger ut ur några flammor, eller är det Hilary Duffs spexiga tofflor? Svårt att avgöra.

9. Time at the Top

 

(Tidsmaskinen, 1998, Jim Kaufman) 

Elisha Cuthbert, mest känd som ‘Kiefer Sutherlands snygga dotter i tv-serien 24′ poserar både på ett kort med en man som jag förmodar spelar hennes far. Samtidigt står hon framför bilden och håller krampaktigt i en kamera.

Och vad är hennes nyckel till ett awesome äventyr? Är det kameran som gör henne till tidsresenär eller kan det vara så att kameran inte har något med filmens handling att göra och att det i själva verket är hissen man ser i bakgrunden som är tidsmaskinen?

Den senare spekulationen är den rätta.

 

8. The Computer Wore Tennis Shoes

(Datatrubbel, 1969, Robert Butler)

För det första förstår jag inte om det här är en Disneyklassiker-dvdbox filmen tillhör eller om den tillhör Kurt Russell-collection? För det andra kan man ju skratta gott åt filmer som handlar om datorer från 1969.

Men faktum är att filmen är mer aktuell och rättriktig än vad man kan tro. Kurt Russell spelar en kille som får all information i datorn rakt in i hjärnan och plötsligt kan han wikipedia utantill.

På omslaget får vi se undersökningarna folk vill göra på honom eftersom han blev så kolossalt smart helt plötsligt. Det gör man genom att skeptiskt titta på Kurt genom en eltandborste medan han ler sitt bästa Kalles Kaviar-leende och får en blixt på huvudet. Detta gör tjejen till höger alldeles överlycklig.

7. Be Somebody or Be Somebody’s Fool

(Be Somebody or Be Somebody’s fool!, 1984, Jeff Margolis)

Mr. T bestämde sig för att göra en instruktionsfilm för barn om hur man står på sig och det är ju fint och så.

Däremot är det mindre fint att barnen sen växer ut som mögel på hans skrev. Jag gillar i synnerhet pojken som av oklar anledning står på ena handen i Mr T’s armhåla. Bildkompositionen här är häpnandsväckande. Vi gör sedan ett tecken som betyder typ.. ‘finemang’ och ler med ögonen halvt stängda.

6. All in Good Taste

(All in good taste, 1983, Anthony Kramreither)

En film som tydligen är galen, tokrolig och surrealistisk. Det är givetvis för bra för att vara sant.

Detsamma gäller den osmickrande rumpan som täcker hela omslaget. Filmen har jättefå vältränade 80-talsrumpor, faktiskt.

Och slutligen Jim Carrey som förstås bara är med i en scen.

5. Chairman of the Board

(Chairman of the Board, 1998, Alex Zamm)

Rekvisitakomikern Carrot Top är nog den första man tänker på när man bestämmer sig för att skapa en hel film baserad på en dålig ordvits.

Omslaget är givetvis vilseledande, Carrot Top surfar lite i början av filmen men han fyller inte korridoren på företaget som han ärver och tokar till det på med vatten. Se bara hur upprörd gubben till vänster är som pratar i telefon när han samtidigt inser att hela hans kontor snart kommer fyllas med vatten.

Gubben till höger är livrädd för vattnet, han kommer ju drunkna! Fast kvinnan bredvid honom verkar tycka att det ska bli trevligt att få simma lite.

Carrot Tops kläder är en klass för sig. Alla bleka människor som bär gult, orange eller beige är mer eller mindre medvetna om att det ser ganska fult ut på dom (oss). Är man dessutom rödhårig så hjälper det inte direkt. Inte heller att hans shorts också är gula och verkar matcha surfbrädan något sådär. Lägg på att han har en lila slips som har en röd fläck, en lökring och en krona på sig så har du kanske tidernas fulaste outfit. Och då har jag inte ens nämnt den gröna kavajen som har, vad som ser ut att vara fågelbajs på sig.

4. All the Queen’s Men

(All the Queen’s Men, 2001, Stefan Ruzowitzky)

Han som spelar Joey i vänner spelar alltså här en brittisk (?) soldat som skickas till Tyskland under andra världskriget och väl där passar han på att vinna pris i att vara världens fulaste transvestit. Det är intressant hur man liksom låtit vänstra Matt Le Blanc täcka över högra Matt Le Blanc och placerat några centimeter under så att hela kompositionen fuckas upp.

Det ser även ut som att högra Matt Le Blanc gör en krystad hälsning och siktar en flörtig blick mot sig själv.

Men bäst är nog att de glömt apostrofen i ‘queen’s.

3. Turbulence 3: Heavy Metal

(Turbulence 3: Heavy Metal, 2001, Jorge Montesi)

En rockstjärna

En mördare

40 skrikande fans

På 10.000 meters höjd…

På det amerikanska omslaget:

One killer.

Forty hostages.

Ten million internet viewers.

Ja okej, så de 40 skrikande fansen är också gisslan. Och på det svenska omslaget är planet på 10.000 meters höjd, men på den amerikanska är det istället tio miljoner personer som ser det på internet.

Sen vet jag inte heller varför filmen här heter ‘Turbulence heavy metal thunder’ när den på alla andra platser heter ‘Turbulence 3: Heavy Metal’. Oklart varför den svenska dvd-formgivaren inte ville berätta för folk att det är en fortsättning och ännu mer oklart varför hen la till ‘thunder’ i titeln.

2. Heonggong ya fungkwong

(Gudarna måste vara tokiga IV, 1993, Wellson Chin)

Ja, jag vet vad du tänker. Det är för bra för att vara sant. Man kan inte ha gjort ett dvd-omslag på en film från 1993 och låtit den se ut så här.

När man har slutat att imponerats av gubbarna i hatt och solglasögon som är inklippta lite på måfå i bilden börjar man inse att allting är skrivet i comic sans.

Filmens skitlånga och jätteförvirrande tagline tar dig sedan med storm och först efter det ser du den suddiga figuren i mitten som håller i en trollstav och likt godzilla tar sig genom stan mellan två identiska skyskrapor.

1. Eight Legged Freaks

(Eight Legged Freaks – Jättespindlarna anfaller, 2002, Ellroy Elkayem) 

Ni vet när man försöker komma på så groteska situationer som möjligt och frågar sina kompisar ‘vad skulle du helst göra’. Man får välja något mellan två hemska alternativ.

Inget, och jag menar inget kommer någonsin få mig att välja ‘du måste se ut som David Arquette på omslaget av Eight Legged Freaks varje gång du kommer’.

Detta ansiktsuttryck han påvisar borde vinna något slags rekord. Genom att spela rädd dåligt visar han istället både glädje, ilska, rädsla, eufori och orgasm.

Topp 10: Genusgrodor (Publicerades på Möllan.nu 24:e januari 2012)

Året är 2012 och det känsligaste som finns är inte situationen som Sunes pappa befinner sig i när han kallar delicatobollar för ‘negro balls’ inför ett gäng svarta män.

Vi har distans till det där nu och vi har fattat grejen. Kinapuffarna är borta och det har gjorts tusentals filmer om förintelsen. Vi vet vad man inte borde säga och vad som bör sägas/skämtas med en väldigt tydlig glimt i ögat så att man påvisar att det sägs med distans när man är med människor som kan bli provocerade av det. Smidighet, peace, love and understanding.

Idag är det dock mycket känsligare med feminism och när vi kommer på hundar som inte vill lära sig sitta med att flänga ur sig att kvinnor är på ett visst sätt, att man borde fullständigt skita i att boka band med ett genusperspektiv i bakhuvudet eller när man anser att en feministisk författare har kåtsug i blicken blir många människor provocerade.

Feminism är 10-talets negerboll. Alla fattar grejen så småningom. Det är viktigt att vi berättar vad som är fel och äckligt att säga. Mina damer och herrar: De tio värsta genusklantigheterna!

10. Ulf Brunnberg vill starta manskanal

 

Att Ulf Brunnberg är en gammal gubbe vet vi av många anledningar. Dels så vill han starta en tv-kanal eftersom han inte vill zappa förbi en massa  matlagningsprogram och relationstips.

Han är en konservativ gubbe på många sätt. Varför spelar han inte in sina program med en hårddisk? Varför har han inte tv10? Varför streamar eller laddar han bara inte ner sina favoritmatcher och vetenskapsprogram till sin dator?

Frågorna på själva moderniteten i det praktiska är många. Men att han vill dela upp intresse för historia och intresse för inredning i fitta och kuk säger en hel del om den teoretiska moderniteten i hans gråa hjärna.

 

9. RaggningSEXperten Dennis Danielsson anser att nej är ja

 

I en krönika av den unga grabben i fräsig blond frisyr, t-shirt och upptrimmade muskler berättar han för oss att om man varit ute i raggningssvängarna så vet man att frasen ‘Vi ska inte ha sex, bara så att du vet’ innebär att kvinnor vill ligga egentligen, men inte känna sig som slampor när det händer.

Då kan man till exempel säga: Nej, men vi ska bara hem till mig för att titta på lite 3d-tv (en modern version av att dricka té antar jag).

Det finns en hel del att ifrågasätta här. Dels att han liksom håller med om att tjejer de facto är slampor om de ligger mycket men också för att nej är ja.

Det påminner obehagligt mycket om de skräckhistorier mina tjejkompisar berättat om killar som tafsat på dem i sömnen. Jag säger inte att Dennis Danielsson är en semi-rapist (jag säger däremot inte motsatsen heller) men han uppmanar fan till att killar ska utsätta sig för frestelsen att bli det efter att de besviket insett att nej faktiskt var nej.

 

8. Mikael Wiehe vill ge Valerie Solanas en kram

 

Mikael Wiehe reagerade på SCUM-manifestets teateruppsättning. Så han bestämde sig för att skriva en låt tillägnad Valerie Solanas.

Att skriva en låt till kvinnan som ogillar män lite och försökte mörda Andy Warhol var kanske en fin tanke (?). Men när han sjunger att hon ‘törstar efter närhet som en liten vit kanin’ börjar man fundera på om man sagt detsamma om … ja, Russel Crowe? Charlie Sheen? De behöver fan en kram, de små vita kaninerna.

 

7. Robert Pettersson bara kör

Det här ett sånt där blogginlägg som får folk att bli mörkrädda och tappa hoppet om mänskligheten.

 

6. Martin Timell skämtar om lesbiska

Den här är ganska gammal, men likförbannat en goding. Jonas Adner uppmärksammade den här boken på sin instagram:

 

I den boken ser vi även det här skämtet:

 

5. Leif GW Persson och Robert Aschberg anordnar föreläsning

På silja galaxy anordnas i mars en föreläsning där Robert Aschberg och Leif GW svarar på relationsfrågor med utgångspunkten att kvinnor behöver våga mer och ta för sig mer.

Kom igen nu brudar, ryck upp er! Ta tag i ert liv!

Detta är givetvis en klassisk vanföreställning om att det skulle vara kvinnors fel att de, till exempel, har lägre lön för exakt samma arbete. Eller så är det gubbar med makts fel att man hellre ger jobb och högre löner till män. Vad vet jag.

4. Robert Gustafsson visar oss den kvinnliga hjärnan

Klicka er in på robertgustafsson.se. Är ni där? Bra. Gå nu med musen över fliken där det står ‘fun stuff’ och klicka på Roberts roliga bilder.

Det känns som att man hamnar i en mardröm. Plötsligt är jag i mellanstadiet igen där folk har en presentation på skolans nätverk med en bild på Usama Bin Ladin där Mr.Beans ansikte är photoshoppat och undertexten lyder ‘Usama Bean Ladin’. HAHAHA. Iaf, på den här sidan hittar vi följande bild:

 

 

 

3. Emmabodas bandbokare Håkan Karlsson jämför kvinnor med handikappade och krymplingar

 

Journalisten Sofia Juvel på DN tänkte kolla läget lite på hur det låg till i könsfördelningen när festivaler bokade artister och det såg inte så bra ut. Det är mest män som spelar festivaler, vad det verkar.

Hon frågade emmabodafestivalens bandbokare vad han tyckte om saken och han svarade: Vi bokar bara bra artister. Nej, vi tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat. Vi bokar det vi tycker om och det som passar. Vi gör en fest för oss själva. Detta intresserar oss inte ett dugg. Ärligt talat, jag undrar vem det är som bryr sig egentligen. Det är inte vårt uppdrag att titta på sånt.

Undertecknad har varit på emmabodafestivalen alla år mellan 2007-2011. Det tog ett stopp här.

 

2. Tova Wellton gör Kuken Drakenberg kränkt

 

Den mest uppmärksammade av dem alla. DJ-bokaren Johannes Drakenberg (kuken var bara ett kort twittersmeknamn han fick) blev kränkt, ledsen och körde ‘Håkan Karlsson-tricket‘ genom att säga att de går efter vad som är bra och inte efter kön.

Ledsnare blev många i det episka kommentarsfältet att de behövde försvara det faktum att kvinnor faktiskt DJ’ar, även om det inte är lika ofta.

Grejen är att när kvinnor dj’ar på slakthuset så heter klubben ‘fucking & punching’ och består av fyra lättklädda blondinder.

Väldigt många i det episka kommentarsfältet blev arga, ledsna och kränkta. Men allra ledsnast blev David Heller:

 

1. Jens Gamnan urskiljer kåtsug i Liv Strömquists blick.

 

När Jens Ganman skulle sätta sig ner för att recensera Liv Strömquist bok kände han att han inte riktigt tyckte om boken. Kanske har han dålig självkänsla och kände sig träffad av det Liv Strömquist skrivit.

Han börjar recensionen med en icke-hyllning, att den är sval enligt honom. Rolig, men för elak.

Jaha tänkte jag när jag läste. Ja det kan man ju tycka. Men när Jens Ganman sedan väver in sina argument i den extremt märkliga formuleringen börjar jag tappa greppet om vart han vill komma:

Intressant detalj: ytlighet och porrifiering av samhället verkar vara ett av hennes favorithatobjekt. Men när hon ska posera för det obligatoriska författarporträttet på bokens ”inner sleeve” så finns också det obligatoriska kåtsuget i blicken där.

Liv vill vara snygg, även hon.

Lite dråpligt i sammanhanget.

Jag blir paff och upprörd. Det här är så sjukt så det finns inte.

Bubblare: Pär Ström, Människor som på allvar pratar om ‘nyckelteorin’, Pelle Billing, Tjejsamla, Typ alla i byn Bjästa, Cosmopolitan säger till dig på tvåsamhetsskarpen, Ryanairkalendern, James Cameron, Lovefilmreklamen, Lars von Trier, Skavlan, En gång i Phuket, den anonyma rektorn som svarade ‘killar är såna’ när en flicka berättade att hon blivit våldtagen.

Lycka till! / Joseph Pollack

Tillägg år 2013:

Det här blogginlägget blev möllan.nu’s största snackis när den kom för ungefär ett och ett halvår sen. Här är min favorit av de 66 kommentarer inlägget fick.

Hahah, mycket underhållande jag vet inte om det är bra eller dåligt att ha blivit listad i denna topplista, men det är helt klart underhållande ändå haha 🙂
Jag hade ingen aning om att folk kallade mig “kuken” på twitter osv, visserligen för att jag inte brydde mig, det var då jag började undra när i debatten jag blev kränkt, oh well det är enkelt att vinkla media!

Sköt om er.

/Johannes “kuken” Drakenberg

 

Topp 10 välproducerade komedier

Möllan.nu, Hemsidan jag var chefredaktör för i lite över ett halvår tackar för sig och kommer försvinna vid årskiftet från internet. Det är tråkigt men också ett bra tillfälle för mig att tills dess ladda upp mina favoritinlägg, recensioner och krönikor här på bloggen så att de inte försvinner från internets vackra tryne för alltid. Både för att de bör sparas och men också så att ni kan njuta av dom igen. Vi kan börja med min topp 10 lista över de bästa välproducerade komedierna, skriven 20:e januari 2012:

När folk frågar mig: Joseph, jag vill se en långfilm som får mig att skratta. What do? Så brukar jag kanske svara: Jag älskar Wayne’s World, Monty Pythons meningen med livet, Office Space, Ace Ventura, South Park-filmen eller någon hysterisk 80-talsrulle. Och dom ba’: Nääääeee. Jag vill se något nytt! Något som Will Ferrell helst är inblandad i! Jaha, suckar jag. Här har ni tio såna som faktiskt går att se.

10. Kung Pow: Enter the Fist

År: 2002
Regissör:  Steve Oedekerk
Kommer ifrån: USA

En komedi som likt ‘döda män klär inte i rutigt’, tagit scener rakt av från kända filmer, men där alla röster dubbas av Steve Oedekerk som också spelar huvudrollen, regisserat och är känd för att ha gjort alla thumb-parodier samt regisserat Ace Ventura 2 (som många anklagar Kung Pow att plagiera, ironiskt nog).

Helt klart värd en titt, särskilt om du har barn. Fajten med kossan lämnar inget barn oskrattande.

9. Baksmällan

Originaltitel: The Hangover
År: 2009
Regissör:  Todd Phillips
Kommer ifrån: USA

Precis som i Dude, Wheres my Car? försöker några grabbar ta reda på vad de gjorde dagen innan. Byt dock ut bilen mot en polare som ska gifta sig dagen därpå. Sen tänker du dig att Ashton Kutcher och Seann William Scotts karaktärer parar sig och du har karaktären Alan, spelad av Zach Galifanakis.

En skådespelare som lyfter hela filmen och som tyvärr fått spela exakt samma roll i den otroligt mycket sämre Due Date, samt fått hela hollywood att tro att varenda komedi behöver en exakt likadan karaktär.

Inte i någon film har det funkat, förutom i den här.

8. Blades of Glory

År: 2007
Regissör:  Josh Gordon & Will Speck
Kommer ifrån: USA

Will Ferrell och Jon Heder i en homoerotisk isdans till Aerosmiths ‘I don’t wanna miss a thing’. Resten av filmen kan suga (det gör den inte) men den scenen räcker för mig.

7. Youth in Revolt

År: 2009
Regissör:  Miguel Arteta
Kommer ifrån: USA

Den här filmen är väl mer handlingsmässigt en sorts indie-feelgooddrama. Det är alla saker som omringar filmen som gör den jävligt rolig.

Jag tänker i synnerhet på huvudpersonen Nicks alter ego som bär mustasch och bara köttar grejer hela tiden. Eller alla drogpåverkade människor i filmen. En härlig potpurri.

6. Zombieland

År: 2009
Regissör:  Ruben Fleischer
Kommer ifrån: USA

En film vars anslag får tittaren med sig direkt. Det är huvudpersonens (Jesse Eisenberg) berättelse om hur zombieapokalypsen startade och vilka regler han följer för att inte bli en zombie själv.

Det blir en hel del underhållande zombieköttande därpå, Woody Harrelson som en helt underbar mördarcowboy, Emma Stone är utmärkt som vanligt och oscarsnominerade Abigail Breslin  (Little Miss Sunshine) imponerar.

Lägg på en helt underbar cameo av Bill Murray så har du den bästa zombiekomedin sedan Shaun of the Dead.

5. Get Him to the Greek

År: 2010
Regissör: Nicholas Stoller
Kommer ifrån: USA

En musikproducent och fan till rockstjärnan Aldous Snow övertygar sin chef att arrangera en comebackkonsert efter att floppen för rockstjärnan nyligen lagt sig.

Det är en helt hysterisk film men festscener, pinsamheter som blir plågsamma att se fast på ett bra sätt och väldigt härliga karaktärer.

Synd att slutet är så lökigt bara.

4. Adventureland

År: 2009
Regissör:  Greg Mottola
Kommer ifrån: USA

Kanske mer drama än komedi och var en film jag såg om flera gånger på raken när den kom ut. Jag gillar den här filmen väldigt mycket.

Jag tror främst det beror på kombinationen ungdomlig igenkänning + roliga biroller + Musiken som är en kombination av lökiga 80-talshits (Typ ‘Your Love’ med The Outfield) och Lou Reed.

En film man mår bra av, särskilt om man är ung tror jag.

3. Austin Powers: The Spy Who Shagged Me

År: 1999
Regissör:  Jay Roach
Kommer ifrån: USA

Andra delen av Austin Powers är helt klart den bästa, både storymässigt och humormässigt. Det är även i den här filmen vi utsätts för den kända minime och James Bondreferenserna ökar.

Nämnde Wayne’s World tidigare som Mike Myers också är inblandad i. En personlig favorit, men jag kan förstå varför folk föredrar den här.

2. Borat

Originaltitel: Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan
År: 2006
Regissör:  Larry Charles
Kommer ifrån: USA

En helt klockren satirfilm av Sacha Baron Cohen, fejk eller ej. Roligare än Ali G, inte lika överdriven som Brüno. Borat är en helt undebar karaktär, i synnerhet när han får andra amerikaner att avslöja sina fördomar.

Det är lite som den där busringningen i hassan när de ringer och frågar någon mat & konsumentförening för att fråga ‘vad en neger äter’ varav personen i telefonen svarar ‘något med frukt kanske?’.

Likt South Park berättar filmen en stor och sorglig historia med hjälp av en liten rolig historia. Det är imponerande.

1. Les 11 commandements

År: 2004
Regissör: François Desagnat & Thomas Sorriaux
Kommer ifrån: Frankrike

På reklamen för den här filmen kallades den för ‘Jacque-ass’ eftersom det var fransmän som busade och gjorde sjuka saker. Den här filmen har dock, en sorts märklig handling vid sidan om.

Det franska grabbgänget kissar tillsammans efter att ha blivit utslängda från en nattklubb (filmen inleds med att en blir utslängd och spyr rakt in i kameran, vi vet redan där vad vi ska förvänta oss). När de korsar strålarna (referens till Ghostbusters) skickas de upp till humorhimlen och får träffa humorguden.

Humorguden berättar för oss att alla komiker har blivit avdankade och dåliga. Vi får se en känd fransk komiker (fick jag det förklarat för mig när jag såg den med en fransk polare) göra bort sig och grabbarna får i uppdrag att göra 11 sjuka saker för att rädda världen.

Under filmen startar de tumult i mataffärer, åker rollerblades höga på sömnpiller, återupplivar en legend, tvättar en bil i string till ‘girls just wanna have fun’ och har poolparty inomhus.

En av de bästa scenerna är dock när de ska provjobba som servitörer men är tvungna att snurra och servera direkt därpå vilket givetvis slutar ganska katastrofalt.

En otroligt rolig film.

Topp 10 Saker jag inte förstår

10. Hur folk tänker när de duschat

När jag duschat ser jag till att ha handduken så nära mig som möjligt så att jag kan sträcka ut armen, haffa den och torka mig på plats. Sedan torkar jag ben 1 och stegar ut med det benet på det torra golvet och sedan ben 2. Sen är jag ute på torrt golv och är själv torr, det som händer då är att jag inte blött ner någonting. Om en person går in på toaletten strax efteråt och ska sitta på toaletten så kommer hen inte få blöta strumpor. Det är logiskt.

Det jag inte förstår är att ingen annan gör detta. Varje gång jag går in på en toalett och någon nyss duschat så är hela golvet en jävla flod. Ibland går dessa människor till och med runt med handduken virad runt sig en stund och blöter ner andra delar av lägenheten också. Istället för att ha sina kläder på toaletten så går dessa människor ut med handduken virad runt sig och byter om i sitt rum. Liksom va.

–

9. Folk som tar sig på kuken när de kissar

När jag kissar utomhus eller vid en pissoar behöver jag aldrig ta mig själv på kuken. Det jag gör är att jag tar tag i mina kalsonger och använder den studsaktiga överremen för att skaka bort eventuellt piss som stannat kvar.

Andra snubbar tar dock såvitt jag sett det alltid tag i sin dase och rycker i den en stund. Varför??? Jag har visserligen ingen förhud men är ändå inte helt med på att man måste ta sig på sin rackare när man ståkissat.

–

8. Vuxna människor som har problem med sötsug

Ser ni bilden här ovan? Det är socker som har samma konstistens som halloumi. Så du menar att du hellre äter socker och luddiga kemikalier istället för att steka upp några halloumiskivor? Det har jag jättesvårt att förstå.

–

7. Folk som använder nagelsax istället för nagelklippare och tandtråd istället för plackers

Rubriken talar för sig själv. Det är bara konstigt och obegripligt.

–

6. Svenskarnas märkliga förmåga att bara visa civilkurage när det gäller andra människors brist på hundbajspåsar

Slagsmål på stan? Titta bort eller filma med din mobiltelefon. Rasistisk eller sexistisk kommentar? Skratta nervöst. Någon som ramlat med sin cykel eller annan sorts olycka? Det tar säkert någon annan hand om. Hund bajsar och husse/matte plockar inte upp efter den? NU JÄVLAR SKA HÄR SKÄLLAS UT.

–

5. Nötmixar

Det är liksom ändå bara pistage som är gott? Gör en påse med pistagenötter istället. Jaså, det finns? Men sluta köp den här skiten då.

–

4. Att folk bryr sig om saker

Hörde idag om en person som tyckte att en annan person skulle göra slut med en person som hen inte träffat för att den personen hade hört av en annan person att den andra personen hade gjort något ganska dumt någon gång.  Ja, ni hör ju själva. Sluta bry er så mycket om saker, ni framstår som idioter.

–

3. Att vi går ut och dricker öl

Minns ni när man var liten sparvel och alltid gick hem till den personen som inte hade sina föräldrar hemma för att ha så kallade ”chillkrök” (eller en helt vanlig fest för den delen)? Idag har vi fyllt 20 och vi har egna lägenheter. Enligt alla logiska regler i universum borde detta innebära att vi borde turas om att ha hemmafester jätteofta, väljer vår egen grymma musik, spexar till det med teman av olika slag, umgås och dricker ölburkar för ett rimligt pris tillsammans?

Nej, istället går vi till en skränig lokal som ofta varken har biljardbord eller dart för att dricka öl som kostar minst fem gånger så mycket som på systemet och dessutom bli tillsagda på sparken av någon wannabe-polis om vi har lite för kul?

Det är orimligt, i tell ya. ORIMLIGT.

–

2. Döden

Döden är det mest naturliga och minst orimliga som finns, egentligen. Ändå har jag skitsvårt att fatta grejen. Och det förstår jag inte.

–

1. Varelser som lever på havets botten

Mänskligheten har forskat och spanat in ungefär 5% av havet. Alla vareleser som upphittats på havets botten är köttätande monster. Brr.

Topp 10 låtar om städer

10. Lynyrd Skynyrd – Sweet home Alabama

En perfekt låt att ha på placering 10. Lagom dålig låt, men ändå så trallvänlig och självklar att man slipper skriva en alltför lång beskrivning och bara ser fram emot att skriva om de låtar som faktiskt är bra.

9. bob hund – Düsseldorf

En helt average bob hund-låt egentligen. Men förtjänar en plats i listan på grund av dess otroligt fina musikvideo.

8. Towa Carlsson och Mats Olssons orkester – Laxå (Jackson)

Stad och stad, Laxå är väl mer en sorts… ort. Att däremot sjunga om en håla i Närke som världens metropol får mina läppar att le. En utmärkt Johnny Cash-cover.

7. NWA – Straight outta Compton

Den här låten är som en rak höger i ansiktet. Det är den upplevelsen man får, eller som låtens intro berättar för en ‘You are now about to witness the strength of street knowledge’. En av de bästa intorlåtarna till en skiva någonsin och skivan med samma namn har satt Compton på kartan sedan dess.

6. Fred Åkerström – Oslo

En liten visa där ‘jag ger dig min morgon‘-Fred jämför vår huvudstad med Norges. I låten berättar han för oss något som vi alla fått höra under flera tillfällen, nämligen ‘borta bra men hemma bäst’.

5. Will Smith – Miami

En låt där Will Smith vill visa, precis som i ‘gettin jiggy with it’ att han minsann är häftigare än vad han var i Fresh Prince of Bel Air. Fan, Will Smith är så sjukt cool. Jag vill vara precis som honom. Tänk att vara halvbra på två saker och ändå tjäna miljoner på det. Och nej, Seven Pounds var inte bra. Slår vad om att han trodde att han äntligen skulle få en oscar, men han blev inte ens nominerad, stackarn.

4. Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg

Vissa jämför den här låten med boten Anna, eftersom båda var ‘sommarplågor’. Men Jisses Mandela, jag önskar att Känn ingen sorg (för mig gbg blablabla) hade varit en tydligare sommarplåga. Då jag bodde i Israel på den tiden fick jag visserligen inte uppleva den dygnet runt på radio. Men Boten Anna slog ju igenom internationellt och det var ju skitirriterande. Den spelas fortfarande på uteställen i Cypern och ett par enstaka danskar på Roskilde tycker fortfarande att det är en bra idé att sätta på den på sin bandare. Sluta med det, sätt på allas vår Håkan så att vi alla kan sjunga med och sen skratta åt danskarna som uttalar allt fel.

Apropå sommarplågor, när ska tidningarna någonsin sluta med att försöka förutse vilka som blir sommarplågorna? Mest tippad var väl Melissa Horn? Ofta. Jag slår vad om att ingen tidning i hela världen hade förutsatt att två låtar med nästan exakt samma melodi skulle sammanvävas till en av de mest irriterande sommarplågorna någonsin. Jag pratar givetvis om Alors on Dance och We no speak americano eller vad de nu heter. Hur kommer man på en sån låt? Typ: ‘Grabbar! Jag har en awesome låtidé. Den går så här: Ba-ba-ba-ba-ba. babababababa. Ba-ba-ba-ba-ba. babababa. Smart va? Nej det är inte smart. Båda låtarna suger. Och den andra är ju värre, eftersom den är en sliskig fransman som tror att en bra sång är att låta kåt (Sebastian Tellier wanna-be kanske) och säga ALORS ON DANCE. Det kanske betyder ‘alla ska dansa’, fan vet jag, men vem kan dansa till en melodi som går ö-ö-ö-ööö-ÖÖÖÖ-öÖ-ööö. Skitlåt.

2. Scott McKenzie – San Francisco (be sure to wear flowers in your hair)

En Fruktansvärt bra låt om att vara hippie och att San Francisco är staden är rätt ställe att vara det på. Herregud, det här är nog första gången jag ens antyder i beskrivningen av låten att den ens handlar om en stad. Jaja, den här topp 10-listan är redan tillräckligt off topic och kass, så allt spårar ur ändå. Jag borde sluta skriva topp 10-listor om musik, det finns ändå inget att skriva om skiten förutom ‘öh, det här är… bra’ och någon vidare beskrivning kommer kanske sen, men inget folk orkar läsa. Bara pretton.

Apropå pretton, vad är grejen med att svenskar först nu börjat använda termen ‘hipster’? Det är bara ett annat ord för trendig pretto. Lägg av med det.

1. LCD Soundystem – New York i love you (But you’re bringing me down)

En helt fantastisk låt om den känslan alla får av städer man bor i lite för länge. I alla fall storstäder. Om du tycker om Alvesta, men känner att staden ger dig ångest så har du fel. Alvesta är bara ångest, det finns inget att hämta där, utom dina barndomskompisar som kanske är lite trevliga. Ja, detta gäller ju alla städer som är mindre än Uppsala i Sverige. Förutom det att Uppsala också bara är fullt av ångest. Livets ord, inkognito-svennedialekt och ett pretto-universitet. Grattis, din stad suger.

Topp 10 östasiatiska filmer

Kan inte riktigt säga att jag är särskilt insatt i östasiatisk film. Jag har till exempel bara sett en enda romantisk komedi från östasien och paret i filmen kysste inte varandra en enda gång. Det är ju skitkonstigt.

Sen vet jag att Crouching Tiger, Hidden Dragon, Flying Daggers och Hero är skitbra men eftersom jag inte sett dem på flera år så skulle det ändå inte finnas så mycket att skriva om.

10. Akira

En fruktansvärt snygg animéklassiker från Japan. Det summerar nog allt ganska bra, ja.

9. Spirited Away

En mer modern animéfilm som dock har blivit jättepopulär att hypa. Men jag måste erkänna att stämningen på Yubabas badhus är ganska stilig. Mystiska varelser är cool tycker jag, något jag kommer återkomma till senare i listan.

8. Ju-On

Tv-filmen som startade allt, men som givetvis är bäst. Jag har inte sett de amerikanska The Grudge-filmerna, men jag förutsätter att Sarah Michelle Gellar inte är lika övertygande. Anledningen till att den här första filmen är bra är bara på grund av alla bisarra ljud man hela tiden får stöta på. Läskiga prylar.

7. Infernal Affairs

Modern Hong-Kong-action som jag rekommenderar varmt. Filmens handling är enkel, men ändå så grym. I gangstergänget så har de en polis som låtsas vara gangster och hos polisen har de en gangster som låtsas vara polis. Låter det bekant?

Inte så konstigt, några år senare bestämde sig Martin Scorsese för att göra en amerikansk version. Det utspelar sig då istället i Boston med Leonardo DiCaprio, Matt Damon och har någon låt av Dropkick Murphys mitt ibland allt.

Men som jag sa om Ju-On: Originalet håller längre, hur många oscars man än vinner.

6. 2046

Jag bestämde mig i mina högstadieår att se den här på bio, så jag övertalade två vänner att hänga med. De har nog aldrig blivit så mindfucked i hela livet. 2046 utspelar sig i framtiden, eller i det förflutna. Man vet inte riktigt. Man åker tåg för att återuppleva minnen. Man vet aldrig vad som är fiktivt och inte. Jättekonstig och jättebra film.

5. Hollywood Hong-Kong

En film om ett gäng fattiga människor i en kåkstad utanför Hong Kong, dit en prostituerad flyttar och vill åka till Hollywood. Därav tar hon väldigt högt pris för sina tjänster, vilket får sina konsekvenser. En bisarr och iskall film. På bilden ser vi även en familj som äger en grisfarm, det är roligt eftersom de ser ut som grisar själva och aldrig har särskilt mycket kläder på sig.

4. All About Lily Chou-Chou

En Japansk film om tonårsångest och mobbing. Yuichi, som huvudrollen kallas lyssnar på en märklig sångerska som heter Lily Chou-Chou. Det är för övrigt musiken i filmen som är den största behållningen.

3. De Sju Samurajerna

Jag har för mig att den här filmen är den första icke-amerikanska filmen att stå med bland imdb:s topp 250 filmer. Inte helt oanat, då Toshirô Mifune gör en fantastisk insats som den jätteagressiva och galna samurajen, som inte får vara med i gänget till en början.

2. The Great Yokai war

Förutom kanske Naked Lunch, så är detta nog den sjukaste filmen jag sett. Mest på grund av alla skitkonstiga varelser som bara drar runt hela filmen igenom. Om jag förstått det rätt så är alla varelser baserade på olika legender och myter. Det tycker jag är coolt.

1. Battle Royale

Filmen vars underhållningsvärde redan går i taket då man får höra handlingen. Okej, är ni beredda? Det är ett dystopiskt, eller i alla fall ganska labilt samhälle i framtidens Japan. Detta beror mest på stökiga ungdomar, så staten vill ge igen lite. En vanlig klass med kids på sjutton bast sitter i en buss och tror att de ska på en skolutflykt.

Men så vaknar de i en källare, får en kompass, ett slumpvist valt vapen, karta och order att få varandra att trilla av pinn. Bara en elev får åka tillbaka hem, så det gäller i den här skolutflykten att kötta. För vidare intresse:

Det är en våldsam och underbar film. Se den! Den finns i sin helhet på youtube, tror jag.

Topp 10 judar

Detta är alltså tio judar som får mig att vara stoltast över att ha en judisk uppväxt. Hade vi haft en tvärtomlista hade Zach Braff, Shia Lebouf, Zac Efron och kanske Monica Lewinsky förgyllt den. Hade det varit en lista över de som är ‘mest judiska’, så hade Jerry Seinfeld och Mel Brooks boxats på toppen.

Men nu är det inte så. Mina damer och herrar; Topp 10 människor som gör mig till en stolt jude!

10. Sacha Baron Cohen

Judar har alltid varit kända för att ha distans till sig själva. Ibland kan det gå till självhat, men jag tycker att Sacha Baron Cohen fått in en ganska bra balans där. Att få ett gäng rednecks sjunga med på en visa om att kasta judar nedför en brunn är att ha distans till sig själv.

9. Scarlett Johansson

En skådespelerska som verkar vara bra på allt. Samtidigt som hon var med i filmer som Lost in Translation så verkade hon finnas med på alla tidningsomslag där man vanligtvis ser skådespelare vars CV består av ‘House of Wax‘. Sedan dess har hon varit med i en massa Woody Allen-filmer och är stencool. Så givetvis är hon judinna.

8. Bröderna Cohen

Ni vet, de där regissörsbröderna som bara sprutar ut sig bra filmer med John Turturro. På senare år har de dock siktat in sig på att vinna oscarstatyetter, vilket jag tycker är synd. Men nu när de ändå vunnit för bästa film, kan man ju tycka att de kan chilla lite. Men nä, A Serious Man var ju bara sådär. Fuck it, vi ger den här platsen till några andra judiska brorsor:

7. Woody Allen

Behöver ingen närmare förklaring. Är man världsbäst på personregi så behöver man vanligtvis inte det.

6. Stu Ungar

Man kan nog inte riktigt påstå att tidernas bästa pokerspelare betedde sig särskilt judiskt. De där pengarna han har framför sig på bilderna rök nog bort i ett moln av heroin, koks och horor under samma natt i Las Vegas som han tjänade dem. Å andra sidan så var han tidernas bästa pokerspelare och judisk. En säker position på numro 6.

5. Charlie Kaufman

Har skrivit manus till sex långfilmer. En heter Eternal Sunshine of The Spotless Mind, som han också vann oscar för (bilden). De andra filmerna är genialiska stycken såsom I Huvudet på John Malkovich, Adaptation och Synecdoche, New York (som han också regisserade). Med tanke på att de alla är mer eller mindre mina favoritfilmer så sitter han säkert på den här listan.

4. Dustin Hoffman

Bland filmgiganter så har vi judar det svårt. Antingen är de vanliga hederliga amerikaner (Meryl Streep och Jack Nicholson) eller så har de italiensk ursprung (Robert De Niro och Al Pacino). Men vi kan ställa oss upp och ropa ‘I’m Spartacus!‘, för vi har Kirk Douglas! Nej, förlåt. Jag menar givetvis Dustin Hoffman. Och ja, han är jude så… Ah. Grymt.

3. Natalie Portman

Det brukar oftast skämtas en del om judiska kvinnor och deras utseende. Eller vissa specifika kanske (Sarah Jessica Parker och Barbara Streisand). Men alla som någonsin gått från att vara speicifik till generell kan nu få sig en knäpp på nosen. Natalie Portman kan snagga sig och ändå vara snyggast på röda mattan.

Men nu ska vi skita i ytlighet, för vad gäller filmerna Natalie Portman medverkat i så är ‘snygg på röda mattan’ ingenting. Hon har helt ärligt inte varit med i en enda dålig film. Från Leon då hon var typ tolv år gammal till att regisseras av Milos Forman och leva loppan i V for Vendetta.

2. Lou Reed

När det gäller musik finns det faktiskt inte särskilt många tunga judiska namn. Okej, vi har Simon & Garfunkel men det är ju allt. Bra musik envisas nämligen oftast komma från Storbritannien där judarna helt enkelt inte är lika vanliga som på Manhattan.

Då drar man oftast upp Bob Dylan. Men det är ju konstigt, eftersom han sjunger om Jesus hela tiden, kan man ju tycka. Sanningen är att han har judiskt ursprung, men att han kristnade till sig på 80-talet, sjöng pk-låtar om noas ark och idag har han till och med släppt ett julalbum.

Men vet ni vad? Det är skitsamma att Bob Dylan är kristen. För vi har Lou Reed. När jag fick reda på att Lou Reed var jude var det som att en vikt gick av mina axlar. Jag kunde pusta ut. Inte bara det att en jävligt bra artist är judisk, utan att en artist som till och med är bättre än Bob Dylan är det. Awesome.

1. Andy Kaufman

Andy Kaufman är en sk. ‘untouchable’. De enda som kan dissa honom är någon som vet för lite om honom eller någon som man inte kan ta på allvar. Andy gillade att göra en sak i sitt liv som han dessutom blev bäst i världen på. Inte humor, även om han även ligger högt uppsatt där också. Nej, Andy Kaufman var bäst i världen på att jävlas med folk.

Provokation är en konst och Andy Kaufman var en av de första som insåg detta. Med tv-shower där han medvetet hade satt in ‘myrornas krig‘ skrattade han gott åt att tusentals hushåll kommer gå fram till sin tv och smälla på den, något som löjliga internettroll bara kan drömma om.

Bubblare: Sarah Silverman, Jon Stewart, Beastie boys, Jesus, Matt Stone, Winona Ryder, Albert Einstein, Sigmund Freud, Karl Marx, Gene Wilder, Harold Pinter, Gene Simmons, Jeff Goldblum.

Bubblare som inte är helt judiska eller som konverterade: Marilyn Monroe, Elvis Presley och Stanley Kubrick.