Archive for the ‘Vänskap’ Category

Den motsträviga kreativiteten

2015/10/27

Det är märkligt det här med att ha heltidsjobb. Ju längre jag jobbat desto mer måste jag komma till insikten att min tid numera är begränsad. Jag måste dra ner på den tid jag lägger på TV-serier, på att läsa böcker, på att spela TV-spel, på att vara ute och träffa vänner. För annars kommer den där ångesten över att jag i retroperspektiv inte gjort någon nytta. Att jag bara jobbat och varvat det med grejer jag tycker är kul, som vilken svenne som helst.

Jag har skrivit lite manus här, kört lite standup där. Men det är inte i närheten av den produktivitet jag tidigare haft och jag inser för varje dag att jag måste ge mina kreativa projekt mycket större utrymme i mitt liv. Det kräver kompromisser på andra håll och innebär att bryta invanda mönster.

Så jag köpte en kamera i fredags. Jag ska börja filma en vlogg är tanken. Kanske är det mitt mest geniala initiativ någonsin, kanske är jag helt ute och cyklar. Men framförallt så behöver jag göra det och jag behöver lägga ner tid på det, innan jag blir helt galen.

Nu är det höst och andra reflektioner om nuet

2014/10/08

Vet ni vad det dummaste som finns är? Att inte skriva. Att inte skriva till sig själv. Man borde inte ge sig själv möjligheten att skapa en romantiserad, förändrad eller förvärrad version av ens minnen. Texter till en själv, reflektioner om vem jag är nu ska komma som en påminnelse till ens framtida jag. En påminnelse om att man har utvecklats, om hur man varit och hur man mår.

Nu har jag visserligen inte skrivit ett sånt inlägg på länge, jag brukade vara bra på det. Det kom från och till sådana här inlägg. Mitt i natten när man försökt sova, huvudet har fyllts av så många tankar att man helt enkelt måste upp och skriva. Den här gången hade jag tur, eftersom jag sov ungefär mellan 22-03. Jag försökte somna om, men det gick inte. Så istället skriver jag.

Just när vi pratar om minnen tänkte jag en hel del på Israel. Vad jag minns därifrån. Jag var rädd att jag hade glömt en massa, men det visade sig inte stämma. Plötsligt kom de som en ihopklippt musikvideo, flimrade förbi när jag tänkte på dom. På den där äldre killen som visade vart han gömde sina cigaretter, på beduinbarnet som hade gömt sig i en sopcointer för att skrämma mig, hunden med munskydd som hoppade på mig, välte ner mig på asfalten och rev upp min näsa som skapade ett ärr jag fortfarande bär på.

När vi lyfte en sten och en orm dök upp från ingenstans, vi sprang för livet hem till Uri där vi bjöds på saft. Den där lite störiga kompisen jag hängde med ett tag som hade jättemånga småsystrar och jag förvånades över att i ett rätt så fattigt hem bli bjuden på så otroligt god mat i form av knapriga kycklingklubbor. Min egen uppfunna version av kull som jag kallade ”dynaminti” och hur vi sprang upp och ner för asfaltstrapporna. Det var så mycket spring i utomhustrappor. Maale Adumim låg uppe på ett berg och Israel kan inte direkt creddas för att vara så rullstolsvänligt. Så det fanns stentrappor överallt. Det har jag inte tänkt på förut.

Jag kommer ihåg de två gångerna jag skolkade och hur jag hade planerat att ägna dagen ensam på en lekpark med min matsäck. Efter bara någon halvtimme blev jag så rastslös att jag gick hem, ringde mamma och ljög om att jag hade blivit sjuk i skolan och fick gå hem. Båda gångerna blev mamma suspekt eftersom skolsköterskan borde informera om det på förhand. Men jag kom undan.

En gång kastade vi mjukisdjur nerför trappan vi hade hemma i källarvåningen. Vi siktade och hade något poängsystem. Jag minns inte poängsystemet och jag minns inte heller hur leken fungerade. Men jag minns det fortfarande så otroligt starkt, för jag har nästan aldrig haft så kul.

Jag kommer ihåg när jag fyllde 9 och dränktes på skoj av en bekant i skolan i min lilla trädgårdspool så att jag började gråta. Redan vid den åldern tog jag alltså tag i uttrycket ”it’s my party and i cry if i want to”.

Jag minns lag ba’omer och när vi la en gungsstol i elden som gjorde att glödheta fjädrar flög runt överallt. Det var helt jävla livsfarligt och helt mirakulöst att ingen av oss skadades. Jag minns också att jag tidigare under den kvällen satt i gungsstolen och imiterade olika tv-program. Mina vänner låtsades trycka på en fjärrkontroll och bestämde vilka tv-program jag skulle vara.

Jag minns hur rädd jag var när jag blev påkommen med att snatta. Hur den snälla kioskägaren med missmodiga ögon ogillade när den yngre frukthandlaren kallade mig för ben zona (horunge) för att jag vägrade ge dom mitt hemnummer. Jag var dålig på att komma ihåg saker utantill och visste inte mitt hemnummer utantill. Av ren slump råkade min bror komma in i kiosken en stund senare och tog mig därifrån. Min mamma grät och var jätteförbannad. Än idag förstår jag inte varför jag kallades för horunge och fick min mamma att gråta för det där. Jag snattade liksom bara godis. Det var inte som att jag slutade på grund av det som hände heller.

I den religiösa delen av min uppväxt hade jag fått för mig att när jag var död, så skulle gud stå som en domare bakom ett podium och läsa upp alla dåliga saker jag gjort. Mina föräldrar skulle vara i närheten och förfasas för varje gång jag typ svurit. Redan då tyckte jag det var absurt att jag blev förbjuden att säga ord. Så helt för mig själv ropade jag ”FUCK!”, första gången någonsin som jag sa ordet. Ingen var i närheten och jag frågade mig själv vad som nu hade hänt. Har jag skadat någon genom att säga det här ordet? Spelar det någon som helst roll? Jag kom fram till att gud skulle vara en rätt löjlig typ om han skulle bry sig om att jag sa ”fuck” en gång för mig själv.

Jag tror jag tidigt förstod, mycket tack vare vänner och syskon att mina föräldrars förbud och hinder oftast inte hade någon egentlig mening förutom deras egen blindhet. Det fanns en svårighet i kommunikationen och i synnerhet pappa har alltid varit svår att argumentera mot. Vi spelade ett spel som hette Dungeon Keeper. Mina föräldrar hade ingen aning om vad det var för spel, de hade inget intresse av att ta reda på handlingen, vad det gick ut på eller varför jag och min bror Jonathan tyckte det var så roligt. När vår äldsta bror informerade våra föräldrar om att man inte var god i spelet, utan att man spelade på ”den onda” sidan, då fick vi inte spela det längre. Det gick inte att diskutera eller resonera fram en kompromiss. För vi var barn och hade automatiskt fel.

Just när det gäller TV-spel och även tecknade filmer så har mina föräldrar en väldigt intressant relation till dom. Trots att snittåldern på TV-spel idag ligger på runt 35 år och det finns tecknade filmer som riktar sig till vuxan, så är dessa två medier något som de direkt förknippar med barn. Att det är barn som är meningen att konsumera det. Mycket hos mina föräldrar har förändrats de senaste 15-20 åren, i synnerhet den religiösa biten. Men just synen på TV-spel och tecknad film har stannat kvar. De förstår att det finns vuxna som konsumerar det, men det förknippar det med barn. Lite på samma sätt som de kanske ser mig som vuxen idag, men antagligen fortfarande förknippar mig med den jag var som barn.

Jag tror de och kanske inte ens jag själv inser hur mycket jag ljög, stal, skolkade, fuskade, busringde, vandaliserade och fifflade under min barndom. Det var ändå väldigt sällan man blev påkommen och precis som att ropa ‘fuck’ för sig själv så skadade man sällan någon annan genom det heller.

Jag vet inte vad jag vill komma med det här riktigt, men det är det här jag tänkte på just nu när jag är 24 år gammal, samtidigt som det ösregnar utanför en oktobermorgon.

Målgrupp

2014/05/22

Idag hade jag en väldigt intressant föreläsning på min skola med Henrik Ståhl och vi pratade en del om målgrupper, i synnerhet till hur barn hanterar mörker av olika slag. Jag tänkte mycket på den kultur jag själv tog del av i ung ålder och hur den påverkade mig. Det vi aldrig riktigt kom in på är hur det kan variera vem av syskonen man är. Jag kommer ihåg när min äldsta bror kom hem efter att ha sett Tim Burton-komedin Mars Attacks. Han grät i mina föräldrars armar, det var det läskigaste han sett på länge. Jag tror han var runt 15 år vid det här tillfället, när filmen gick på bio.

När jag själv fick se den höll jag för ögonen i början när det sades bli läskigt, varningen jag hade fått av min bror var klar. Men ju mer jag kollade desto mer insåg jag att filmen inte var läskig alls, inte för mig. Jag var härdad som yngsta syskonet, min äldsta bror var det definitivt inte. Vi tolkar saker olika. Min största fråga till Henrik och hur han bemötte föräldrar som ansett att hans pjäser varit för mörka är också ”vad gör mörkret för skada på barnen?”. Och det finns inget direkt svar.

Så jag tänkte bygga en lista nu över filmer jag minns att jag såg i ung ålder och hur jag uppfattade dom.

6-7 år gammal:

  • Jurassic Park – Någon blir uppäten på en toalett i filmen fick jag spoilat för mig, så den enda hyfsat grafiska dödsscenen var jag ganska beredd på. För övrigt ansåg jag nog bara att filmen var något av det absolut bästa jag sett.
  • Indepedence Day – Den här var upphajpad som väldigt läskig men innehöll mest one-liners från Will Smith. Scenen där en alien använder en människas kropp för att kommunicera med några människor minns jag ganska starkt men har inte för mig att jag blev särskilt rädd för den.

8-11 år gammal:

  • Signs – Av någon anledning fann jag den här fruktansvärt läskig. Jag hade sett en konspirationsdokumentär tidigare på dagen som i mina ögon bevisade att aliens kan komma och ta folk som ligger och sover. Vi gick och såg Signs på bio samma kväll. Jag minns inget jävla skit av filmen, men den stärkte min tanke på att aliens hade kunnat komma och ta mig. Det var sista gången jag sov i mina föräldrars säng på grund av rädsla.
  • Jurassic Park: The Lost World – Fann jag hysteriskt rolig. Så pass mycket att jag såg om VHS:en dagen därpå innan mina föräldrar hann lämna tillbaka den till videoaffären.

12-15 år gammal:

  • Guds Stad – Blev snabbt en favoritfilm. Jag minns också att jag något år senare skulle se den på bio med min klass och hajpade upp den för mina klasskompisar. Vi fick dock alla vår bioupplevelse förstörd av någon annan stökig klass från en annan skola som höll på att tjafsa och killarna som satt bredvid mig skrattade åt en kille från en annan skola som väldigt ogenerat onanerade i biosalongen medan filmen höll på.
  • Sin City – Var såg fräsig för en fjortonårig pojk att jag behövde gå och se den på bio två gånger.
  • Nightmare on Elm Street – Blev direkt en skräckfavorit. Freddy Kruegers långa armar vid stängslet, blodigheten och att sängdöden mot slutet. Återvände snabbt till videomix för att hyra alla sex uppföljare.
  • Saló eller Sodoms 120 dagar – Fortfarande den äckligaste filmen jag sett. Den gav inga traumatiska men eller så men jag var 14 år och onanerade inte på två veckor efter att ha sett den här filmen. 14 år.
  • Gudfadern 1 & 2, Eternal Sunshine of the Spotless Mind, De feta åren är förbi, Chinatown, The Shininh, Clockwork Orange, 12 Edsvurna män, Garden State, The Far Side of the Moon, en massa Woody Allen, Din Morsa också!, Reservoir Dogs, Eyes Wide Shut, Gökboet och The Royal Tenenbams sågs under den här tiden och alla har varit stora favoriter sedan dess. På ett sätt önskar jag att jag sparat vissa av dom.

 

En historia med en tokig twist

2014/02/12

Fredrik böjde sig fram till hyllan och tog fram sin gamla kikare. En Georgofs 0171, den finaste kikaren som fanns på 40-talet. Så många pjäser den fått genomleva genom åren. Allt från stora operor som La Traviata och Carmen till Ett Dockhem på kulturhuset stadsteatern till obskyra källarteatrar på zinkensdamm.

Det var dags att sälja den gamle klenoden. Kontot hade börjat smalna och pensionen räckte inte alltid till. Nu var det ju dessutom dags att åka till Sydkorea, där brorsan lämpligt nog skulle begravas. Bredvid sin fru i Seoul av alla ställen. Fredrik hade ju inte träffat sin bror Rolf på flera år och än mindre besökt dom. Det hade varit Rolf själv som orkat ta sig från sitt nya hemland till sitt gamla. Mest för att visa sina barn sitt gamla hemland men också för att han aldrig kunde få nog av djungelvrålspåsar som han alltid bunkrade upp med under sin sverigevisit. ”Lakrits finns inte i sydkorea” brukade han säga och fyllde sedan sin mun med det svarta guldet.

Väl på arlanda händer det som inte får hända. Fredriks bagage ramlar omkull och alla hans dildos sprider sig som vinden på hela terminalen. Pinsamt.

2013 – en sorts enkät

2014/01/03
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Flyttade hemifrån på riktigt (Dvs, det är typ omöjligt att flytta tillbaka hem igen även om allt skulle gå åt helvete den här gången också).

Hur har ditt 2013 varit?
Ekonomiskt väldigt fattigt men i övrigt väldigt bra.

Blev du kär i år?
Jo, jag tror det.

Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma?
15:e juni. När jag mitt under festivalfestande på Hultsfredsfestivalen i Stoxa blir uppringd av min roomie som berättar att jag kommit in på Biskops Arnö.

Vad är din största framgång 2013?
Att jag kommit in på Biskops Arnö ‘Att skriva dramatik’ och för första gången känner mig riktigt professionell och duktig på det jag gör om dagarna. Att jag kommer kunna fakturera för det här inom snar framtid.

Bästa köpet?
Min hajposter från Den Blå Planet som chillar stadigt på mitt rum nu.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat känns rätt självklar även om fatöl och resor säkert konkurrerar lite.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag kom in på Biskops Arnö, träffa syskonbarnen i Berlin, gå på Roskildefestivalen och att få se Regina Spektor på Stockholm Music & Arts.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2013?
Daft Punks Get Lucky, Håkan Hellströms Valborg och Veronica Maggios Va Kvar.

Vem har du umgåtts med mest?
Ariel, rumskramrat och vapendragare.

Har du haft ett förhållande under 2013?
Nej.

Vart reste du under 2013?
Berlin, Roskildefestivalen, Stockholm flera gånger och efter att jag flyttade dit, Malmö en massa gånger.

Är det något du saknar år 2013 och vill ha 2014?
Mer pengar. Ett sommarjobb det här året hade tex suttit fint.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Hade gårdshäng och fest dagen efter midsommarafton så de få som hjältemodigt orkade masa sig dit var extremt bakis. Trist!

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Förstahandskontrakt i en lägenhet i Stockholm, filmmanusjobb för långfilm som går upp på biografer över hela skandinavien, få ståuppa på Raw eller Oslipat, tid och pengar att skaffa körkort samt att träffa min själsfrände. Men hey, allt tar sin tid.

Vem saknade du?
Brorsans familj, särskilt direkt efter att ha hängt med dom i Berlin en hel vecka.

De bästa nya människorna du träffade?
Alla. Har nog inte skaffat en enda fiende i år. Eller jo en, men han bor i Göteborg så no worries.

Vad vill du säga till dig själv inför 2014?
Ta det kallt – det är allt.

Julkalendern jag filmade för tre år sen

2013/12/02

Det är julkalendertider igen. Det får mig att tänka på den tragiska händelsen som uppstod härommånaden när min vän Anton gick bort. För ganska exakt tre år sen, tre veckor innan första december, började vi spela in en julkalender som jag skrev och regisserade. Den var baserad på en kortfilm jag gjorde när jag var 14 år som då hette Glada Stan och handlade om gosedjur som bodde i en kartongstad. Handlingen var förflyttad här till en studentkorridor men premissen var detsamma.

Huvudpersonen är förälskad i en tjej i korridoren men vågar inte prata med henne och har en bästa kompis som pushar honom till att våga göra något åt saken. Samtidigt så har vi korridorens odrägliga wildcard, Berra, som alla har ganska svårt för men som tjejen huvudpersonen är förälskad i, är förälskad i. Den här odrägliga karaktären spelades av Anton. Och han gjorde det så sjukt bra. Ni kan se hela julkalender från start här. Men bäst är nog ändå sista luckan, när Berra påstår sig ha skrivit bibeln och signerar den i stadens torg. Den kan ni se här:

Ps. Se till att inte se den från mobil eller datorhögtalare. Vi hade precis börjat Skurups folkhögskolas filmlinje och ljudteknik var den sak vi hittills hade bemästrat minst.

KB igår (Publicerades 3:e mars 2012)

2013/11/23

Åh herregud, mitt huvud håller på att sprängas. Jag är så sjukt bakis. Här är varför:

  • Jag möter upp min klasskompis på Malmö C för att lämna bort en mikrofon. Jag läser på twitter att Linus sitter på starbucks, jag drar dit och väntar istället och stör honom mitt i ett samtal med sin flickvän.
  • Vi drar hem till Linus. Jag knäcker den första ölen och Linus spelar Mew. Jag ler.
  • Max kommer. Vi lyssnar på Spice Girls. Linus bjuder på någon sorts grogg där han blandat päronkonjak och red bull. Han bjuder på två-tre stycken. Jag dricker upp mina fem tuborg guld.
  • Vi går till KB
  • Alla är födda år 1993, utom vi och några till.
  • Jag och Linus försöker köpa drinkar. Min dialog med bartendern:

– Hej, skulle jag kunna få en mojito?
– Det har vi inte.
– En daiquiri då?
– Det har vi inte heller.
– Okej, men en rom&cola då?
– Det kan jag göra! *ser ut som en duktig åttaåring som lyckas stå på händerna för första gången*

Och herregud, den rom&colan smakade pyton.

  • Går ut till rökrutan för att socialisera. Behöver förklara för några helsingborgare varför jag kommer från Malmö, samtidigt som jag pratar rikssvenska.
  • Gör exakt samma sak fast till ett gäng som är ifrån Bjärred.
  • Går in igen.
  • Dansar med full tjej som plötsligt spyr på dansgolvet.
  • Går diskret därifrån.
  • Möter upp Max och Linus igen.
  • Går hem.
  • Tar en omväg och går en promenad på stranden. Lyssnar på Håkan Hellström på nattstranden och är vemodig.
  • Äter nudlar hemma med kycklingsmak.
  • Ser ett avsnitt av parks & recreation.
  • Minns inte alls vad avsnittet handlade om.

Ja, vi gjorde det

2010/08/15

Bild stulen av Maja

Vad jag gjort i helgen.

2010/07/22

Juli genom tiderna

2010/07/09

Eftersom jag har total bloggtorka, så kommer detta inte vara första gången som jag snor inläggsidéer rakt av. Detta koncept kom min flickvän på, att berätta om hur man var en viss månad under de senaste åren.

Juli 2006:

Som bilden antyder så hade jag blivit självägd av min cykel, vars framhjul fick för sig att tvärnita, så att jag flög över styret och fick smaka grus. Den här sommaren var jag nyinflyttad i Malmö, med alla vänner boende i Kristianstad.

Jag var väldigt ensam. Jag grät vid ett tillfälle. Jag åkte en gång till bo01 helt själv och bara gick runt. Jag var på möllevångsfestivalen lite. Jag besökte Jesper i Kristianstad och spelade kubb.

Juli 2007:

Jag lyssnar jättemycket Bob Dylan och The Who. Jag och Viktor åker till London för att se spamalot, Shakespeare och köpa den sista Harry Potter-boken vid dess premiärnatt. Jag åker på Emmabodafestivalen för första gången, om några veckor åker jag dit fjärde året i rad. Jag spyr i Kristianstad, eftersom jag fått för mig att 7.5-öl är häftigt. Det är det inte.

Juli 2008:

Jag är på Roskilde för första gången där jag står längst fram på både Judas Priest och bob hund (deras första spelning på typ fem år). Jag drar till öland där jag kanske hade sommarens bästa helg, eftersom Eric, Lovisa och Jakob var helt underbara som bjöd mig på öl och spelade minigolf med mig. Emmaboda igen och det var nog lika fint som det var första gången. Vi hade ett riktigt camp med blandade människor. Flagga och allt, som dock blev uppbränd en natt.

Juli 2009:

Roskilde igen. Den här sommaren är jag dock fattig, så jag är tvungen att jobba med att servera kaffe. Trots detta ser jag mer band än vad jag gjort på någon festival tidigare och har kanske bästa festivalupplevelsen hittills med tådopp i remoulad and what not. Jag åker till öland igen som dock inte är lika roligt som förra året, eftersom både Jakob och Eric jobbade hela jävla tiden. Jag drar till emmaboda igen där jag träffar min livs kärlek. Resten är historia.