Archive for the ‘Genus’ Category

8 saker tjejer gör fel i sängen

2015/09/11

Jag råkade komma över det här inlägget på Nyheter24 (i kategorin ”debatt”) där Nicole Rydén som jobbar med casting till ett TV-program berättar om 8 saker killar gör fel i sängen. Det är relevanta gifar inlagda med rimliga exempel som att man inte ska ”dunka in hennes huvud i väggen” och ”prata med bebisröst med hennes bröst”.

Jag har i samma manér samlat 8 saker tjejer gör fel i sängen:

  1. Berätta om när du som barn ströp marsvin till döds. Det är ganska psycho, faktiskt.
  2. Bita av och äta mina pungkulor med peppar och salt – det gör ont faktiskt. Ett big no-no.
  3. Börja inte starta en insamling under sexet till röda korset. Det är fint och så – men under sex? Hallå!
  4. Viska inte i mitt öra att du skulle vilja flå mig levande och använda mina skulderblad som trumpinnar. Jag är inte dina trumpinnar, okej?
  5. Om du plötsligt börjar fundera på meningslösheten i existensen och att vi i det stora hela bara är en blinkning i universum så kommer du tappa fokus
  6. Snälla, inga starka såser. Srichacha i all ära, men jag vill inte ha det i kuken.
  7. Ta in stora otympliga maskiner i sängen som skrivmaskiner och scanners. Det är ganska wierd?
  8. Raka inte av mig håret bara för att DU tycker snaggade killar är hett. Jag är inte någon pokal.

Psykiskt sjuka män – eller att se film med nya ögon

2014/08/20

1994 schwarzenegger

Om man tittar långt bak i tiden kan man snabbt reagera på hur man för ett antal decennier sedan var så blind för diskriminering i media. Inte sällan brukar bilder av det här eller det här slaget länkas med anledning av att vi, med det perspektiv vi har idag ska reagera på hur sjukt rasistiskt/sexistiskt det var på exempelvis 50-talet.

Men man behöver inte gå längre än 80 eller till och med 90-talet för att då och då reagera på skumma inslag i filmer som idag hade strukits bort. Ibland kan det vara små inslag i annars rätt bra filmer, som när Dr. Sattler i Jurassic Park tar på sig att springa och sätta igång säkerhetssystemet igen och John Hammond påpekar att han borde göra det istället, eftersom hon är kvinna.

Men sen finns filmer vars generella tema och handling kretsar kring en man (som det är meningen att man ska heja på) som beter sig som en patriarkal psykopat. I filmen Farlig Förbindelse (1987) kretsar filmen kring en framgångsrik familjeman som hotas av en galen kvinna. Uttrycket “kaninkokerska” används än idag för att beskriva galna kvinnor.

Grejen är bara den att om filmen hade gjorts idag så hade mannen skildrats på ett mer sympatiskt sätt, något som inte behövdes på 80-talet. Man hejade ändå på den otrogna mannen, fullt medveten om att han är just otrogen och fullt medveten om att han både sviker och tränger bort en kvinna han haft en affär med. I slutet (spoiler alert) när kvinnan blir mördad så har hotet mot kärnfamiljen eliminerats och Michael Douglas kramar om sina älskade.

I filmen True Lies (1994) av James Cameron handlar det om en spion som ljugit om hela sitt liv för sin familj. När han misstänker att hans fru är otrogen så spårar han hennes samtal, buggar hennes handväska, psykiskt misshandlar mannen som hon misstänks ligga med och kidnappar henne. Väl kidnappad förhör han sin fru från en ensidig glasvägg (hon kan inte höra att det är hennes man eftersom hans röst är förställd. Med tanke på att mannen spelas av Arnold Schwarzennegger borde dock detta ifrågasättas) och frågar henne kränkande frågor om hur pass förälskad hon är i sin man och hur långt det gick med mannen hon misstänktes vara otrogen med.

Det slutar inte där. Frun tvingas sedan i ett uppdrag från sin egen make strippa för en man som sitter i mörkret på ett hotell. Det jag mindes från den här filmen var mest att Arnold Schwarzenegger sa “you’re fired” innan han sköt iväg en bov med en raket in i en helikopter. Att se om den 2014 får en att upptäcka helt nya saker, som att huvudpersonen sysslar med psykisk terror genom att missbruka sitt yrke mot sin fru. Detta tas sedan varken upp eller görs en särskilt stor big deal av.

Det hade det gjort idag.

De bästa kommentarerna från Blondinbellas blogginlägg ”Feminismen uppmuntrar till offerroll”

2014/02/13

Har ni, liksom jag, tyckt att det varit mysigt att beskåda vad Blondinbella har för åsikter om feminismen? Man kanske blir nyfiken på hur folk tänker kring hennes funderingar och scrollar ner på kommentarerna. Det består till störst del av essäer man inte orkar läsa, så jag har helt sonika samlat de allra bästa kommentarerna från blogginlägget (klicka på bilderna för att göra de större):

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.57.38

Det börjar bra. Linda konstaterar att män ska tillåtas att bära penis och identifiera sig som man. Där håller jag med henne, jag är själv en man som också identifierar mig själv som just detta. Sedan konstaterar Linda att hon är glad att hon bor utomlands numera. Där väcks många frågor. Menar Linda att Sverige numera inte tillåter män att identifiera sig som män? Som en slags tvångs-transsexualitet?

Sen skrattar hon oss rakt upp i ansiktet som måste leva i bunkrar för att myndigheterna inte ska fånga oss och tvinga oss att identifiera oss som annat än män. Huga!

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.55.36

Här tycker Mimmi att Blondinbella satt huvudet på spiken och startar en hashtag. Tyvärr hakade ingen på. Kanske för att hashtags är oklickbara i kommentarsfält, vad vet jag.

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.54.15

Lisa håller med Blondinbella! Men håller inte med Linda som ”var glad” att hon bodde utomlands. Lisa tycker tvärtom att feminism osv (?) ”behövs” i alla andra länder utom Sverige som nu alltså är regerande mästare i feminist-OS, får man anta.

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.53.59

Louise konstaterar här att hon inte vill bli kallad för feminism. Det är rimligt tycker jag, man ska inte axla ansvaret för en hel -ism på en människa. Vi måste vara rädda om våra medmänniskor. Sen får vi reda på att Louise förknippar feminism med idioter! Ord och inga visor. Då i synnerhet med en person som har en pungsparkstatuering och det är ju inte riktigt klokt, tycker Louise.

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.55.22

Den här kommentaren tyckte jag nog var den allra bästa av de hittills 352 som reagerat på blogginlägget. Isabella skapar en helt egen åsikt som jag väljer att kalla ”osäker”. Det är ovanligt att ambivalenta röster höjs i kommentarsfält (eftersom en kommentar oftast kräver att den som läser blogginlägget får en jättestark reaktion) men det är fint att de syns. Bra Isabella!

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.53.40

Cilia tycker förresten (det är lite oklart vad hon skrivit tidigare) att ordvalet ”rabiesfeminist” är ett jättebra sådant. Det kan Blondinbella ta med sig i framtida blogginlägg.

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.52.48

Mimmi sitter framför sin skärm och får ett ”hallejujah-moment” för att Blondinbella uttrycker det som Mimmi inte själv vågar yttra! Förutom då till alla sina vänner, sina systrar och sin mamma.

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.52.34

Caroline håller med Mimmi och tycker det är kittlande skönt att någon vågar säga ”det”. Sedan uppskattar jag Carolines metafor med feminist-hav. Jag tänker mig att Caroline simmar i en swimmingpool som plötsligt invaderats av en lågstadieklass (feministerna) och att hon inte vågar säga åt dom att lugna sig när hon försöker simma ifred. Men så kommer badvakten (blondinbella) och säger åt de ouppfostrade kidsen på skarpen. Hurra!

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.48.58

Caroline har en undran när det gäller feminismen som verkar högst relevant. Och det är om feminister följer ett form av reglemente när de sprider sina åsikter (vilket Caroline anser att man har rätt till) som innebär att de måste se för jäkliga ut. Caroline är sen generös och delar med sig av vad hennes bild av för jäklig är, nämligen: kort lugg, stora glasögon, hår under armar och loppis kläder.

Caroline könsbestämmer inte vilka som är feminister, vilket jag uppskattar och får ta mig en funderare nästa gång jag ska sprida en feministisk åsikt. Raka armhålorna innan gissar jag och undvika kläder jag köpt på loppis. För om hennes kommentar endast gällde kvinnor så hade det känts en aning banana sandwich att i en diskussion om feminism sätta krav på hur kvinnor ska se ut i ett samhälle där tex majoriteten av alla tonårstjejer är missnöjda med sin kropp.

Tur då som sagt att hon inte gör det!

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.48.15

Johansson tycker texten är bra skriven och anser att väldigt få visar sin ”rätta åsikt”. Detta gjorde mig väldigt nyfiken. Menar Johansson att majoriteten av alla åsikter om feminism som sprids är personens ”felaktiga åsikt”? Jag ska erkänna att jag blir lite förvirrad.

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.47.38

Anne anser att man får tycka det man tycker oavsett om det är ”rätt” eller ”fel”. Är det detta Johansson tidigare syftade på? Fast Johansson tyckte ju att Blondinbella spred den ”rätta” åsikten. Anne verkar dock vara mer för att man får sprida sin åsikt även om den inte är den ”rätta”. Nåja.

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 03.46.37

Och slutligen: En besviken och awesome 15 årig tjej.

Fritte Matsson räddar världen

2014/01/20

Fick i uppgift av min skola att skriva två valfira sidor prosa. Jag tyckte det blev ett ganska så fint resultat, så jag tänkte dela med mig av min lilla historia här:

Det går bra för Fritte Matsson. Han trodde inte att han skulle få sitt nya kneg, men tji fick han. Idag var det dags för Fritte att flytta in i sin nya omrenoverade lägenhet, skitbra läge, fet balkong och han har till och med fixat så att han har en egen pissoar i badrummet. Jävla praktiskt. I just den pissoaren höll Matte (18 cm) på att pissa med toalettdörren öppen. Han hade precis släpat in en skittung bananlåda. Den vägde säkert flera ton. Han spottade ut tjugo snus ur varje hörn av hans tandkött innan han vek in sin salami och drog upp gylfen.

Precis då var Kecke (14 cm) och Johnny (15 cm) på väg in med en avlång grön soffa som skulle ställas längst in i sovrummet. Kecke höll den en kort stund med ena handen bara för att torka svetten från pannan samtidigt som han stödde vikten av soffan med sitt ena knä. En stund blev Fritte rädd att Kecke skulle tappa balansen vilket han precis då gjorde. Innan soffan ramlade i golvet hann han ta tag i den igen, tur för honom.

”Hörni, försiktigt!” ropade Fritte och halsade en kung (5,2%). ”Vi måste ändra vinkel, gå ut igen” konstaterade Johnny. Kecke backade ut med soffan som de vände uppåt innan de gick in igen. ”Vänd den lite till vänster” beordrade Johnny. Kecke vände den åt fel håll. ”Kecke, min vänster!” ropade Johnny upprört och Kecke justerade vinkeln. Till slut kom de in genom dörren.

Matte bakade en snus och utbrast ”Jaså ni kunde bära in den ändå!”. Johnny stirrade surt på Matte och frågade om han skulle ha sig en omgång, trots att han visste att Matte hade större kuk. Matte bara garvade som svar och korkade upp en femkommatvåa (5,2%) som han dränkte sin snus med.

När Bullen (11 cm) till slut kom in med lådan full av gamla P-våfflepärlor kunde de lugnt beställa pizza och dricka upp sina fjorton ölflak varav hälften var slut när pizzabudet till slut kom med tre kebabpizzor och tre biff&bernaisse-pizzor. Medan de drack upp resten av ölen och åt upp pizzorna pratade de om gamla goda tider. Som den gången Kecke fick klamydia när hade knullat en dvärg på piren. Eller den gången Johnny hade dödat Claes Malmberg. Det fanns många bra historier att garva igenkännande åt.

”Hur var det du fick ditt nya kneg egentligen?” frågade Bullen och halsade en Sofiero Guld (7,5%). Alla tittade nyfiket på Fritte som log ett slugt leende och började berätta om sin arbetsintervju.

Han hade tagit på sig sin finaste kostym när han skulle söka jobb som Ludacritives Account Manager Sells Boss på Vansquear International och tittade upp mot skyskrapan där hans framtida kontor skulle finnas. En viss form av skepsis fanns inom honom. Tidigare hade han bara jobbat som Voleur Account Manager och det var på skitföretaget Siba. När folk på det kontoret alltid frågade varför han ständigt var så överklädd så slog han till dom med en tidning och konstaterade att ”man ska klä sig som det jobb man vill ha, inte det jobb man har”. Men nu fanns alltså chansen att få just det, drömjobbet. Allt skulle lösa sig om han fick det här jobbet. Sista pusselbiten skulle lägga sig på plats.

Han skakade hand med Bengt (15 cm) och Rolf (17 cm) som var de högsta hönsen på gården, so to speak. ”Det är ett väldigt intressant CV du har” tyckte Rolf. ”Ja, verkligen. Imponerande” sa Bengt som alltså verkade hålla med.

Till slut kom frågan som Fritte hade varit allra räddast för. ”Vad har du för svagheter?” frågade Bengt och granskade honom noggrant med glasögonen längst nere vid nästippen. Fritte tvekade en stund men svarade till slut sitt enda ärliga svar: ”Jag hatar kvinnor”. Bengt fortsatte att granska honom så noggrant att svettpärlor börja rinna nerför hans näsa men vände sig till slut mot Rolf. De tittade på varandra en lång stund. Sedan brast det för dom och dom började garva så hårt mycket att Rolfs monokel hamnade på sniskan. ”KALLAR DU DET EN SVAGHET? DU FICK OSS NÄSTAN, DIN LILLA JÄKEL!!” ropade Bengt som reste sig upp och gnuggade sin hand mot Frittes fontanell medan han höll hans huvud fast i andra armen. När han blev släppt ur greppet kom Rolf fram mot honom, plötsligt dödsallvarlig i blicken med ett kontrakt i ena handen. ”Vi vill att du börjar jobba här omedelbart” meddelade han, Fritte skrev genast på kontaktet.

Hans dröm hade äntligen gått i uppfyllelse! Han förstod att hans svaghet inte var en svaghet. Han hade gått runt och trott att han var ensam om sitt hat mot kvinnor, att han hade en sorts åkomma. Det var som att han såg på världen med nya ögon. Plötsligt la han märke till att även andra män bytte kanal när det var en kvinnlig komiker som försökte vara rolig på TV. Att även andra män tyckte att ”den där Petra Mede är bra jävla irriterande”. Att även andra män, när feministfrågan dök upp, drog det så kallade ”ying och yang”-argumentet,, att vi är motpoler fast med en liten klick av varandra inuti oss (då brukade Fritte i smyg fantisera att hans kuk var inuti den han pratade med). Att även andra män skickade anonyma hot till kvinnliga mediepersonligheter och bloggare för att de tror att de är nåt.

En gång var Fritte på biblioteket för att låna en whiskeybok och såg att Maria Sveland (0 cm) föreläste om sin nya bok. Han gick genast mot bibliotekets datorer, skrev ut en bild på henne och smög in på handikapptoaletten.

Där drog han en ordentlig runk och lät sperman flöda över A4-pappret som han sedan gjorde ett hål genom med ett ordentligt juck. När han framför sig inne på toaletten såg det blöta A4-pappret med ett hål genom Maria Sveland så tänkte att han att ”där fick hon så hon teg!” men började omedelbart skämmas efteråt. Nu insåg han äntligen att han inte behövde skämmas. Det var ett fullständigt normalt och rimligt beteende för en man att göra så.

”Så himla nice att du fick jobbet” konstaterade Kecke och halsade den sista ölen. Det var sedan tyst i rummet, förutom ljudet av att någon grät. Killarna vände sig om och såg att Matte höll på att stortjuta. ”Vad är det med dig?” frågade Fritte. Matte tittade upp och såg att alla nyfiket granskade honom. Till slut sa han ”Jag kom bara att tänka på när Ravelli räddade straffen mot Rumänien”.

Det här med att ”utbilda” icke-feminister

2013/11/28

En genomgående attityd jag sett mycket på sistone av feministiska skribenter resonerar att det inte är deras uppgift att ”utbilda” människor som ännu inte blivit feminister. Det är såklart sant, det är inte vår uppgift att konvertera andra människor till att bli feminister. Men sen kan ni fundera på hur det kom sig att ni själva blev det från början.

Jag minns att jag argumenterade i en blogg med en klasskompis i gymnasiet om att vi minsann inte alls levde i ett patriarkat när jag var ungefär 18 år. Jag minns hur min klasskompis hänvisade mig till Bitterfittan av Maria Sveland. ”Läs den så kommer du förstå”. Så jag gick till biblioteket och läste den.

Hade jag sett mig själv som feminist idag om det inte vore för Maria Sveland, Liv Strömquist och Nanna Johansson? Antagligen är svaret ja, samtidigt som den jag är idag ser mitt ”feministiska” 18-åriga jag som en sexistisk douchebag i jämförelse med den jag är idag.

Nej, det är inte feministiska skribenters uppgift att utbilda andra och man är mer än välkommen att preacha for the choir. Däremot är pedagogik för ett tuggmotstånd extremt givande i den feministiska kampen och ger mer ringar på vattnet än ni kunde ana.

Tack och hej.

Heteronormen har gjort mig till ett förvirrat åbäke (Publicerad 26:e december 2012)

2013/11/23

En sockerbagare hen bor i staden…

En del människors argument gentemot genusmedvetna förskolor går ofta ut på att barnen skulle bli förvirrade. Att det blir konstigt för barnen om, som det brukas sägas ‘flickor är flickor och pojkar är pojkar’. Det måste för övrigt vara det tommaste man kan säga i sammanhanget. Vad betyder det ens? Att man säger till barn i tidig ålder att både flickor och pojkar kan leka med dockor/bilar/whatever ska alltså göra dom otroligt förvirrade. Men än mer, vetskapen om homosexualitet vill inte ens anti-feministerna ta i med tång. Att man skulle berätta för barn att två killar kan bli kära i varandra skulle skada deras psyke så mycket att de hade fått men för livet.

Jag själv levde i Israel när jag var mellan 5-10 år och där skulle till och med anti-feministerna i Sverige tycka att det som händer könen emellan på förskolor och lågstadiet varit konstigt. Mina äldre syskon började högstadiet och det är ungefär då man tar kontakt med det motsatta könet överhuvudtaget utanför påtvingat samarbete på mattelektionerna och där tyckte man bara att tjejerna var jobbiga besserwissrar. Som alltså var min enda uppfattning av tjejer i min ålder i lågstadiet.

På rasterna gick killarna och spelade fotboll, tjejerna gjorde något annat. Vi brydde oss inte riktigt eftersom ingen kille i klassen hade någon som helst kontakt med tjejerna i klassen. Att göra något som ens angränsade till feminint beteende ansågs vara väldigt tabu och skulle någon kille ta mer kontakt med en tjej mer än att smygläsa vad hon skriver på provet så hade de andra killarna tittat med misstänksamma blickar på denne.

Det här speglade sig även i hur jag betedde mig hemma. Min syster tittade ofta på Mtv och det var flera popsånger som jag ofta tyckte var mycket bra. Men om hon till exempel frågade mig vad jag tyckte om en låt så kunde jag bara svara ‘njaa, jag vet inte’ eftersom det var så fjolligt med popsånger. Samma tv-kanal visade en gång ett urdrag från vad jag gissar var ett homosexuellt bröllop, jag minns inte riktigt. Jag minns dock kyssen två män emellan som omedelbart fick mig att må extremt illa. Jag visste inte om homosexualitetens existens, ingen hade någonsin förklarat på ett pedagogiskt sätt för mig att två människor av samma kön också kan bli attraherade av varandra så det kom som en omedelbar chock.

När jag flyttade tillbaka till Sverige i början av 2001 blev jag otroligt förvirrad över hur mycket killarna och tjejerna pratade med varandra. De frågade chans på varandra, lekte lekar ihop och pratade med varandra. För första gången i mitt liv började jag socialisera med tjejer och har nog haft en majoritet av kvinnor bland mina vänner sedan dess. Min bild av homosexuella har stadigt normaliserats. Jag var väl förmodligen också en av dom i högstadiet som sa att ‘bögar är okej så länge dom inte gör något med mig’ som om alla bögar var attraherade av alla fucking killar som finns.

Å andra sidan har heteronormativiteten och rädslan för fjolligheten följt med mig än idag. Jag har till exempel aldrig i mitt liv haft målade naglar och mår dåligt av bara tanken på det. När jag gick teater i gymnasiet väntade jag in i det sista för att  teatersminkas och tvättade bort det direkt så fort pjäsen var över. Jag undviker också alla former av smycken, det rör sig runt i magen och obehaget växer när jag har på mig något av det slaget.

Allt detta för att de starka genusreglerna från Israels lågstadie påverkat så pass mycket. Att låta flickor vara vad dom än vill vara och tvärtom är mycket mindre förvirrande än att tvinga ‘pojkar att vara pojkar och flickor att vara flickor’.

Hen bakar kakor mest hela dagen…