Archive for the ‘POLITIK!!???’ Category

Den gången jag i en sekund blev en rasist mot rasister

2014/02/08

Jag och några kompisar skulle köpa Milky Way-choklad. Tre stycken för tio kronor. Vi tyckte det var sjukt mycket choklad för pengarna. På vägen ut frågade en kille mig ‘ey. e du jude?”. Jag vände mig mot honom och mina två vänner jag hade med mig blev direkt rädda. Dom hade bott i förorten näsby tillräckligt länge för att förstå att den som ställde frågan var en ung kille att frukta. Många judar vågar inte säga att dom var judar. Men jag hade aldrig upplevt ett hot av det. Så jag svarade rätt och slätt: ”Ja, har du ett problem med det?” utan att förstå vad som skulle komma härnäst.

Många i min högstadieskola hade frågat mig samma fråga om jag var jude och jag gav dom samma svar. Jag visste hur mobbare fungerade eftersom jag gått i två olika lågstadieskolor i Israel, en mellanstadieskola i Israel och två mellanstadieskolor i Sverige. Nu gick jag i högstadiet i fröknegårdskolan i Kristianstad, där ryktet om min judendom hade vandrat. I skolan där en stor procent bestått av människor som kommit från mellanöstern och då menar jag den delen av mellanöstern som inte räknas som i-land där jag själv kom ifrån. Så på svaret ”Ja, har du problem med det?” fick jag ofta svaret ”nejdå, jag var bara nyfiken”. Vissa fick jag i de flesta fall sjukt intressanta diskussioner med och blev god vän med.

Men en av dom som jag hade svarat på hade tydligen en äldre brorsa som då råkade vara vid linjekiosken denna kväll och han ställde samma fråga. När jag sedan svarade ”Ja, har du ett problem med det?” så fick jag svaret ”Ja, jag är Fardins brorsa, vi hatar judar”.

Sen blev jag slagen gul och blå. Sparkad på i magen. En blåtira, en spark i röven, en näve på halsen. En var väldigt mån om att jag aldrig skulle få barn och slog extra hårt på min ”jävla judekuk”.

De ville inte döda mig, de ville inte heller att jag skulle bli så pass missbildad att jag kunde polisanmäla dom. De ville bara säga åt mig att det inte var ok att vara jude. Det var inga djupa sår men det var djupa meddelanden. Mina två vänner som uppenbarligen inte vågade ingripa tog tag i mig och gick in i kiosken med mig. Då var det en helt annan form av iranier som tog hand om mig, det var så jag tänkte då. De gav mig plåster och tog god hand om mig. De svor att de inte hade sett någonting. ”jag hade aldrig tillåtit våld på min kiosk” sa Majid medan han blötte mitt sår på kinden noggrant.

Det var tur nog en fredag. Jag ville inte att mina föräldrar skulle veta. Jag sov hela helgen hos min kompis. Bara små spår av slagen fanns kvar när jag till slut kom hem som jag då lätt kunde skylla på annat.

Jag hatade iranier ett tag. Jag hatade de iranier som slog ner mig och tänkte att alla iranier var likadana. Sen slog det mig varför dom slog mig. På grund av deras fördomar mot judar. Och det slog mig att de som hjälpte mig efteråt också var iranier. Sen dess har jag förstått. Det är så synd dock, att så få förstår. Att det krävdes en misshandel för mig i ung ålder att förstå. Vi måste få folk som aldrig blivit misshandlade att förstå. Att ett parti som Sverigedemokraterna bara är ett gäng som aldrig blivit förtryckta och därför inte är humana och förstår hur det är att bli misshandlad helt randomly för att man är den man är.

Vi måste skaffa oss ett perspektiv. En distans.

God jul! Eller: En liten analys av filmen Klappjakten

2013/12/24

498525

Ser nu alltså på kapitalist-buskisfilmen Klappjakten. En analys bortom den hysteriskt roliga Schwarzenegger-fasaden:

Filmen handlar om en man som är vit medelklass som är god som kämpar mot en svart brevbärare från arbetarklassen som är ond. Den svarta mannen blir i slutet haffad av polisen men eftersom vår hjälte, den vita heteromannen, bondat med den svarta mannen så ger han bort den åtråvärda kapitalistiskt betydelsefulla julklappen som välgörenhet för att få sig själv att må bra.

En film som bekräftar den kapitalistiska vita medelklassmannens världsbild om att han kan vara egoistisk men ”rädda världen” samtidigt.

Sparkar in en öppen dörr

2013/12/10

Blir alltid lika jävla mindblowed när jag går in på kommentarsfält på avpixlat eller flashback. Argumentet ‘Hehe men tänk om man bytte ordet män mot muslimer då skulle det bli ett jävla liv’. DET ÄR INTE ETT FINURLIGT ARGUMENT, FUCK YOU.

Att dessa, oftast vuxna människor, tror på riktigt att vita heterosnubbar skulle ha exakt samma förutsättningar för att inte bli diskriminerade eller utsättas för härskartekniker, inte få anställning pga av vilka de är etc etc etc som minoriteter av alla slag. Jag får fan kiss i hjärnan.

Heteronormen har gjort mig till ett förvirrat åbäke (Publicerad 26:e december 2012)

2013/11/23

En sockerbagare hen bor i staden…

En del människors argument gentemot genusmedvetna förskolor går ofta ut på att barnen skulle bli förvirrade. Att det blir konstigt för barnen om, som det brukas sägas ‘flickor är flickor och pojkar är pojkar’. Det måste för övrigt vara det tommaste man kan säga i sammanhanget. Vad betyder det ens? Att man säger till barn i tidig ålder att både flickor och pojkar kan leka med dockor/bilar/whatever ska alltså göra dom otroligt förvirrade. Men än mer, vetskapen om homosexualitet vill inte ens anti-feministerna ta i med tång. Att man skulle berätta för barn att två killar kan bli kära i varandra skulle skada deras psyke så mycket att de hade fått men för livet.

Jag själv levde i Israel när jag var mellan 5-10 år och där skulle till och med anti-feministerna i Sverige tycka att det som händer könen emellan på förskolor och lågstadiet varit konstigt. Mina äldre syskon började högstadiet och det är ungefär då man tar kontakt med det motsatta könet överhuvudtaget utanför påtvingat samarbete på mattelektionerna och där tyckte man bara att tjejerna var jobbiga besserwissrar. Som alltså var min enda uppfattning av tjejer i min ålder i lågstadiet.

På rasterna gick killarna och spelade fotboll, tjejerna gjorde något annat. Vi brydde oss inte riktigt eftersom ingen kille i klassen hade någon som helst kontakt med tjejerna i klassen. Att göra något som ens angränsade till feminint beteende ansågs vara väldigt tabu och skulle någon kille ta mer kontakt med en tjej mer än att smygläsa vad hon skriver på provet så hade de andra killarna tittat med misstänksamma blickar på denne.

Det här speglade sig även i hur jag betedde mig hemma. Min syster tittade ofta på Mtv och det var flera popsånger som jag ofta tyckte var mycket bra. Men om hon till exempel frågade mig vad jag tyckte om en låt så kunde jag bara svara ‘njaa, jag vet inte’ eftersom det var så fjolligt med popsånger. Samma tv-kanal visade en gång ett urdrag från vad jag gissar var ett homosexuellt bröllop, jag minns inte riktigt. Jag minns dock kyssen två män emellan som omedelbart fick mig att må extremt illa. Jag visste inte om homosexualitetens existens, ingen hade någonsin förklarat på ett pedagogiskt sätt för mig att två människor av samma kön också kan bli attraherade av varandra så det kom som en omedelbar chock.

När jag flyttade tillbaka till Sverige i början av 2001 blev jag otroligt förvirrad över hur mycket killarna och tjejerna pratade med varandra. De frågade chans på varandra, lekte lekar ihop och pratade med varandra. För första gången i mitt liv började jag socialisera med tjejer och har nog haft en majoritet av kvinnor bland mina vänner sedan dess. Min bild av homosexuella har stadigt normaliserats. Jag var väl förmodligen också en av dom i högstadiet som sa att ‘bögar är okej så länge dom inte gör något med mig’ som om alla bögar var attraherade av alla fucking killar som finns.

Å andra sidan har heteronormativiteten och rädslan för fjolligheten följt med mig än idag. Jag har till exempel aldrig i mitt liv haft målade naglar och mår dåligt av bara tanken på det. När jag gick teater i gymnasiet väntade jag in i det sista för att  teatersminkas och tvättade bort det direkt så fort pjäsen var över. Jag undviker också alla former av smycken, det rör sig runt i magen och obehaget växer när jag har på mig något av det slaget.

Allt detta för att de starka genusreglerna från Israels lågstadie påverkat så pass mycket. Att låta flickor vara vad dom än vill vara och tvärtom är mycket mindre förvirrande än att tvinga ‘pojkar att vara pojkar och flickor att vara flickor’.

Hen bakar kakor mest hela dagen…

Om en polare till dig hade betett sig som myndigheter (publicerad 16:e januari 2013)

2013/11/23

Ibland funderar jag lite på hur olika statliga myndigheter fungerar. Ni vet, försäkringskassan, polisen, skatteverket, arbetsförmedlingen, CSN, tandläkarförbundet och så vidare. Tänk om ens polare hade betett sig som en myndighet gör? Man hade inte stannat kvar med dom särskilt länge.

Man bokar exempelvis tid för att träffas på en pub med myndighet-polaren, vi kan kalla honom Sebbe. Sebbe kommer aldrig till puben trots att ni hade stämt träff. Du ringer Sebbe men i telefonsvararen som efter ett tag dyker upp får du reda på att du bara kan ringa Sebbe klockan 08-13 varannan torsdag och tisdag samt 14-16 på onsdagar.

Till slut får du tag på Sebbe och han kan inte riktigt minnas att ni hade bestämt möte. Det visar sig såklart att det hela var ditt fel att inte Sebbe dök upp. Du hade sagt till honom att ni skulle ses klockan sex men du sa aldrig om det var sex på morgonen eller sex på kvällen, så pubrundan makulerades.

Du bokar in en pubrunda till men Sebbe ber dig skicka en skriftlig ansökan om att få dricka öl med honom. Han ber dig gå in på hans hemsida och leta dig fram till en blankett som ligger gömd som du måste skriva ut, sedan kryssa i några kryss samt skriva rätt datum och signatur för att den ska vara giltig. Efter ett tag får du tillbaka ett brev där det står att du skrivit i fel datum för pubtillfället och ber dig skicka en ny blankett. Du gör detta.

Väl på puben tar ni varannan runda. Sebbe betalar första rundan med kontanter, du betalar andra rundan med kreditkort och även de två nästkommande. Du undrar om inte han kan bjuda på nästa och han svarar att det är din tur att bjuda – han har betalat en öl för dig. Hur tänker han nu, undrar du? Sebbe förklarar att du tar en medveten risk som medtar ett kreditkort till en pub och därför är ölen du bjudit på inte giltiga. Du frågar – men du dricker ju ölen, du ser ju den framför dig? Sebbe har dock inte de resurser som krävs för att lägga fokus på småsaker – han måste tänka på sin försäkring och sin nästa tvättid.

En annan gång ringer Sebbe dig! Han stämmer träff på samma pub och säger att du ska vara där klockan halv sju på kvällen nu på torsdag. Tydligt och bra – trodde du! Du var skyldig Sebbe en öl sedan innan enligt honom och eftersom du inte köper ölen till honom under kvällen och han inte påminner dig om det så blir det ingen öl till Sebbe. Två veckor senare får du en faktura på 500 kronor som en förseningsavgift. Samt att du måste bjuda på den där ölen vid nästa pubrunda.

BAKGRUNDSHISTORIA:

En del av dessa delar är rätt uppenbara igenkänningshumor men jag tänkte att jag skulle förklara kreditkortsbiten.

För några år sen drack jag tequila på en bar, fick en stor fylla och tog skjuts av ett gäng män i en bil som tog mitt kreditkort och hotade att döda mig om jag inte gav dom pinkoden eftersom jag hade spytt i deras fina mercedes. De gick till en bankomat och tog ut alla pengar. (7000 kr, alla mina CSN-pengar), de gick sedan till en preem-mack och köpte saker på kredit för 400 kr, samt snodde min mobil. De dumpade mig i en lokal bakom en pizzera i Bunkeflostrand. De tog ut pengarna på en vanlig bankomat med videobevakning och använde kortet på en preem-mack som också hade videoövervakning.

Polisen skrev dock att de inte gick vidare med fallet av ‘uppenbara skäl’ trots att de hade kunnat identifiera brottslingarna på videotagningarna men eftersom det bara gällde 7400 kr så gick de inte vidare med fallet trots att det var allt jag hade att leva på. Hade jag blivit rånad på en större summa men haft tio gånger så mycket på ett annat bankkonto så hade de dock gått vidare med fallet. Detta är systematisk klasshat och kapitalism.

Banken (swedbank) ersatte inte en enda krona eftersom jag ansvarslöst nog gick ut på en bar med mitt kreditkort (!). Tvärtom skulle jag betala dom 150 kr eftersom jag hade -400 på mitt bankkonto under en oacceptabelt lång tid.

Pro Ana för barn på bio (Publicerad 20:e mars 2013)

2013/11/23

I höstas skulle jag recensera filmen “Tingeling – vingarnas hemlighet” en barnfilm producerad av Disney som främst riktar sig till unga flickor. Jag gick på en visning en söndag eftermiddag och förvånades lite över att det i stort sett var fullsatt, då det är en film som vanligtvis skulle kommit ut direkt till dvd, vilket dess tre tidigare upplagor gjort. Kanske har filmerna blivit så pass populära i Sverige så att en biovisning för den tredje uppföljaren var aktuell.

Jag reagerade på en sak under visningen och det är det faktum att alla kvinnliga älvor i filmen är pinnsmala. Samtidigt var de manliga kropparna lite hur som helst, det fanns tjocka, långa, smala och korta. Men de kvinnliga älvornas kroppar var nästintill identiska. Ska vi fördjupa oss rent popkulturellt speglar det sig också i älvornas personlighet. De kvinnliga älvorna har olika sorters talanger som att till exempel kontrollera vind, ta hand om djur eller bygga saker. Talanger som egentligen inte säger så mycket om deras personlighet.

Men den manliga representationen består bland annat av en Einsteinliknande professortyp som på ett övertydligt sätt representerar intelligens, ett lustigt radarpar som av någon anledning bryter på skotska och är en sorts comic relief. Även en sorts eremit som läser hela tiden och inte vill blir störd vilket bygger på illusionen av att bara män kan ge upp det sociala för att gotta ner sig i sitt intresse (minns ni ordet tjejsamla?). Filmen berättar för småbarnen som tittar att män kan se ut hur de vill och göra som de vill – kvinnor ska se likadana ut men de får tillåta sig själva att ha olika hobbys.

Jag blev nyfiken på om det var så här i alla Tingeling-filmer så när den här filmen nyligen kom ut på dvd köpte jag samtliga filmer i serien och såg igenom dem. De flesta hollywoodfilmerna lider av stora hora/madonna-komplex (konkret exempel: I How I Met Your Mother finns kontrasten mellan modern som är ett slags poetiskt väsen och bimbosarna som Barney ligger med) och det här var inget undantag.

Det finns dock en till kvinnlig stereotyp som jag väljer att kalla för “den jobbiga tanten” och henne ser vi ett exemplar av i Tingeling-filmerna. När Tingeling får reda på vilken “talang” hon har och den inte är särskilt extraordinär (men sen visar det sig att hon räddar hela älvvärlden med den talangen blablabla) och hennes chef är en överviktig äldre kvinna som bossar runt henne. Ett annat konkret exempel på den jobbiga tanten har jag gett exempel på här, gässen från Aristocats.

Den representation av endast anorektiskt smala kvinnor i Tingeling-filmerna har fått förvånansvärt, eller i stort sett ingen uppmärksamhet överhuvudtaget. Det är fyra filmer som totalt utgör sex timmars anorexia-indoktrinering och en kan fråga sig huruvida det är bättre att barn tittar på dessa snälla filmer eller filmer som skulle innehålla lite våld? (Som ju i alla tider fått småbarnsföräldrar att bli upprörda).

När jag gick i gymnasiet var jag ihop med en person som gick från att skippa ett par måltider till att behöva sättas in på ett hem. Det var något av den värsta perioden i mitt liv, så ni kan ju ana hur det var för henne. Att det skedde är ett resultat av ständiga strukturella kroppsideal som kvinnor matas med hela tiden men enda gången vi reagerar är när en modell blivit något photoshoppad till overkliga proportioner.

Det startas facebookgrupper och folk protesterar högljutt när Disney äntligen väljer att plocka bort rasistiska nidbilder från ett av sina program. Men när de producerar sex timmar pro ana för småflickor så bryr sig ingen.

Det är ganska sinnessjukt.

Reportage kring Kawa Zolfagary och AD0RI

2013/10/07

Då det här inlägget missuppfattades grovt av en hel del människor har jag valt att ta bort det. Jag hade ingen som helst ”hållning” i diskussionen och humor var allt den var det den var ämnad till. Jag misslyckades dock tydligen med detta den här gången, för det är jag ledsen.

Hej Bingo Rimér!

2013/09/24

Idag postade Bingo Rimér detta på sin instagram:

Skärmavbild 2013-09-24 kl. 14.07.29

När du startade din tidning Moore 2003 var ditt syfte att göra en svensk version av Sports Illustrated och som du uttrycker i din bok: ”fräschare, mognare och betydligt mindre sexistisk killtidning än de marknadsdominerande blaskorna Café och Slitz”. Folk som läst och jämfört tidningarna kanske kan enas om att ni på Moore hade en något skämtsammare ton men om den var betydligt mindre sexistisk än Slitz tåls att diskuteras.

Det jag däremot vet är att ni i mars 2005 hade gjort en omröstning om vem som var Sveriges snyggaste feminist och kom fram till att det var Natalia Kazmierska. Ni försökte starta en insamling till att vika ut henne (500 000 kr, ett mål som aldrig nåddes och pengarna gick istället till SOS barnbyar). Bara ett par månader senare sändes könskriget på svt och ser man tillbaka på den här tiden är det tydligt att den allmänna bilden av feminister är att de var oattraktiva, arga, mulliga, kaxiga tjejer som brände upp BH:ar. Verkligheten såg antagligen annorlunda ut men så här åtta år senare vill jag tro på att den allmänna bilden förändrats.

Jag vill tro att vi kommit längre än så. Att bilden av en feminist idag inte ständigt kopplas till en förminskande stereotyp. Att feminister kan vara män. Att feminister kan vara homosexuella eller transsexuella. Att feminister kan vara radikala, liberala och queer. Att feminister kan tillhöra arbetarklass eller överklass. Att feminister kan vara icke-vita.  Att feminister kan vara den typiska stereotypen OCKSÅ men att det inte gör varken deras åsikter eller viljor bättre eller sämre. Framförallt behöver dom inte utstå ett ytterligare förtryck i det patriarkat vi lever i och som du bidrar till med din motbjudande annons.

Mvh Joseph Pollack

Tjuvlyssna på afrikaner

2013/09/13

Jag såg nyligen detta på twitter:

Skärmavbild 2013-09-13 kl. 18.27.38

 

En rimlig reaktion här är att bli arg över ett rasistiska skämtet. Men jag blir också uppriktigt sagt nyfiken. Jag föreställer mig hur personen som laddat upp den här bilden (vi kan kalla honom Steffe, för ja, det är en han) sitter på bussen och sitter bakom två människor från kontinenten afrika som sitter och kåserar över att svenska tjejer får skylla sig själva om de blir påsatta mot sin vilja.

Eftersom Steffe är en mesig liten, liten svensk så bestämmer han sig inte för att peka finger mot nyss nämnda afrikaner och säga ”hörninini! Det där är inte okej att våldta tjejer oavsett vad dom har på sig! Det är upp till vilken kvinna som helst att klä sig hur dom vill! Faktum är att det är vi män som måste skärpa oss. I media skriver dom att tjejer inte borde vara lättklädda och bli för fulla för att de då kan bli våldtagna. Men det dom borde säga är att vi män borde sluta dricka så mycket att vi förlorar omdömet och tex tror att det är okej att knulla en däckad och medveteslös tjej som inte är med på det. Nej hörni, jag blir alldeles rosenrasande!”

Istället går Steffe in på facebook och drar ett rasistiskt skitskämt. Jaharå.

(Eller så har det kanske aldrig någonsin skett att Steffe varit i den här situationen. Kanske är Steffe bara ett litet vidrigt rasistsvin som borde dra något gammalt över sig).

Båten!

2010/06/15

Förstår inte riktigt varför det plötsligt blivit så många som skaffat bilden ovan som profilbild på facebook. Oavsett vilket, så håller jag absolut med.

Jag har redan skrivit under på förslaget. Givetvis ska malaco skapa en hallonbåt med en tredjedels äppelsmak. Ser redan fram emot hur gott detta kommer bli. Kampen tar inte slut förrän vi har våra äppelhallonbåtar!

Hörde att ett ICA i Växjö dessutom kommer bojkotta vanliga hallonbåtar tills äppelhallonbåtarna kom. Jag frågade dem i ett mejl hur länge de tänker ha kvar bojkotten och fick svaret: – Från början tänkte vi tills tillräckligt många skrivit under på förslaget, men nu tänker vi att vi kanske kan gå lite längre, så nu tänker jag att den borde fortsätta tills svenskarna har fått alla sina äppelhallonbåtar. – Det är det lilla vi kan göra, sammanfattar John.

Manifestationer sker på stan, listor skrivs under och nu behöver vi ditt stöd för att äppelhallonbåten ska införas i Sverige!