Archive for the ‘Gästinlägg’ Category

Road to Roskilde: Roskilde på 90-talet

2010/05/15

Gästinlägg av Tommy Gustavsson.

Alla Roskildefestivaler är klassiska för de som var där. 1993 stod jag längst framme vid Orangea scenen och beskådade ett regelrätt underverk då originaluppsättningen av Velvet Underground (Reed, Cale, Morrison, Tucker) gjorde en av sina enbart tio konserter efter återföreningen året före. Direkt efter turnén splittrades bandet för alltid till följd av Reeds och Cales långdragna antagonism. Samma år såg jag även Ray Charles spela ”George On My Mind”, en upplevelse som inte ens det urusla ljudet har kunnat förta i efterhand

En annan upplevelse som stannat kvar på näthinnan utspelade sig under natten mellan söndag och måndag, då konserterna hade ebbat ut, de flesta tälten var rivna och människor lämnade området i en strid ström. Vid utgången till campingen hade ett femtiotal personer samlats runt en helt vanlig grå container. En del stod och slog på den med påkar, järnbitar, ja allt som fanns inom räckhåll. Ljudet som uppstod var magiskt och hypnotiserade i mörkret. Rytmen förändrades ständigt men lät hela tiden bra. Mäktigt.

Fler och fler kom till och eldar började tändas. Folk började dansa runt, runt. Det lät bra, ja, rent av otroligt. Några klättrade upp och började hoppa ovanpå, och höll instinktivt takten de med. Containern blev till en samlingsplats innan festivalen slutligen slog igen sina portar. Det var en sista chans att visa sin galenskap utan att riskera vit tvångströja. Brinnande föremål kastades in och människor fortsatte att slå och hoppa. Några hittade en shoppingvagn som de körde in om och omigen. Snart var containern omgiven av bortemot tusen människor. Ett tiotal poliser såg oroligt på, men valde att inte ingripa i den spontana folkfesten.

När jag efter flera timmar rycktes ut ur mitt trollbundna tillstånd hade container börjat ge vika. Bankandet genljöd dock hela natten och när jag på förmiddagen passerade genom grindarna fanns det ingenting kvar av containern. Otroligt, en av de bästa konserterna i år, tänkte och log.

Saker man måste lära sig innan man fyller 25: Bete dig rätt vid fina middagar

2010/02/23

Det här är ett gästinlägg av 2 från LG2S. Läs med andakt:

När man ska äta finmiddag hos t.ex överklassföräldrar gäller samma sak som när du jobbar inom IT eller showbiz, nämligen: Fake it ‘til you make it! Den gyllene regeln är att bete sig som att det här är den 300 000 000’de finmiddagen du befinner dig på. Betrakta dina med-ätare. Vilken gaffel väljer de till vad? Hur väljer de att knäppa sin blus? Välj fraser som ”BARA tretusen kronor” och ”de fick verkligen till såsen måste jag säga”, trots att såsen kanske smakar läsk. Läsk är gott, men ska inte vara smaken på en sås. Svär inte, och använd inte förstärkningsord som ”sjukt”. Var 40 år gammal. Lägg kniv och gaffel åt sidan när du är klar och prata gärna med en gravid kvinna om arbetsmarknaden. Var utråkad. Gå hem frustrerad och arg, över onödiga sociala regler.

Jag VS Kissie 12

2010/02/19

Jag kan sova på mage.

Det kan inte Kissie.

Jag VS Kissie 12 – 0

(Idé till just den här, ska Linn Jerlehag ha credd för)

Gustaf från 365Lund gästbloggar: Bad motherfucker

2010/01/13
Första gången jag såg Pulp Fiction så stannade jag upp vid scenen på fiket när Jules vill ha tillbaka sin plånbok.
”It’s the the one that says bad mother fucker on it!”
Vemfan köper en plånbok till sigsjälv som det står bad mother fucker på, tänkte jag.
Vafan han är ju ganska bad ass och då är det ju inte på skämt, men det går inte att vara så bad ass att man faktist kan ha en sån plånbok.
Samuel L. Jackson rättfärdigar sin plånbok på bara ett par minuter.
Han är precis så bad ass som det bara går att vara och, han och ingen annan är sedan dess tillåten att bära en sådan plånbok.
Det är nu jag blir lite sur över hur jag har en kompis som faktist går och köper en sådan plånbok.
Vafan, finns det inget som är heligt längre?
De plånböckerna finns endast till för att kanske ramas in och sättas upp på väggen, inte för vilken idiot som helst att gå runt med och känna att han faktist har sett filmen och tycker den är bra. Det faktum att han har en sådan plånbok är i sig ett insignia att han inte alls har någon som helst respekt för filmen.
Hela grejen med en sån grej är att man måste vara först med att göra det.
Hur skulle det se ut om jag började gå runt med piratlapp bara för att Slick Rick gör det?