Archive for the ‘Relationer’ Category

En dröm om att bli kär i en nunna (publicerad 29:e februari 2012)

2013/11/23

Jag drömde inatt att jag och min eminente vän Ariel gick på liseberg i Göteborg. Jag hade två axelväskor, den ena känner jag igen eftersom jag brukar ha min laptop i den. Vid ingången fick vi varsin handduk, alla på hela nöjesfältet gick runt med en handduk under armen.

Vi fick höra att Filip och Fredrik skulle ha en show på liseberg idag, de skulle laga mat i ett stormkök nere i en grop, men vi var inte intresserade. Jag gick iväg helt ensam och åkte en bergochdalbana.

Uppe på en balkong träffade jag en ung blond tjej som jag genast klickade med. Jag minns inte exakt vad vi pratade om, men ganska kort därpå började vi kyssa varandra och hon kysste helt fantastiskt!

Hon ser sedan in i mina ögon och berättar för mig: Jag ska till ett kloster imorgon och bli en nunna. Min abbedissa kommer inte låta mig träffa dig igen. Det blev ödesmättat för mig, jag tyckte ju verkligen om den här tjejen!

Vi spenderade hela kvällen tillsammans och samtalade vidare, åkte åkattraktioner tillsammans och tittade på Filip och Fredrik i gropen. Det var mest så att de katapultade mat på varandra med skedar. Vi skrattade lite skadeglatt och började gå mot utgången. Hon skulle åka nu och jag skulle aldrig få se henne igen.

Helt plötsligt, drömmer jag istället från hennes perspektiv och hör hennes tankar. Hon tänker: Ska jag säga det? Ska jag säga att jag älskar honom?

Vi kommer tillbaka till mitt perspektiv och hon säger ‘skål’ och på något undermedvetet plan så förstår jag vad hon egentligen ville säga så jag ler och svarar ‘skål’ tillbaka. Sedan försvann hon.

Ett brev till Ida (Publicerad 3:e maj 2012)

2013/11/23

Hej Ida!

Det är Joseph här, jag vet inte om du minns mig men vi gick vårterminen i fyran på mellanstadiet tillsammans på everödsskolan. Jag hade precis flyttat från Israel och där hade man inte tjejkompisar när man var yngre än typ 13, så man kan säga att du var min första tjejkompis. Sedan dess har nog majoriteten av min vänskapskrets bestått av tjejer, så man kan säga att du var först.

Ja, mitt liv har ju förändrats en del sedan de elva åren. Jag flyttade som du kanske visste då till näsby utanför Kristianstad. Visste du förresten att Cornelia i klassen ringde mig där och frågade chans på mig? Hela min familj tittade på när jag pratade med henne och mina föräldrar som varit ihop sen dom typ var 15 gav mig intrycket av allt sån där var dödligt allvar så jag tackade vänligt men bestämt nej. Men det hade jag nog gjort oavsett hur tidigt mina föräldrar blev ihop, det hade nog inte med saken att göra.

Jag bor med mina föräldrar, fortfarande i Malmö som jag flyttade till när jag var 15. Eller jag har flyttat tillbaka så att säga. Jag bodde på min folkhögskola ett år och sen inneboende i Stockholm ett tag innan jag kom tillbaka hit. Jag säger till alla som frågar att jag kommer flytta ut i höst, men eftersom jag inte ens haft ambition nog att uppdatera mitt cv och skicka det till projektledare över hela Sverige så vet jag inte längre. Jag säger mig nästan varje morgon att jag ska göra det, men det blir liksom inte av. För varje morgon får jag lite mer ångest och en liten röst som berättar för mig att det är försent att söka jobb till hösten. I alla fall dom jag vill ha.

Jag har inte pratat med dig sedan vi hängde en termin i fyran och egentligen minns jag bara tre gånger vi pratade. Sen minns jag också att vi hade massagekurs och du masserade mina händer. Jag hade mjukisbyxor på mig den dagen och jag var jätterädd att du skulle se min erektion men jag var också jätterädd för att plötsligt röra runt på benen, eftersom du då skulle fattat. Men du gick ju i femman då, så du hade nog inte fattat någonting.

Jag har funderat en del på gud på sistone. Folk, särskilt övertygade ateister frågar mig efter att de fått reda på att jag är jude om jag tror på gud. Jag svarar att jag inte vet och dom tittar smått dömande på mig och kommenterar att ‘då är du agnostiker’. Då har jag lust att slå till dom på käften, men det skulle ju bli dålig stämning så jag låter bli.

När jag tänker efter så tror jag nog på gud. Jag tror också på att gud är lite som feminism. Att folk liksom fått för sig att man inte kan stå för någonting som andra svärtat ner. Jag är feminist och jag tror på gud. Okej, nu bestämmer jag mig för det.

Ah ja. Hörs snart.

(konceptet att skicka brev till gamla vänner som man egentligen inte skickar utan publicerar i en bok, eller i det här fallet en krönika har jag snott av författaren och poeten Kalle Haglund. Hans bok ‘mellanstadier’ är fantastisk. Läs den)

Vi är många som är vakna inatt (Publicerad 10:e mars 2013)

2013/11/23

Jag skulle, trots den rådande debatten och det faktum att kvinnodagen nyss varit, skriva om artisten Nordpolen eller Pelle Hellström som han ju egentligen heter. Eftersom jag pluggar genusvetenskap så läser och skriver jag om just genus varje dag, så nu unnar jag mig faktiskt att skriva om musik istället.

Jag blev uppmärksammad på att Nordpolen skulle släppa en ny skiva i somras. Singeln ‘när mitt blod pumpar i dig’ hade precis kommit ut och lämnade väl mig med ett sorts ‘meh’ efteråt. Jag var ganska negativt inställd till Nordpolen och hade mer eller mindre glömt bort första skivan, som jag älskade ett tag, lyssnade på repeat. Vilket i sig är kul för då upptäcker man att skivan avslutas med en electroslinga som synkar med första låtens intro. Den ni.

Men det hela förändrades när jag fick se Nordpolen live. Jag hade väntat mig en skör, märklig och full Pelle Hellström och det var precis det jag fick. Det var eftermiddag på emmabodafestivalen och Pelle såg förvirrad ut. Oftast sjöng han inte alls utan vimsade mest runt på scenen och tittade ner på sina skor. Ibland gick han tillbaka till sin loge mitt under en låt för att hämta en ny öl. Eller om det var rödvin han drack, jag minns inte riktigt.

När en artist är dålig live brukar det påverka hur jag lyssnar på artisten.På Hultsfred i somras var till exempel The Vaccines förfärliga live och jag kan nu inte lyssna på dom alls.

Hursomhelst. Nu när nya skivan ‘Vi är många som är vakna inatt’ kom så skrev Linus Bjarnelo, Malmös Alex Schulman, en recension på skivan där han gav betyg 1/5 på den hemsidan du just nu besöker. Jag hade planer på att lyssna på nya skivan och hans sågning gjorde mig ännu mer nyfiken. När jag satte igång första låten, balladen ‘dom mörka molnen’ var jag redan såld.

Inledningsvis påvisar Nordpolen den skörhet som också första skivan representerar. Med mörk text men tonartshöjningar som inger hopp och som även återkommer i sista låten ‘stup’ (ungefär 03:45 in i låten). Emellan det kommer vissa låtar som är dansanta, ‘gryningen kom med ett dån’, exempelvis. På samma sätt som ‘Shoreline’ och ‘Dancing on my own’ är detta låtar som man i sin “röriga klasstillhörighet, arbetslöshet och samhällsapati”(för att citera gaffa.se-recensionen) försöker dansa bort, ensam.

När Linus Bjarnelo recenserar skivan skriver han att han inte begriper sig på Nordpolen. Det är ingen slump. Linus lever ett tryggt liv just nu. Han har nyligen flyttat in i en tuff, central lägenhet med två vänner. Han har ett sommarjobb säkrat, så hans framtidsoro ligger långt in i horisonten. Framförallt är han nykär. Linus är trygg i sin livssituation och det är därför han inte begriper sig på Nordpolen.

Själv kan jag äntligen konstatera att jag hittat musik som ‘talar till mig’, det var längesen jag kunde säga så om någon musik. Jag har ingen aning om vad jag ska göra i sommar, eller i höst för den delen Jag har inte så mycket som hånglat med någon på flera månader och varit singel i snart två år. Musik riktar sig nästan huvudsakligen till förälskade människor, olyckligt eller lyckligt förälskade personer som inte nått dit dom vill, som är precis där dom vill vara eller som försöker ta itu med ett plötsligt avbrott. Nordpolen är för oss som är känslomässigt avtrubbade och frustrerade i ett förvirrande samhälle. Nordpolen påminner oss om att vi inte är ensamma om att känna så här, ‘vi är många som är vakna inatt’.

Som privatperson sett är Pelle Hellström dessutom den enda intressanta artisten i musiksvergie just nu. Han är oberäknelig och det finns något otroligt spännande med det. Vår tids Henrik Berggren, om du så vill. Jag ska ge honom en ny chans att prestera live på babel här i Malmö där han lirar nästa månad, är det ens en promille bättre än hans konsert på emmabodafestivalen så kommer jag definitivt bli nöjd.

Krönika: ”Världens bästa film på fem minuter”

2013/11/12

Skriven 12:e december 2012:

Hörni jag kom på värsta filmidén som jag skulle vilja presentera. Kolla den handlar om en ung skitsnygg kille va? Vi kan kalla honom Jake. Han har tidigare varit i militären så han har ett mörkt förlutet och är lite mystisk av sig. Samtidigt så har han ett hjärta av guld. Fatta. Gud. I alla fall han är tillbaka i hemlandet (USA, duh!) och har skitdåligt med pengar. Han jobbar på gatan med att rita av folk vilket han såklart är ett geni inom men ändå inte lyckats inom det än.

En rik dude som bor på en herrgård någonstans, vi kan kalla honom farsgubben, upptäcker Jake och tar honom till sin herrgård. Den rika duden har såklart en dotter som ser ut som en tandpetare á la 10-talsidealet trots att filmen utspelar sig typ 1890. Ja ni fattar. Vi kan kalla henne Marianne-Elinor-Elizabeth-gurrrl. Hon ska giftas bort till en blond kille med skarpa ansiktskonturer, vi kan kalla honom Kukhuvudsnubben.

Jake börjar rita av naturen runt området eller något och Marianne-Elinor-blablabla börjar prata med honom. Tycke börjar fattas för varandra!!! Kukhuvudsnubben blir jävligt förbannad och ställer till det för Jake. Han kanske sätter dit honom på något sätt, lurar in honom i ett vad om något. Whatever.

En dag ska Jake hjälpa en fattig bonnflicka med att mjölka en ko och Marianne-Elinor kommer på dom och tror att bonnflickan och Jake hånglar/suger av varandra/tittar sensuellt på varandra och Jake blir nobbad. I samma veva kommer farsgubben fram till Jake och eftersom Kukhuvudsnubben hittat något från Jake’s förflutna som inte stämmer med deras värderingar eller något så blir han avvisad från området.

Jake tar sig tillbaka till Austinjacksonnashville och lyckas den här gången ganska bra som konstnär. Men han kan inte glömma Marianne-Elinor-Elizabeth-Gurrrl och fyller hela sin ateljé med bilder som han ritat av henne. Hans nya omotiverade kompis som är lite av en comic relief som typ äter äpple med kniv och har brun manchesterkavaj skrockar åt Jake’s besatthet och tycker att Jake ska leta upp Marianne-Elinor-jaja. Men Jake vågar inte och upptäcker dessutom i en kvällstidning denna rubrik ‘Kukhuvudsnubben och Marianne-Elinor-Elizabeth-gurrl har gift sig’. Han blir förkrossad och gör typ som Nicolas Cage i Zandalee *referens asfå känner till men googla då dummer*.

Sen är Marianne-Elinor och kukhuvudsnubben i Austinjacksonnashville och äter middag. Kukhuvudsnubben säger något opassande och hon gittar. Ja hon flyr och gömmer sig på ett ölhak där ingen mindre än Jake spelar piano (han är musikalisk också!). Dom pratar lite och han tror allt är hopplöst. Men hon faller såklart för Jake igen. Dom tar farväl.

Men passionen är för stark. Marianne-Elinor-Elizabeth letar upp Jakes omotiverade kompis som hon av någon anledning vet känner Jake och blir hänvisad till hans ateljé. Där upptäcker hon förstås alla bilder som han det senaste sjuttiotre åren (nej okej. Ett år. Det har gått ett år) ritat av henne. Han vänder sig om från sin senaste bild på henne och hon går fram trevande och säger en replik som liknar en replik vi stött på tidigare i filmen. Och han svarar med samma svar som han hade på det hon sa då. Dom kysser varandra och har magiskt sex i ateljén.

Sen lever dom väl lyckliga i alla sina dagar eller något.

ps. denna krönika skrevs i ett svep utan att förbereda något. Inget har renskrivits, inget i den har filats. Den tog ungefär en kvart att skriva. Det är seriöst så här lätt och snabbt att komma på en klyschig romantisk dramafilm som drar in miljonbelopp.

Mina fem cent i ”Kan man skämta om allt?”-frågan

2013/10/24

Det många missat i den här diskussionen är att det handlar om vem det är som drar skämtet och i vilken kontext. Då menar jag inte att jag som jude får skämta om judar och att mörkhyade får skämta om mörkhyade. Det jag menar är att vissa människor är skarpsinniga och har en analys bakom sig när de drar upp kontroversiella ämnen, då är jag i alla fall väldigt väldigt sällan rädd för att den här personen ska ”gå över gränsen”. Som TV-serien It’s Always Sunny in Philadelphia eller Louis CK som kan skämta om rasism, homofobi och spädbarnsdöd och komma undan med det.

Sen handlar det alltså en del om kontext. En del skulle bli upprörda av spädbarnsdödsskämt i It’s Always Sunny in Philadelphia men samtidigt skratta åt det här som istället gör mig jätteprovocerad:

Hej Miss Skinny

2013/09/24

miss skinny

”Do you fit in?”,  frågar ni. Det frågade sig nog också min exflickvän när hon blev intagen på ett hem för att hon nästan höll på att dö av svält.

”We believe in the true beauty of women” säger ni och kanske ryser av hur vackert det är att ni bidrar till att fler unga kvinnor möter samma öde till mötes.

 

UPPDATERING: Miss Skinny var visst en PR-kampanj av Frisk & Fri. Jaharå.

Nattens bedrift

2010/08/14

Jag sitter och kollar på X-men: The Last Stand i min flickvän Saras lägenhet. Min mage börjar kurra så jag går i bara kalsongerna mot köket och drar fram lite bröd som jag lägger i brödrosten. När jag sedan öppnar kylskåpet för att ta ut pålägg lägger jag märke till ett surrande ljud.

Jag tittar uppåt och ser att en geting flyger omkring lampan i taket. Jag hatar getingar och är säker på att den kommer sticka mig om jag bara vänder mig om och gör mina mackor.

Ingen dörr eller fönster finns i närheten så jag måste döda getingen tänker jag. Jag minns att Sara inte har någon flugsmälla och funderar på hur jag ska döda getingen. Det första jag ser är en liten gul sax som jag genast tar tag i och börjar hugga efter getingen med.

Ni kan ju tänka er. Där står jag i bara kalsongerna tre på natten och hugger efter en geting med en sax. Ingen såg mig, men det kändes ändå genant.

Efter att jag faktiskt är nära getingen med ett hugg så sätter sig getingen på väggen. Utan att ens tänka drar jag fram saxen, hugger till och plötsligt har jag en halv geting på köksbordet, den andra halvan på golvet.

Jag står kanske i en hel minut i samma posering med saxen i luften, vidöppna ögon och hakan ner vid knäna. Jag lyckades precis döda en geting med en sax. Sakta går jag mot toaletten för att hämta papper, plocka upp getingdelarna och spola ner den i toaletten.

Jag lägger mig i sängen med händerna bakom huvudet och armarna utsträckta. Så som man brukar ligga om man är stolt eller förväntansfull. Funderar på att väcka Sara och berätta men låter bli. Fortsätter kolla på X-men.

Ätbara kastanjer

2010/07/13

Jag spelar fortfarande pokémon. Har kommit till Cinnabar, vilket är skitbra eftersom min Flareon behöver lära sig fire blast. Eevee-evolutionerna är sjukt underskattade alltså. Jag menar, de lär sig aldrig några bra moves, men det kan man fixa med lite tjo och tjim.

Jag spelar pokémon så ofta jag kan. Så fort Sara kollar facebook plingar jag igång gameboyen. Om jag hör att hennes telefon ringer så är jag redan på väg att döda en tentacool innan hon hinner svara ‘Det är Sara’.

Det är för övrigt skitvarmt, kanske därför jag inte skriver så mycket här längre. Men jag får en comeback så fort det svalnar. Eller i augusti när jag börjar Skurup. Då lär jag inte ha så mycket annat att göra än att skriva blogg under de kalla, ensamma nätterna *burr*.

Vi ses i etern, som vaktis sa.

Ensamt samboliv

2010/07/11

Jag sitter just nu och svettas i lägenheten, som under den kommande en och en halv-månaden kommer kallas för ‘vår’ lägenhet. Sara är just nu borta under hela kvällen för att fotograferas i kvällsolen. Jag vet inte riktigt hur stort det är, men hon var väldigt nervös innan hon gick.

Ikväll ska jag alltså ensam se på fotbollsfinalen i vår lägenhet. Jag har laddat upp med lantchips och pilsner urquell. Sen, precis som nästan alla andra somrar, spelar jag igenom ett pokémon-spel. Pokémon blå den här gången. Jag kallar alla pokémon den här gången för väldigt vulgära ord.

Till exempel så kallade jag en diglett jag fångade för ‘bajskorv’. Sen fångade jag en dugtrio, som jag kallade ‘bajskorvar’. It’s funny because it’s true.


bajskorvar.

Imorgon

2010/07/09

Imorgon får jag äntligen träffa min älskade flickvän igen. Har klättrat på väggarna ett par dagar nu.