Några mindre filmrecensioner

2018/11/13

I mitt senaste inlägg skrev jag om vilka som potentiellt kommer kunna nomineras till Oscarsstatyetter nästa år. Jag har börjat ta tag i att se ett gäng av dem. Här är vad jag tycker:

First Man

Betyg: 3/5
Oscarschanser för nominering: Bästa film, bästa manliga huvudroll (Ryan Gosling), bästa kvinnliga biroll (Claire Foy), bästa regissör, bästa foto, bästa klippning.
Oscarschanser för vinst: Inte omöjligt för Claire Foy att få sin första Oscar, de andra är dock omöjliga.

Jag hade hoppats lite mer på den intensitet som Damien Chazelle visade prov på i mästerverket Whiplash. Eller i alla fall lekfullheten i La La Land. Han kan ju uppenbarligen göra både och. Istället kändes First Man ganska… tråkig? Visserligen realistiskt, eftersom Neil Armstrong ska ha varit en timid och lugn typ. Därför hade jag önskat mig lite mer Buzz Aldrin i filmen, som Corey Stoll spelar på ett väldigt underhållande sätt med bravur i de få scener han dyker upp.

You Were Never Really Here

Betyg: 3/5
Oscarschanser för nominering: Bästa manliga huvudroll (Joaquin Phoenix)
Oscarschanser för vinst: Ingen.

Att Joaquin Phoenix ännu inte vunnit en Oscar är förstås märkligt, han är en av de bästa skådespelarna i världen. Många trodde att han skulle kunna ta hem det med den här thrillern som känns som en slags blandning mellan Taxi Driver och Taken. Men i mina ögon är den troligtvis för mörk och konstig för juryn att ens överväga. Inte omöjligt att han blir nominerad, men även det känns inte helt självklart.

Three Identical Strangers

Betyg: 3/5
Oscarschanser för nominering: Bästa dokumentär
Oscarschans för vinst: Bästa dokumentär

Tre adopterade 19-åringar upptäcker att de är enäggstrillingar och det blir masshysteri på 80-talet i USA kring denna spektakulära händelse. Men i retroperspektiv gömmer sig en mörkare historia. Det är en vädligt intressant dokumentär och om någon kan sno vinsten från Michael Moore eller ”Can i Be Your Neighbor?” så är det den här filmen.

First Reformed

Betyg: 3/5
Oscarschans för nominering: Bästa manliga huvudroll
Oscarschans för vinst: Liten.

Ethan Hawke imponerar enormt i den här filmen om en präst som stöter på en klimataktivist som vill att hans fru ska göra abort, eftersom det är egoistiskt att föda ett barn i en döende värld. Väldigt troligt att Ethan Hawke får en ”nod” som det kallas, för sin insats. Men bästa manliga huvudroll kommer troligtvis gå till Rami Malek eller Bradley Cooper detta år.

Tully

Betyg: 2/5
Oscarschans för nominering: Bästa kvinnliga huvudroll (Charlize Theron)
Oscarschans för vinst: Liten

Duon bakom Juno har inte gjort så mycket väsen av sig på länge och Tully fick inte jättestor uppmärksamhet när den kom ut, förutom Charlize Therons fantastiska insats som en trött trebarnsmamma. Sättet den porträtterade mammalivet på ska filmen ha stort kudos för, även om storyn och budskapet i filmen var väldigt tunn i mitt tycke. Lady Gaga, Melissa McCarthy och Glenn Close är för stora favoriter för att Charlize Theron ska ta hem någon statyett den här vändan.

The Wife

Betyg: 1/5
Oscarschans för nominering: Bästa kvinnliga huvudroll (Glenn Close), bästa manliga biroll (Jonathan Pryce)
Oscarschans för vinst: Bästa kvinnliga huvudroll

Jag gillade inte den här filmen alls. Främst för att den verkar så otroligt lovande i ett tidigt stadie, men sen blir plattare, märkligare och sörjigare för varje scen. Det kan ha att göra med att regissören är svensk och inte har tidigare erfarenhet av att regissera på engelska. Allting är liksom stolpigt på ett sätt som man bara ser i svenska filmer annars. Något jag mår dåligt av att se på en internationell scen, en slags uncanny valley av engelsk och svensk mix månne? Karaktärer introduceras på helt onaturliga sätt. Det läggs in ett ”fucking” i varenda mening under konflikter som känns helt out of place. Allting i den är bara så märkligt. Om Glenn Close skulle vinna en Oscar för den här rollen så skulle det enkom ha att göra med att hon blivit nominerad sex gånger tidigare och aldrig vunnit.

Bohemian Rhapsody

Betyg: 3/5
Oscarschans för nominering: Bästa film, manliga huvudroll (Ravi Malek), kvinnliga biroll (Lucy Boynton), manus baserad på förlaga, scenografi, kostym, foto, smink och klipp.
Oscarschans för vinst: Bästa manliga huvudroll, manus baserad på förlaga, kostym.

En film som gav mig rysningar och som jag först funderade på om den skulle ha betyget 4/5. Men jag insåg sen att det enbart berodde på Queens musik, som jag redan gillar väldigt mycket. Filmen i sig står sig inte särskilt bra på egna ben. Det är en habil biopic, men det hade varit intressantare att få se en mer dekadent och mörk sida av Freddie Mercury. Denna barnvänliga rulle kommer förstås ses av fler människor och hyllas mer på galor som Oscarsgalan, men filmens kvalitet skadas direkt av det. Ravi Malek är dock fantastisk som Freddie Mercury och jag tror och hoppas att han går hela vägen.

Superhjältarna 2

Betyg: 3/5
Oscarschans för nominering: Bästa animerade film
Oscarschans för vinst: Bästa animerade film.

Jag var inte superexalterad över en uppföljare på Superhjältarna, det var inte min största favorit bland Pixars tidiga filmer. Men jag blev glatt överraskad! Den var underhållande och väldigt snyggt animerad rakt igenom. Pixar är den studio som vunnit för bästa animerade film flest gånger, men det här året känns det inte lika självklart att de tar hem det. Wes Andersons Isle of Dogs eller uppföljaren till Röjar-Ralf kan göra juryn mer förtjust. Det finns också en liten chans att Spiderman: Into the Spider-Verse skrällar.

Annonser

Inför filmgalasäsongen

2018/10/24

Oscars-Best-Picture-2019-predictions.png

Förra året såg jag varenda film som var nominerad till Oscarsgalan utom en. Förutom att man får se massvis med bra och intressanta filmer, så är det ett kul projekt i sig. Jag har redan nu börjat sammanställa en lista över filmer som skulle kunna bli nominerade till Oscarn. Ni kanske inte som jag kommer försöka se varenda film som nominerats, men är däremot intresserade av att se bra film i överlag. Ska förtydliga att nomineringarna inte är ute ännu, så allt är hittills rena spekulationer.

Tror jag inte filmen kommer nomineras till ”bästa film” eller andra tyngre priser, så skriver jag en parantes med antingen priset jag tror den kan bli nominerad för, eller skådespelaren som specifikt kommer kunna nomineras för sin roll.

ered5.png
Toni Collette, Hereditary

Sedda som kan bli nominerade:

Black Panther
Hereditary (Toni Collette + musiken)
Isle of Dogs (animerade)
Avengers: Age of Ultron (tekniska priser)
Solo: A Star Wars Story (tekniska priser)
Mission Impossible – Fallout (tekniska priser)
Annhilation (visuella effekter)

eight grade.jpg
Eight Grade, Bo Burnhams hyllade regidebut

Ute nu och är tillgängliga på stream/nedladdning:

Eighth Grade
Tully
A Quiet Place
Sicario: Day of the Soldado (originalmanus)
First Reformed (Ethan Hawke)
You Were Never Really Here (Joaquin Phoenix)
Three Identical Strangers (dokumentär)
RBG (dokumentär)
Whitney (dokumentär)

landscape-1535559511-first-man-2.jpg
Manusförfattaren till Spotlight och regissören till La La Land, hur kan First Man inte nomineras?

Ute nu och går att se på bio:

First Man
BlackKklansman
A Star is Born
Bad Times at the El Royale
Superhjältarna 2 (animerade)
Colette (kostym)

Screen-Shot-2018-08-09-at-12.56.24-PM.png
Ravi Malek i rollen som Freddie Mercury i Bohemian Rhapsody

Ute snart på bio:

Bohemian Rhapsody – 31:a oktober
Fantastiska Vidunder – 16:e november (kostym, scenografi & tekniska)
Fahrenheit 11/9 – 16:e november (dokumentär)
Boy Erased – 16:e november (Nicole Kidman)
Widows – 16:e november
Suspiria – 23:e november (Tilda Swinton + kostym, scenografi)
The Front Runner – 23:e november
The Wife – 7:e december (Glenn Close)
Mary Poppins kommer tillbaka – 25:e december (kostym, scenografi)
Röjar-Ralf Kraschar Internet – 1:a februari (animerade)

30-roma.w1200.h630.jpg
Alejandro Cuarón, mest känd för Gravity och den bästa Harry Potter-filmen släpper i år en film om Mexiko på 70-talet. Kommer troligtvis få fler nomineringar än ”bara” bästa utländska film.

Ute snart på Netflix:

The Ballad of Buster Scruggs – 16:e november
Roma – 1:a december

the-favourite-rachel-weisz-emma-stone-620.jpg
Emma Stone och Rachel Weisz i Giorgios Lanthimos The Favourite.

Troliga nomineringar som inte har planerade visningar på svensk bio:

If Beale Street Could Talk
The Favourite
Green Book
Mary Queen of Scots
Vice
Can You Ever Forgive Me?
Beautiful Boy
Wildlife
Stan & Ollie

WEB_LR20180517_BeMyNeighbor.jpg
Dokumentären Won’t You Be Neighbor om barnprgrogramledaren Fred Rogers har stor chans att slå Michael Moore på fingrarna

The Old Man and the Gun (Robert Redford)
Won’t You Be my Neighbor (dokumentär)
Vox Lux (Natalie Portman)
The Hate U Give
Blindspotting
Destroyer (Nicole Kidman)
Manbiki Kazoku – Shoplifters (utländska, Japan)
Girl (utländska, Belgien)
Ben is Back (Cirkulerat på filmfestivaler men har inget officiellt utgivningsdatum i USA än, så kan vara en del av nästa Oscarsår)

girl_still_2.jpg
Belgiska Girl handlar om en ung transkvinna som börjar en balettskola och har hyllats på filmfestivaler.

Min väg till ett sundare liv på internet

2018/10/16

Jag tror inte jag är ensam om att hjärndött scrolla igenom flöden och känna absolut ingenting. Förr var det Facebook, men jag slutade scrolla där för jag visste vad som väntade. Dessutom började jag dölja folk som irriterade mig och ”stjärnmarkerade” vissa närmare vänner och de som brukade uppdatera om intressanta saker. Det var ändå tydligt på något vis. Jag scrollar fortfarande inte på Facebook, men det dyker aldrig upp något intetsägande längst upp när jag går in där längre.

På Twitter har det på något märkligt sätt blivit samma sak som Facebook var förr. Om än värre. Jag gillar ändå väldigt många roliga politiktwittrare, men den effekt som flödet får av att följa dem är fasansfull. Eftersom många av dessa följer de kända, stora högerspökena så dyker dessa upp i flödet också. Oombett. Twitter ba’: Här, en random störig tweet av Ivar Arpi, varsågod. Och då började jag istället dölja dessa människor. Men då blev alla deras tweets otillgängliga i citerade retweets där de förlöjligades på kul sätt.

Ibland kan jag också, på etty nästan masochistiskt sätt gå in i tweets diskussioner och se den fruktansvärda sexism, rasism och vidrighet som twitter fyllts av. Det spelade ingen roll vad det handlade om än heller. Varsågod att gå in i valfri tweet av Annika Strandhäll eller Jonas Sjöstedt och läs svaren. Det är inget man mår bra av att läsa.

Jag har försökt smala av mitt twitterflöde, avfölja de som twittrar politiskt, för att sen gå tillbaka till dem under valrörelsen när mitt intresse väcktes. Jag kände mig plötsligt pigg på politiska diskussioner. Kanske svarade jag något högerspöke på ett visst skarpt sätt och fick dussintals likes. Men nu har bakfyllan kommit och jag mår sämre än någonsin av att läsa politiktwitter. Jag har nu valt att inte logga in på mitt vanliga konto alls.

Istället använder jag nu mitt konto där jag bara skriver om Hearthstone. Följer i stort sett bara nära vänner och internationella konton som enkom skriver om mina intressen. För jag tror det är ett problem för mig med twitter också. Jag önskar själv att jag hade haft separata konton för att skriva om film, Game of Thrones/ASOIAF, Hearthstone, politik och what have you. Precis som jag ibland önskar att jag kunde filtrera bort ett annats konto skriverier om sport, om det de skriver annars är något jag är nyfiken på. Därför är nischade internationella konton så bra. De är tydliga med vad de kommer skriva om. Och om ett Hearthstonekonto skulle skriva om ett annat datorspel så avföljer jag dem direkt. Jag bryr mig ju inte om andra datorspel. Men av någon anledning tar det mer emot att avfölja en svensk privatperson som plötsligt skriver om ointressanta ämnen.

Sen har vi Instagram. Jag gillar insta, jag följer lagom många så att det oftast räcker alldeles utmärkt att gå igenom de senaste bilderna under en toalettpaus. Och skulle man göra nummer två kan man alltid gå in på ”upptäck”-fliken som bara är fyllda av virala bilder på djur och mat. Perfekt ju.

Men så kom story-funktionen och jag kände lika stort behov av att allt där var omarkerat som jag känner kring att mina appar i telefonen inte ska ha en röd siffra ovanför sig. Om något är markerat som oläst stör jag mig på det. Vilket var fine innan när man kunde svepa förbi ett helt konto som hade uppdaterat mycket och även kunde dölja story-delen hos en del konton som uppdaterade sin story för ofta. Men sen försvann det här med att allt var markerat som sett ifall man inte tryckt förbi varenda jävla klipp. Så nu har jag släppt stories helt. Jag tittar inte på dem längre, alls.

Så mina sociala medier nu består alltså av att:

Väl inne på Facebook, om jag behöver skriva på messenger, kolla ett event eller vill uppdatera om något själv – Läsa toppen av flödet eftersom det alltid är uppdateringar från kul folk.

Twitter – Följer bara nischade internationella konton som skriver om saker jag har som hobby. Noll politik och nästan noll svenska ”allmänna” konton.

Instagram – Tar enkom del av toalett-scrollen i huvudflödet.

Förhoppningsvis leder detta till att jag i förlängningen lägger ner mer tid på vettiga saker i framtiden också. Man kan ju alltid hoppas.

10 saker jag inte fattar (men troligtvis fått förklarat för mig)

2018/10/02

Du vet hur man ibland är med om något i vardagen som känns orimligt och man högt säger ”jag har aldrig fattat varför det här på det här sättet” så är det alltid någon jävel som googlar det åt dig? Men du glömmer snabbt bort det där igen och nästa gång du är med om det så är informationen som bortblåst. Jag har en teori om att det beror på att svaret troligtvis var för tråkigt för att komma ihåg och att mysteriet, således, var roligare att behålla. Här har ni tio sådana:

10. Varför trasor suger upp fukt bättre när de redan är fuktiga

wettex_colour_4.jpg

Ni vet hur det är. Man ska torka upp något och har bråttom, så man orkar inte fukta trasan som hittills inte använts på hela dagen. Till ens stora förtret så går det blöta inte in i trasan omgående som det gör när den redan är fuktig. Förnedrad får man typ skrubba upp det som att man försökte torka av en intorkad fläck med svinto, eller erkänna sig besegrad och dra upp kranen.

9. Varför den här skylten har blindskrift

2013.png

8. Varför skiten inte bara synkar

poop.jpg

Det är 2018 och om jag läser en artikel på toaletten i min telefon så förväntas jag typ googla upp artikeln eller länka till mig själv som nån jävla barbar för att byta till att läsa vidare artikeln på min dator. Jag menar, jag har ett Wi-Fi jag betalar 500kr i månaden för, så det är tillräckligt snabbt för att min webbläsare på datorn helt enkelt ska kunna komma ihåg exakt vart jag är i en artikel jag läser i telefonen. Om jag är inne på samma Wi-Fi så borde enheterna och iCloudtjänsten (eller något snarliknande) fatta att de är aktiverade i närheten av varandra. Ljudböcker kan göra det. Netflix kan göra det. Podcastappar kan göra det. Varför fortsätter vi ursäkta Google Chrome och Safari för att denna basala funktion ännu inte finns i webbläsare? Varför existerade inte det här för typ fem år sen och är en total sjävklarhet idag? Det gör mig upprörd.

7. Hur alla låssmeder betalar sin hyra

maria-sko-nyckelservice-779541.jpg

Ni har varit med om det eller känner någon som varit med om det. Nyckeln har försvunnit och det behöver göras en kopia. De går till sin lokala låssmedsbutik som det finns minst en av i varenda förort, oftast precis vid tunnelbanan och det är det enda tillfället någonsin som de går till dessa. Sen går det på någon timme och kostar typ ingenting. Tror någon sa att det en gång kostade 300kr på en fest och alla hamnade i chock – hur kan du betala så mycket för en ny nyckel? För mig i Masmo kostade det bara 150 kr, kan någon säga.

Grejen är att enda anledningen till att besöka en sådan butik är vid dessa få tillfällen då man tappat bort sin nyckel. Och det händer jättesällan! Då kanske du säger: Men de har skoservice oftast också och det är något man behöver ännu mer sällan.  Och ja, de säljer säkert hänglås och sånt också, men det köper väl de flesta på typ Clas Ohlson ändå, så hur mycket kan de tjäna? Hur en butik som borde kopiera högst en nyckel varje dag, dvs tjäna runt 150kr varje dag, ändå kan betala sin hyra och ge löner åt anställda, det förstår jag inte.

6. Varför det är socialt acceptabelt att som fullt frisk person gnälla om tillfällig fysisk smärta

2ACX15.png

Jag skulle en gång ta en öl med en kompis, men det hon inte berättade var att hennes väninna också redan var där. Jag kände inte den här väninnan så bra och när jag joinar dem vid bordet med en nyköpt öl så är de mitt inne i en diskussion om väninnans tandläkarbesök. Det går åt kanske tio minuter innan hon är klar på att berätta varenda detalj om ett helt vanligt tandläkarbesök och pratade om hur ont hon just nu hade i munnen. Vi försökte sen ha normala konversationer, men en ständigt återkommande throwback var att väninnan hade ont i tanden hela tiden. ”Trots att jag tagit smärtstillande” poängterade hon. Vad ville hon få sagt? Hennes tand var ju för fan fixad och den skulle läka ihop och göra mindre ont inom bara några dagar?

Alltså jag förstår om man är fysiskt handikappad, gammal eller är ett barn. Då får man gnälla på fysisk smärta. De två tidigare för att det är ett konstant tillstånd och då är det som när vi normala gnäller om att vi har ångest, för det kommer vi också ha resten av livet. Barn ursäktas eftersom det bokstavligt talat är det värsta de någonsin upplevt. Men att vara vuxen, frisk och gnälla om ett blåmärke man hade för att man snubblade på fyllan, sin träningsvärk eller något man gjorde hos en läkare i syfte att undvika ännu mer ont i framtiden – det är något jag inte förstår varför det inte är mer socialt tabu på.

5. Att folk inte är lika arga på dåliga recept som när de recenserar andra saker på internet

x2921-broccoli_och_blomkalssoppa_500x380.jpg.pagespeed.ic.j3Nu3KLMqo.jpg

Man är inne på Tasteline, ICA eller Köket i jakt på ett härligt recept. Man hittar en med bra betyg – men det blir inte gott. Sen ser man recensionerna ”Jag hade i typ hälften så mycket buljong för att det blev för vattnigt, bytte ut gul lök mot purjo samt adderade två potatisar”. Fem stjärnor. Andra kommentaren ”Håller med, det var för mycket buljong i receptet. Tur att jag hann läsa kommentarerna och ändrade”. Fem stjärnor. Ni kan inte bara ändra receptet och göra det gott och sen ge ursprungsreceptet fem stjärnor! Det är inte så det funkar!

Samtidigt på typ filmrecensionssidor så kan en film ha betyg 3/5 men recensenten önskar ändå att alla inblandade dör i en tragisk bussolycka för att han tyckte typ att Avengers 1 var bättre.

4. De här grejerna

sterrenschot-heksensnot_star-jelly.jpg

Det här är någon form av gelé som följer med meteoriter som landar på jorden. De försvinner strax efteråt och blir till gas förmodar man, men ingen har hittat en förklaring på vad det är.

3. Hur man blir expert inom sex och relationer

synkat-sex-700x412.jpg

Så, för att vara expert inom något så måste man ha någon slags expertis om det (obviously). Både genom att ha läst väldigt mycket forskning på området på ett rent vetenskapligt plan, men också rent empiriskt vara en fungerande social person, eftersom man måste ha erfarenhet av att både ligga runt en del och av ha att varit i en längre fast relation.

Det är här det blir konstigt. För en person som är karismatisk, snygg nog för att ligga runt och tillräckligt uthärdlig för att vara i en längre relation har inte erfarenhet av att det är tufft för dem att göra något av ovanstående. I alla fall inte på den nivån som de som söker råd hos dem har det. Så alla tips den här personen ger till osäkra, fula och/eller socialt inkapabla personer är totalt värdelösa.

2. Hur algoritmer fungerar

ladda ned.png

Vissa algoritmer är helt självklara. Youtube till exempel. Jag ser ett par klipp från en sida som har information om babianer, nya klipp om babianer kommer dyka upp bland mina rekommenderade. Även ett par videor om gorillor och eventuellt om lemurer. Jag tänker ”åh lemurer”, klickar mig in på den. Fler lemurvideos dyker upp bland mina rekommenderade. Kanske inriktningar – vill du se videos specifikt om smålemurer? Silkeslemurer? Heck yeah, Youtube, det vill jag.

Men om jag såg dessa tre videos om babianer och tänker ”fy fan, jag hatar ju apor”, då kan jag alltid gå in på min historik och radera att jag sett de där tre apvideosarna. Nollställt. Inga apor alls bland mina rekommenderade nu men samtidigt behövde jag inte nollställa hela min historik. Vilken bra funktion.

ALLA andra algoritmer fungerar precis tvärtom, dock. Du råkar gå in på en kändis twittersida du ogillar? Sorry, men nu fylls ditt flöde av den jäveln och du kan inte ändra tillbaka det. Du råkar gilla en rasistisk högstadieklasskompis bröllopsfoton? Sorry, nu kommer flödet tvinga dig att se honom utveckla sina konspirationsteorier. Men framförallt: De du följer påverkar också det du ser i flödet. Tre personer du är jättebra kompis har dålig smak och följer typ Jonas Gardell på Instagram? Too bad, här är senaste turnéfotot från Jonas Gardell. Varsågod. Och den grejen förstår jag inte.

UPPDATERING: Jag är medveten om dölj-funktioner, sluta tjata. Men till skillnad från Youtube tar det bara bort specifika konton. Går du in på Blondinbella av någon anledning, får upp henne i algoritmen någon dag senare och då döljer hennes instagram kommer du trots detta se uppladdningar av Annie Lööf i framtida algoritmer tex. Obs riktigt exempel. Det sprider sig som en cancer. Du kommer inte se videos bland dina rekommenderade om gorillor om du raderat babianvideosarna från din historik, däremot.

  1. Varför jag gjorde den här listan

Det var väl länge sen jag fick skriva av mig eller något. Men jag är fortfarande rätt osäker på vad jag ville säga. Hoppas ni fick er en funderare i alla fall. Tja.

Aldrig vara först

2018/07/11

Kommer ni ihåg första gången ni insåg att ni aldrig kommer vara först på bollen med någonting på internet?

Jag minns. Tydligt.

4282.jpg

När jag 11 år gammal år 2001 läste det första kapitlet från Harry Potter och Den Flammande Bägaren så la jag märke till att i Harrys brev till Sirius Black så nämnde han att Dudley i ilska ”slängt ut sin Playstation genom fönstret”. Jag visste sedan Hemligheternas Kammare och genom nästan huvudlöses Nick dödsdag vilket år Flammande Bägaren utspelade sig. Jag insåg då att Playstationkonsolen inte existerade vid den tidpunkten Flammande Bägaren skulle utspela sig. Jag hade hittat ett faktafel!

Jag var ivrig med att gå in på Harrypotter.nu, svenska officiella forumet för att skriva om detta. Hur skulle någon hinna före mig? Jag har precis läst detta och räknat ut det helt själv liksom. Samma dag som boken hade kommit ut på svenska.

Väl inne på detta forum fanns det redan fem forumtrådar om just det ämnet på Harrypotter.nu när jag loggade in. Den första postades tre timmar innan min upptäckt.

Jag har sedan dess gett upp med att vara först med något på internet.

Recension: A Game of Thrones

2018/04/04

71lTJO00ZRL.jpg

Kan innehålla spoilers för hela bokserien.

Jag håller just nu att läsa om A Song of Ice and Fire-serien för andra gången. Fast A Game of Thrones är det faktiskt bara min första omläsning, då jag skippade den senast. Det berodde främst på att boken och TV-serien är så vansinnigt snarlika och jag har troligtvis sett första säsongen av Game of Thrones över tio gånger.

Just nu är jag i mitten av A Clash of Kings och tänkte att det kunde vara kul att denna gång skriva ner lite vad jag tycker om varje bok. Men i huvudsak anser jag att böckerna bara blir bättre och bättre, men undantag för den första och andra. Så jag skulle nog ranka böckerna så här från bäst till sämst:

A Dance with Dragons
A Feast for Crows
A Storm of Swords
A Game of Thrones
A Clash of Kings

Med det sagt, tänkte jag recensera boken genom att gå från favoritkaraktärer till den jag gillar minst. Då börjar vi med:

Daenerys
Antal kapitel: 10

Daenerys resa i första boken är troligtvis den mest prominenta sekundära historien och även den som har minst med huvudstoryn att göra. Till skillnad från andra och tredje boken har också hennes historia här en direkt korrelation med huvudstoryn. Daenerys giftemål och graviditet med Khal Drogo är något som i King’s Landing skapar osämja mellan kung Robert och Eddard Stark. Vi får också tidigt veta att Jorah Mormont agerat som spion åt Varys, något som får en payoff i senare böcker.

Daenerys genomgår en enorm utveckling i denna bok, precis som så många andra karaktärer. Men till skillnad från Stark-barnen så står hennes historia direkt på egna fötter och innehåller väldigt starka scener. Från Viserys död, till hennes insikt att kampen om järntronen innebär att Khal Drogo måste mörda och våldta en hel by för att få fler resurser. Något hon ser de direkta konsekvenserna av. När hon då försöker göra gott genom att rädda Mirri Maz Durr och andra Lhazareen-folk, ser hon också de direkta konsekvenserna av att lita på fel människor. Något som resulterar i att alla hon älskar dör. Hårt. Sen avslutas hela boken såklart med den episka scenen där hon överlever en eldsvåda och kläcker tre drakägg vilket ger henne nytt hopp. Ett bitterljuvt avslut. Daenerys historia i första boken är alltså både enormt episk med en släng av magi men berättar samtidigt en väldigt stark, mörk och mänsklig historia. ASOIAF när den är som bäst, helt enkelt.

Betyg: 5/5

Eddard
Kapitel: 15

Huvudstoryn med Eddard är det som huvudsakligen lockade mig till den här bokserien. Mordmysteriumet kring Jon Arryn och det långsamma avslöjandet att Cerseis samtliga barn är födda av incest. Eddard är i sig en ganska blek karaktär och det visar sig tydligt i nästa bok där Tyrion får ”spela spelet” att Eddard är vansinnigt oförsiktig, förlitar sig på för många och gör direkt korkade saker. Ni vet, som att varna Cersei innan han berättar för Robert. Och varför gör han det? För att Robert skulle mörda samtliga tre barnen på fläcken. Eddards huvudgrej är att skydda barns liv. Att skydda Daenerys liv, skydda Jons liv och den ständiga irritationen på att Lannisterfamiljen är där dom är idag på grund av mord på barn. Men eftersom han skyddar Cerseis barn så resulterar det i att han fuckar upp det för sina egna barn. Sen innehåller Eddards kapitel färgstarka karaktärer som Robert Baratheon, Littlefinger och Varys som alltid är väldigt underhållande.

Betyg: 4/5

Tyrion
Kapitel: 9

Tyrions karaktär är förstås alltid ganska underhållande, men hans roll i den här boken är ganska meningslös. Dels finns han till för att ge lite guidande ord till Jon Snow, sedan för att introducera oss till familjen Arryn, där han också börjar grunna på vem som mördade Jon Arryn (utan att riktigt komma på något konkret svar) och sedan för att ge oss en insyn i Tywin Lannisters planer och Rob Starks smarta plan att dela upp sin armé i två. Mest en bra plantering inför hans större roll i nästa bok och inte direkt någon karaktärsutveckling sker.

Betyg: 3/5

Jon Snow, Sansa, Arya och Bran Stark
Kapitel: 9, 6, 5 och 7

Deras världsbild förändras i och med att något hemskt sker. Främst att deras pappa dör förstås, vilket leder till Jons ifrågasättande av sin Night’s Watch-heder, Aryas hämndlust, Sansas fruktansvärda sits i att stå ut med Joffrey och en plantering i Brans magiska krafter. Men förutom pappans död så har vi förstås Aryas träning och hennes ickedömande av det vanliga fölket. Sansas inblick i det politiska spelet när hon tvingas skicka ett brev till hennes mamma och Rob. Och förstås Jons första insikt i att den riktiga striden ligger norrut. Men – det händer inte så mycket i deras kapitel. Det är väldigt mycket karaktärsutveckling och väldigt lite kött.

Betyg: 2/5

Catelyn Stark
Kapitel: 11

Inledningsvis en del av Eddards story med mordförsöket på Bran, sedan den lilla turen till The Vale, som förstås är underhållande men inte ger så mycket till storyn just i den här boken och sedan vårat perspektiv på Robb Starks första strid samt fångande av Jaime. Den tragiska historien om Catelyn tar fart först i nästa bok, då hon börjar tro att alla hennes barn är döda och sedermera The Red Wedding i tredje boken. Så mörkt och sorgligt har det inte hunnit bli här än, vilket gör hennes kapitel rätt trista.

Betyg: 1/5

All in all skulle jag ge den här boken en stabil trea. Den är såklart den tajtaste historien och kanske mer spännande om man läser den för första gången. Det är absolut en stark inledning och det spelar kanske inte så stor roll att det är så mycket karaktärsutveckling, när karaktärerna är så rika och mångfacetterade (George RR Martins största styrka). Men för en som redan läst alla böckerna så längtar man dels till att dom får lite mer att göra och till att få träffa på mer intressanta bikaraktärer.

Hur filmbetyg fungerar

2018/02/27

Jag såg nyligen en tweet om en bekant vars partner blev ”arg” för att hon gav filmen Three Billboards Outside Ebbing, Missouri 3 av 5 i betyg, medan han gav 7 av 10. De använde alltså olika betygssystem. Hon argumenterar för att det är exakt samma betyg eftersom det var en ”stark trea” och rent matematiskt är det korrekt.

3,5 motsvarar 7 om man dubblar det. Om den till och med ”nuddar fyran” som man ibland säger, så kanske hon rentav tyckte om filmen mer än sin kille.

Det här fick mig att inse att betyg på filmer, fortfarande verkar vara ganska oklart för folk. För det första använde ju twitteranvändaren korrekt betygssystem. 1-5 är det ultimata betygssystemet för film (medan 10-skalan passar sig bättre till exempelvis musik eller TV-spel men mer om det en annan gång). 1-5, alltså inte 0-5. Nollbetyget (Nöjesguidens döskalle, Aftonbladets minus, överkryssade getingen etc) är ett onödigt tillägg där man gör någon slags skillnad på skitfilmer och skitfilmer. Jag antar att det används i syfte att fler ska läsa en ”ordentlig sågning” när de ger sitt extra-lägsta betyg till en film, något som är rätt onödigt i fall som inte är i klickebetesyfte.

För hur fungerar betygssystemet 1-5 rent matematiskt? Det är ju trots allt en väldigt känslomässig matematisk formel och det vore extremt märkligt om man skulle dela upp den rent krasst i procent. Då skulle det se ut så här:

1 = Dålig – 0-20%

2 = Godkänd- 21-40%

3 = Bra – 41-60%

4 = Väldigt bra – 61-80%

5 = Mästerverk – 81-100%

Det skulle innebära att man ger filmer som man i en procentskala tycker är 83% bra en femma i betyg, vilket helt enkelt är felaktigt. Det är en film du tycker har brister, men som du ändå ger högsta betyg och det platsar bättre i fyrans ”väldigt bra”-kategori, inte bland mästerverken. Filmer som är 83% bra, eller ens 97% bra, ska inte betygsättas med 5/5. Kanske att 98% eller 99% platsar in, för den lilla procenten kan bero på att du tyckte förtexterna i filmen hade en ful färg eller något som du helt enkelt kan bortse ifrån.

Den egentliga procenten bör alltså se ut ungefär så här:

1 – 0-20%

2 – 21-49%

3 – 50-74%

4 – 75-97%

5 – 98-100%

Om man hade kört med tidningarnas extra ”sågningsbetyg” så hade det sett ut på samma sätt, förutom för de tre lägsta betygen, dvs ungefär så här:

0 – 0-15%

1 – 16-25%

2 – 26-49%

3 – 50-74%

4 – 75-97%

5 – 98-100%

Och alla som på något sätt motsätter sig min uträkning har helt enkelt fel.

Vi är tillbaka

2018/02/08

Sjuk grej, jag hade glömt lösenordet till den här bloggen och eftersom jag ägt den sedan typ 2009 så var såklart en gammal otillgänglig mailadress kopplad till den.

Men som tur är, så har WordPress faktiskt en rätt awesome support och genom att vagt beskriva vad jag trodde skulle finnas bland mina bloggutkast så lät dom mig återställa lösenordet till bloggen igen och få tillgång till det.

Det tackar vi för. Älskar WordPress och älskar ställen som har bra support.

En snabb guide till vart inifnitystenarna i Marvelfilmerna befinner sig just nu

2017/12/02
Är ni, likt jag förvirrad kring vart dom där stenarna är som Thanos samlar på i kommande Avengers-filmen? De har dykt upp så många i Marvelfilmerna de senaste tio åren, så man blir ju alldeles virrig.
 
Uttråkad som jag var, så googlade jag fram detta, men det fanns typ inga pedagogiska guider för detta, bara 20 minuter långa youtubefilmer med dåligt ljud där någon tråkmåns pratar på om det. Gäsp.
 
Så, jag gjorde en egen liten guide till mig själv. Eftersom det troligtvis inte bara är jag som är förvirrad kring detta, så tänkte jag dela med mig av det (Varning för Spoilers till samtliga Marvelfilmer som kommit ut):
 
Space Stone
Skärmavbild 2017-12-02 kl. 17.02.01.png
Refereras ofta som Tesseract. Användes av Red Skull i första Captain America. Användes av Loki i The Avengers (för att skapa portalen med alla aliens som domderar i New York) och lades efter den filmen i säkerhet i Asgard. Snoddes troligtvis av Loki i slutet av Thor: Ragnarök.
 
Mind Stone
Vision_Forest.jpg
Refereras ofta som Sceptre. Det är lite oklart i The Avengers, men tydligen så ger Thanos Loki denna rackare för att i sin tur kunna sno tesseracten i början av filmen. Den har kraften att hjärntvätta människor och styra vad dom gör. Men den verkar kunna göra andra prylar också, för efter The Avengers så får Hydra tag på den, som experimenterar med den och på så sätt skapar de där två ryska rackarna. Han snabba och hon med telekinesiskrafter som är med i The Avengers: Age of Ultron. Ultron skapar sedan Vision med denna sten, men Vision visar sig vara en good guy och krossar Ultron tillsammans med Avengers. Snacka om att skjuta sig i foten. Den sitter fast i Visions panna och gör det än idag… Hittills är denna infinity stone den mest oklara.
 
Reality Stone
Normal_thor-darkworld_5351
Refereras som Aether. En sten som egentligen är en slags röd vätska. Luddigt. Den är med i Thor: The Dark World och i slutet ger dom den av någon anledning till Benicio Del Toro som kallas för ”The Collector”. Han dyker upp igen i Guardians of The Galaxy. Hans samling sprängs i luften, men det sägs aldrig vad som hände med aethern. Troligtvis kvar på världen ”Knowhere” (spexigt namn)
 
Power Stone
guardians-of-the-galaxy-chris-pratt-image.jpg
Refereras som Orb. En rackare som är superhajpad av alla i Guardians of the Galaxy och är den som är på väg att krossa en hel värld tills Star Lord sätter stopp för det. Stenen lämnades kvar till Xandars regering (med Glenn Close och John C. Reilly) där den bör vara även nu.
 
Time stone
Skärmavbild 2017-12-02 kl. 16.55.32.png
Refereras som eye of agamotto. En slags medaljong som Doctor Strange har för att styra tiden. Det är på så sätt han tröttar ut boven och vinner i slutet av den filmen. Han tar av sig den i slutet av filmen, men bär den igen i senaste Thorfilmen. Den kanske är nice att ha på sig. Vad vet jag.
 
Sen ska det finnas en till som heter typ Soul Stone. Eftersom Thanos samlar på allihopa i nästa Avengers-film så kanske det framkommer då. Alternativt får vi stifta bekantskap med den i Black Panther, som är nästa Marvelfilm på ingång.
 
INTRESSANT GREJ: Ingen av Iron Man-filmerna har ett jävla skit med dessa stenar att göra. Inte heller Spider-man. Dom kanske vill ha de filmerna i lite mer omagisk kontext eller nåt.
 
TL;DR Två av dom är på jorden, en i Knowhere, en i Xandar, Loki har en och en har ännu inte avslöjats vart den är.

Josephs magnifika iCloud-bildguide

2017/11/22

Jag har flera vänner och familjemedlemmar som är lite förvirrade kring det här med iCloud, bilder och lagring. Eftersom det inte finns någon pedagogisk guide för detta ute i den vida världen, så tänkte jag ta mig an detta. Då jag brukade jobba med att hjälpa folk med just detta, så tänker jag att jag borde veta vad jag snackar om. Vi tar helt enkelt några frågor jag brukar få höra i min närhet:

Vad är iCloud-Bildbibliotek och varför kan det fucka upp hela mitt liv?

Om du köper mer iCloudlagring, kom ihåg att göra det av rätt skäl. Om du exempelvis har en iPhone med 16 GB utrymme och dina bilder tar upp allt utrymme, så hjälper det inte att köpa mer lagring på iCloud. Om du har iCloud -Bildbibliotek aktiverat så tar dom absolut plats på din iCloudlagring men dom tar också utrymme i din telefon. En viktig tumregel är att: Alla bilder du kan se i din telefon, dator, iPad osv, tar också utrymme i den enheten du ser bilderna på. Det framgår ganska tydligt inne på Inställningar> Apple-ID> iCloud> Bilder:

IMG_7223.jpg

Så, iCloud-bildbibliotek laddar alltså upp alla dina bilder på molnet, på så vis kan du nå dom i datorprogrammet Bilder (tidigare iPhoto), på iCloud.com eller på andra enheter där du är inloggad med ditt Apple-ID och också har det aktiverat. Men, dessa laddas alltså också ner i dessa enheter. Om du tex har tusentals bilder från år 2004 på programmet Bilder i datorn och aktiverar detta på din dator, så kommer dessa tusentals bilder automatiskt laddas ner i din telefon om det också är aktiverat där. Detsamma gäller om alla dina bilder från telefonen raderas från datorn, då försvinner de också från telefonen. Det är en fullständig synkning. Så tänk dig för innan du väljer hur du ska ställa in det.

iCloud-Bildbibliotek gör dock att bilderna tar mindre plats i din telefon än om du inte har det aktiverat. Du kan nå bilderna hela tiden, även i flygplansläge, men du kan bara se dom i hög upplösning om din telefon är uppkopplad till Wi-Fi. Så det är en av de största fördelarna med Bildbiblioteket.

En annan fördel är förstås att du från vilken dator som helst kan logga in på iCloud.com och se dina bilder:

Skärmavbild 2017-11-22 kl. 15.42.45.png

Men, då undrar du säkert följande grej:

Hur gör jag för att rensa bilderna i min telefon och bara ha dom som vanligt i min jävla dator som helt vanliga filer?

Jo, då finns det egentligen två tillvägagångssätt. Det ena är att som ovan gå in på iCloud.com och markera bilderna du vill ladda ner. Du kan markera fler genom att hålla in Cmd (Ctrl på PC), men det går tyvärr inte att markera jättemånga med Shift-knappen (jag har ingen aning om varför). När du markerat de bilder du vill ladda ner på datorn trycker du på pilen jag markerat i en röd cirkel för att ladda ner dom på datorn:

Skärmavbild 2017-11-22 kl. 15.42.57.png

Dessa laddas då ner som separata bildnedladdningar. Klicka sedan på den lille skräpkorgen bredvid pilen för att radera dom från ditt Bildbibliotek.

Det här är ett utmärkt sätt att rensa dina bilder om du bara vill rensa bort några få åt gången. Det är extremt otympligt om du vill rensa mer än typ 50 bilder. Dels för att du måste markera alla en och en, men också för att bilderna laddas ner som separata nedladdningar i datorn. Skulle du ladda ner dom via Safari och du skulle ladda ner 500 bilder så skulle samtliga 500 bilder öppnas i programmet Förhandsvisning automatiskt. Man har ju fått panikångest för mindre. Om du ska ladda ner bilder på iCloud.com rekommenderar jag att du använder Google Chrome eller Firefox, men också i allmänhet.

Men! Om man då vill rensa bort alla sina bilder från telefonen och lagra dom som vanligt i datorn, hur bär man sig enklast åt då, ifall iCloud.com är så jävla osmidigt?

Jo, då är faktiskt old school-sättet fortfarande det allra bästa. Börja med att avaktivera iCloud Bildbibliotek inne i Inställningar> Apple-ID> iCloud> Bilder (bilder kopplade till iCloud kan inte föras över från telefonen till datorn genom en sladd). Koppla sedan din iPhoneladdare till din önskade dator, tvångsavsluta iTunes och Bilder så fort du kan. Eller än bättre, avmarkera den här rackaren och slipp iTunes för evigt:

Skärmavbild 2017-11-22 kl. 15.56.04.png

Var var vi? Just det, nu är telefonen kopplad till datorn. Gå in i Finder och klicka dig in på Program. Här ska det finnas ett program som heter Bildinsamling:

Skärmavbild 2017-11-22 kl. 15.57.50

Väl inne i programmet så kan du här enkelt markera alla dina bilder, importera dom till datorn och sedan radera dom från telefonen. För mig ser det ut så här, eftersom jag fortfarande har min telefon kopplad till iCloud-Bildbibliotek och det uppskattar inte Bildinsamling alls:

Skärmavbild 2017-11-22 kl. 15.58.35

Men, om du avaktiverat iCloud-Bildbibliotek i din telefon så ska det fungera smärtfritt. Ett snarlikt fotoimportprogram ska finnas till PC har jag för mig. Rent grundläggande blir telefonen i dessa program som en helt vanlig kamera kopplad med USB till datorn, men otillgängliga ifall du har iCloud-Bildbibliotek aktiverat.

Okej, skönt då vet jag det. Men vad är Bildströmmen för något då? Kan det vara något för mig, säg?

Bildströmmen är en annan bildtjänst för iCloud, den är något enklare än iCloud-bildbibliotek. Den för över bilder automatiskt till programmet Bilder i datorn, men det finns en maxgräns på hur många bilder som förs över och de ligger bara där i 30 dagar. Skillnaden är att bilderna inte tar något utrymme i din iCloudlagring (eftersom det ändå gäller så få). Du kan heller inte nå bilderna på iCloud.com som ligger i strömmen. Däremot är det, av någon anledning, den enda bildtjänsten som funkar ihop med Apple-TV.

Bildströmmen försvinner automatiskt om du har iCloud-bildbibliotek aktiverat, eftersom det egentligen är samma sak fast mer. Bildströmmen är mer till för folk som har lite utrymmen i sina telefoner. Om du har 16 GB exempelvis kan det vara bra, eftersom bilderna förs över automatiskt till din dator och du kan radera dina bilder i telefonen som ligger lokalt i din dator bäst du själv vill, utan att det påverkar deras försvinnanden på andra enheter.

Strålande, men det här iCloudlagring, vad fan är det? Och varför ska jag betala för att ha mer av det?

Din iCloudlagring är platsen dit dina säkerherskopior hamnar. Så om din telefon skulle dö, eller du skulle köpa en ny, så kan du ladda ner alla dina prylar igen utan att vara beroende av att ha säkerhetskopian lokalt på en dator. För då hade du behövt använda BajsTunes för att få dina grejer igen. Du behöver heller inte vara rädd för att dina säkerhetskopior skulle försvinna genom att din dator dör. Genom att ha din säkerhetskopia på molnet så kommer du 4-ever kunna spara dina SMS.

Det andra som tar utrymme är iCloud-Bildbiblioteket, iCloud Drive och dina anteckningar. Det mesta andra i din telefon, såsom dina kontakter och kalendern tar knappt något utrymme, utan tillhör enbart synkroniseringsdelen av iCloud. I mitt fall ser det ut så här:

IMG_7224.PNG

Så, som ni ser har jag jävligt många bilder att handskas med och jag har också valt att synkronisera ett gäng dokument från min dator. Det är också därför jag köpt mer utrymme (9 spänn i månaden). Annars hade jag varit beroende av att ha alla bilderna i telefonen och backa upp dom i en dator via iTunes och det känner jag helt enkelt inte för. Att dessutom kunna ladda upp den här bilden bara sekunder efter att jag tog bilden och laddade ner bilden från iCloud.com är ju en rätt smidig grej.

Jag vet också att alla mina bilder ligger säkert uppbackade på iCloud. Så om min telefon, dator och min familj skulle dö i en mordbrand, så skulle jag ändå kunna hitta mina bilder på iCloud.com. Hurra!

Om det är något som är oklart får ni gärna kommentera nedan och fråga allt ni har på hjärtat. Tack för att ni läste.