Aldrig vara först

2018/07/11

Kommer ni ihåg första gången ni insåg att ni aldrig kommer vara först på bollen med någonting på internet?

Jag minns. Tydligt.

4282.jpg

När jag 11 år gammal år 2001 läste det första kapitlet från Harry Potter och Den Flammande Bägaren så la jag märke till att i Harrys brev till Sirius Black så nämnde han att Dudley i ilska ”slängt ut sin Playstation genom fönstret”. Jag visste sedan Hemligheternas Kammare och genom nästan huvudlöses Nick dödsdag vilket år Flammande Bägaren utspelade sig. Jag insåg då att Playstationkonsolen inte existerade vid den tidpunkten Flammande Bägaren skulle utspela sig. Jag hade hittat ett faktafel!

Jag var ivrig med att gå in på Harrypotter.nu, svenska officiella forumet för att skriva om detta. Hur skulle någon hinna före mig? Jag har precis läst detta och räknat ut det helt själv liksom. Samma dag som boken hade kommit ut på svenska.

Väl inne på detta forum fanns det redan fem forumtrådar om just det ämnet på Harrypotter.nu när jag loggade in. Den första postades tre timmar innan min upptäckt.

Jag har sedan dess gett upp med att vara först med något på internet.

Annonser

Recension: A Game of Thrones

2018/04/04

71lTJO00ZRL.jpg

Kan innehålla spoilers för hela bokserien.

Jag håller just nu att läsa om A Song of Ice and Fire-serien för andra gången. Fast A Game of Thrones är det faktiskt bara min första omläsning, då jag skippade den senast. Det berodde främst på att boken och TV-serien är så vansinnigt snarlika och jag har troligtvis sett första säsongen av Game of Thrones över tio gånger.

Just nu är jag i mitten av A Clash of Kings och tänkte att det kunde vara kul att denna gång skriva ner lite vad jag tycker om varje bok. Men i huvudsak anser jag att böckerna bara blir bättre och bättre, men undantag för den första och andra. Så jag skulle nog ranka böckerna så här från bäst till sämst:

A Dance with Dragons
A Feast for Crows
A Storm of Swords
A Game of Thrones
A Clash of Kings

Med det sagt, tänkte jag recensera boken genom att gå från favoritkaraktärer till den jag gillar minst. Då börjar vi med:

Daenerys
Antal kapitel: 10

Daenerys resa i första boken är troligtvis den mest prominenta sekundära historien och även den som har minst med huvudstoryn att göra. Till skillnad från andra och tredje boken har också hennes historia här en direkt korrelation med huvudstoryn. Daenerys giftemål och graviditet med Khal Drogo är något som i King’s Landing skapar osämja mellan kung Robert och Eddard Stark. Vi får också tidigt veta att Jorah Mormont agerat som spion åt Varys, något som får en payoff i senare böcker.

Daenerys genomgår en enorm utveckling i denna bok, precis som så många andra karaktärer. Men till skillnad från Stark-barnen så står hennes historia direkt på egna fötter och innehåller väldigt starka scener. Från Viserys död, till hennes insikt att kampen om järntronen innebär att Khal Drogo måste mörda och våldta en hel by för att få fler resurser. Något hon ser de direkta konsekvenserna av. När hon då försöker göra gott genom att rädda Mirri Maz Durr och andra Lhazareen-folk, ser hon också de direkta konsekvenserna av att lita på fel människor. Något som resulterar i att alla hon älskar dör. Hårt. Sen avslutas hela boken såklart med den episka scenen där hon överlever en eldsvåda och kläcker tre drakägg vilket ger henne nytt hopp. Ett bitterljuvt avslut. Daenerys historia i första boken är alltså både enormt episk med en släng av magi men berättar samtidigt en väldigt stark, mörk och mänsklig historia. ASOIAF när den är som bäst, helt enkelt.

Betyg: 5/5

Eddard
Kapitel: 15

Huvudstoryn med Eddard är det som huvudsakligen lockade mig till den här bokserien. Mordmysteriumet kring Jon Arryn och det långsamma avslöjandet att Cerseis samtliga barn är födda av incest. Eddard är i sig en ganska blek karaktär och det visar sig tydligt i nästa bok där Tyrion får ”spela spelet” att Eddard är vansinnigt oförsiktig, förlitar sig på för många och gör direkt korkade saker. Ni vet, som att varna Cersei innan han berättar för Robert. Och varför gör han det? För att Robert skulle mörda samtliga tre barnen på fläcken. Eddards huvudgrej är att skydda barns liv. Att skydda Daenerys liv, skydda Jons liv och den ständiga irritationen på att Lannisterfamiljen är där dom är idag på grund av mord på barn. Men eftersom han skyddar Cerseis barn så resulterar det i att han fuckar upp det för sina egna barn. Sen innehåller Eddards kapitel färgstarka karaktärer som Robert Baratheon, Littlefinger och Varys som alltid är väldigt underhållande.

Betyg: 4/5

Tyrion
Kapitel: 9

Tyrions karaktär är förstås alltid ganska underhållande, men hans roll i den här boken är ganska meningslös. Dels finns han till för att ge lite guidande ord till Jon Snow, sedan för att introducera oss till familjen Arryn, där han också börjar grunna på vem som mördade Jon Arryn (utan att riktigt komma på något konkret svar) och sedan för att ge oss en insyn i Tywin Lannisters planer och Rob Starks smarta plan att dela upp sin armé i två. Mest en bra plantering inför hans större roll i nästa bok och inte direkt någon karaktärsutveckling sker.

Betyg: 3/5

Jon Snow, Sansa, Arya och Bran Stark
Kapitel: 9, 6, 5 och 7

Deras världsbild förändras i och med att något hemskt sker. Främst att deras pappa dör förstås, vilket leder till Jons ifrågasättande av sin Night’s Watch-heder, Aryas hämndlust, Sansas fruktansvärda sits i att stå ut med Joffrey och en plantering i Brans magiska krafter. Men förutom pappans död så har vi förstås Aryas träning och hennes ickedömande av det vanliga fölket. Sansas inblick i det politiska spelet när hon tvingas skicka ett brev till hennes mamma och Rob. Och förstås Jons första insikt i att den riktiga striden ligger norrut. Men – det händer inte så mycket i deras kapitel. Det är väldigt mycket karaktärsutveckling och väldigt lite kött.

Betyg: 2/5

Catelyn Stark
Kapitel: 11

Inledningsvis en del av Eddards story med mordförsöket på Bran, sedan den lilla turen till The Vale, som förstås är underhållande men inte ger så mycket till storyn just i den här boken och sedan vårat perspektiv på Robb Starks första strid samt fångande av Jaime. Den tragiska historien om Catelyn tar fart först i nästa bok, då hon börjar tro att alla hennes barn är döda och sedermera The Red Wedding i tredje boken. Så mörkt och sorgligt har det inte hunnit bli här än, vilket gör hennes kapitel rätt trista.

Betyg: 1/5

All in all skulle jag ge den här boken en stabil trea. Den är såklart den tajtaste historien och kanske mer spännande om man läser den för första gången. Det är absolut en stark inledning och det spelar kanske inte så stor roll att det är så mycket karaktärsutveckling, när karaktärerna är så rika och mångfacetterade (George RR Martins största styrka). Men för en som redan läst alla böckerna så längtar man dels till att dom får lite mer att göra och till att få träffa på mer intressanta bikaraktärer.

Hur filmbetyg fungerar

2018/02/27

Jag såg nyligen en tweet om en bekant vars partner blev ”arg” för att hon gav filmen Three Billboards Outside Ebbing, Missouri 3 av 5 i betyg, medan han gav 7 av 10. De använde alltså olika betygssystem. Hon argumenterar för att det är exakt samma betyg eftersom det var en ”stark trea” och rent matematiskt är det korrekt.

3,5 motsvarar 7 om man dubblar det. Om den till och med ”nuddar fyran” som man ibland säger, så kanske hon rentav tyckte om filmen mer än sin kille.

Det här fick mig att inse att betyg på filmer, fortfarande verkar vara ganska oklart för folk. För det första använde ju twitteranvändaren korrekt betygssystem. 1-5 är det ultimata betygssystemet för film (medan 10-skalan passar sig bättre till exempelvis musik eller TV-spel men mer om det en annan gång). 1-5, alltså inte 0-5. Nollbetyget (Nöjesguidens döskalle, Aftonbladets minus, överkryssade getingen etc) är ett onödigt tillägg där man gör någon slags skillnad på skitfilmer och skitfilmer. Jag antar att det används i syfte att fler ska läsa en ”ordentlig sågning” när de ger sitt extra-lägsta betyg till en film, något som är rätt onödigt i fall som inte är i klickebetesyfte.

För hur fungerar betygssystemet 1-5 rent matematiskt? Det är ju trots allt en väldigt känslomässig matematisk formel och det vore extremt märkligt om man skulle dela upp den rent krasst i procent. Då skulle det se ut så här:

1 = Dålig – 0-20%

2 = Godkänd- 21-40%

3 = Bra – 41-60%

4 = Väldigt bra – 61-80%

5 = Mästerverk – 81-100%

Det skulle innebära att man ger filmer som man i en procentskala tycker är 83% bra en femma i betyg, vilket helt enkelt är felaktigt. Det är en film du tycker har brister, men som du ändå ger högsta betyg och det platsar bättre i fyrans ”väldigt bra”-kategori, inte bland mästerverken. Filmer som är 83% bra, eller ens 97% bra, ska inte betygsättas med 5/5. Kanske att 98% eller 99% platsar in, för den lilla procenten kan bero på att du tyckte förtexterna i filmen hade en ful färg eller något som du helt enkelt kan bortse ifrån.

Den egentliga procenten bör alltså se ut ungefär så här:

1 – 0-20%

2 – 21-49%

3 – 50-74%

4 – 75-97%

5 – 98-100%

Om man hade kört med tidningarnas extra ”sågningsbetyg” så hade det sett ut på samma sätt, förutom för de tre lägsta betygen, dvs ungefär så här:

0 – 0-15%

1 – 16-25%

2 – 26-49%

3 – 50-74%

4 – 75-97%

5 – 98-100%

Och alla som på något sätt motsätter sig min uträkning har helt enkelt fel.

Vi är tillbaka

2018/02/08

Sjuk grej, jag hade glömt lösenordet till den här bloggen och eftersom jag ägt den sedan typ 2009 så var såklart en gammal otillgänglig mailadress kopplad till den.

Men som tur är, så har WordPress faktiskt en rätt awesome support och genom att vagt beskriva vad jag trodde skulle finnas bland mina bloggutkast så lät dom mig återställa lösenordet till bloggen igen och få tillgång till det.

Det tackar vi för. Älskar WordPress och älskar ställen som har bra support.

En snabb guide till vart inifnitystenarna i Marvelfilmerna befinner sig just nu

2017/12/02
Är ni, likt jag förvirrad kring vart dom där stenarna är som Thanos samlar på i kommande Avengers-filmen? De har dykt upp så många i Marvelfilmerna de senaste tio åren, så man blir ju alldeles virrig.
 
Uttråkad som jag var, så googlade jag fram detta, men det fanns typ inga pedagogiska guider för detta, bara 20 minuter långa youtubefilmer med dåligt ljud där någon tråkmåns pratar på om det. Gäsp.
 
Så, jag gjorde en egen liten guide till mig själv. Eftersom det troligtvis inte bara är jag som är förvirrad kring detta, så tänkte jag dela med mig av det (Varning för Spoilers till samtliga Marvelfilmer som kommit ut):
 
Space Stone
Skärmavbild 2017-12-02 kl. 17.02.01.png
Refereras ofta som Tesseract. Användes av Red Skull i första Captain America. Användes av Loki i The Avengers (för att skapa portalen med alla aliens som domderar i New York) och lades efter den filmen i säkerhet i Asgard. Snoddes troligtvis av Loki i slutet av Thor: Ragnarök.
 
Mind Stone
Vision_Forest.jpg
Refereras ofta som Sceptre. Det är lite oklart i The Avengers, men tydligen så ger Thanos Loki denna rackare för att i sin tur kunna sno tesseracten i början av filmen. Den har kraften att hjärntvätta människor och styra vad dom gör. Men den verkar kunna göra andra prylar också, för efter The Avengers så får Hydra tag på den, som experimenterar med den och på så sätt skapar de där två ryska rackarna. Han snabba och hon med telekinesiskrafter som är med i The Avengers: Age of Ultron. Ultron skapar sedan Vision med denna sten, men Vision visar sig vara en good guy och krossar Ultron tillsammans med Avengers. Snacka om att skjuta sig i foten. Den sitter fast i Visions panna och gör det än idag… Hittills är denna infinity stone den mest oklara.
 
Reality Stone
Normal_thor-darkworld_5351
Refereras som Aether. En sten som egentligen är en slags röd vätska. Luddigt. Den är med i Thor: The Dark World och i slutet ger dom den av någon anledning till Benicio Del Toro som kallas för ”The Collector”. Han dyker upp igen i Guardians of The Galaxy. Hans samling sprängs i luften, men det sägs aldrig vad som hände med aethern. Troligtvis kvar på världen ”Knowhere” (spexigt namn)
 
Power Stone
guardians-of-the-galaxy-chris-pratt-image.jpg
Refereras som Orb. En rackare som är superhajpad av alla i Guardians of the Galaxy och är den som är på väg att krossa en hel värld tills Star Lord sätter stopp för det. Stenen lämnades kvar till Xandars regering (med Glenn Close och John C. Reilly) där den bör vara även nu.
 
Time stone
Skärmavbild 2017-12-02 kl. 16.55.32.png
Refereras som eye of agamotto. En slags medaljong som Doctor Strange har för att styra tiden. Det är på så sätt han tröttar ut boven och vinner i slutet av den filmen. Han tar av sig den i slutet av filmen, men bär den igen i senaste Thorfilmen. Den kanske är nice att ha på sig. Vad vet jag.
 
Sen ska det finnas en till som heter typ Soul Stone. Eftersom Thanos samlar på allihopa i nästa Avengers-film så kanske det framkommer då. Alternativt får vi stifta bekantskap med den i Black Panther, som är nästa Marvelfilm på ingång.
 
INTRESSANT GREJ: Ingen av Iron Man-filmerna har ett jävla skit med dessa stenar att göra. Inte heller Spider-man. Dom kanske vill ha de filmerna i lite mer omagisk kontext eller nåt.
 
TL;DR Två av dom är på jorden, en i Knowhere, en i Xandar, Loki har en och en har ännu inte avslöjats vart den är.

Josephs magnifika iCloud-bildguide

2017/11/22

Jag har flera vänner och familjemedlemmar som är lite förvirrade kring det här med iCloud, bilder och lagring. Eftersom det inte finns någon pedagogisk guide för detta ute i den vida världen, så tänkte jag ta mig an detta. Då jag brukade jobba med att hjälpa folk med just detta, så tänker jag att jag borde veta vad jag snackar om. Vi tar helt enkelt några frågor jag brukar få höra i min närhet:

Vad är iCloud-Bildbibliotek och varför kan det fucka upp hela mitt liv?

Om du köper mer iCloudlagring, kom ihåg att göra det av rätt skäl. Om du exempelvis har en iPhone med 16 GB utrymme och dina bilder tar upp allt utrymme, så hjälper det inte att köpa mer lagring på iCloud. Om du har iCloud -Bildbibliotek aktiverat så tar dom absolut plats på din iCloudlagring men dom tar också utrymme i din telefon. En viktig tumregel är att: Alla bilder du kan se i din telefon, dator, iPad osv, tar också utrymme i den enheten du ser bilderna på. Det framgår ganska tydligt inne på Inställningar> Apple-ID> iCloud> Bilder:

IMG_7223.jpg

Så, iCloud-bildbibliotek laddar alltså upp alla dina bilder på molnet, på så vis kan du nå dom i datorprogrammet Bilder (tidigare iPhoto), på iCloud.com eller på andra enheter där du är inloggad med ditt Apple-ID och också har det aktiverat. Men, dessa laddas alltså också ner i dessa enheter. Om du tex har tusentals bilder från år 2004 på programmet Bilder i datorn och aktiverar detta på din dator, så kommer dessa tusentals bilder automatiskt laddas ner i din telefon om det också är aktiverat där. Detsamma gäller om alla dina bilder från telefonen raderas från datorn, då försvinner de också från telefonen. Det är en fullständig synkning. Så tänk dig för innan du väljer hur du ska ställa in det.

iCloud-Bildbibliotek gör dock att bilderna tar mindre plats i din telefon än om du inte har det aktiverat. Du kan nå bilderna hela tiden, även i flygplansläge, men du kan bara se dom i hög upplösning om din telefon är uppkopplad till Wi-Fi. Så det är en av de största fördelarna med Bildbiblioteket.

En annan fördel är förstås att du från vilken dator som helst kan logga in på iCloud.com och se dina bilder:

Skärmavbild 2017-11-22 kl. 15.42.45.png

Men, då undrar du säkert följande grej:

Hur gör jag för att rensa bilderna i min telefon och bara ha dom som vanligt i min jävla dator som helt vanliga filer?

Jo, då finns det egentligen två tillvägagångssätt. Det ena är att som ovan gå in på iCloud.com och markera bilderna du vill ladda ner. Du kan markera fler genom att hålla in Cmd (Ctrl på PC), men det går tyvärr inte att markera jättemånga med Shift-knappen (jag har ingen aning om varför). När du markerat de bilder du vill ladda ner på datorn trycker du på pilen jag markerat i en röd cirkel för att ladda ner dom på datorn:

Skärmavbild 2017-11-22 kl. 15.42.57.png

Dessa laddas då ner som separata bildnedladdningar. Klicka sedan på den lille skräpkorgen bredvid pilen för att radera dom från ditt Bildbibliotek.

Det här är ett utmärkt sätt att rensa dina bilder om du bara vill rensa bort några få åt gången. Det är extremt otympligt om du vill rensa mer än typ 50 bilder. Dels för att du måste markera alla en och en, men också för att bilderna laddas ner som separata nedladdningar i datorn. Skulle du ladda ner dom via Safari och du skulle ladda ner 500 bilder så skulle samtliga 500 bilder öppnas i programmet Förhandsvisning automatiskt. Man har ju fått panikångest för mindre. Om du ska ladda ner bilder på iCloud.com rekommenderar jag att du använder Google Chrome eller Firefox, men också i allmänhet.

Men! Om man då vill rensa bort alla sina bilder från telefonen och lagra dom som vanligt i datorn, hur bär man sig enklast åt då, ifall iCloud.com är så jävla osmidigt?

Jo, då är faktiskt old school-sättet fortfarande det allra bästa. Börja med att avaktivera iCloud Bildbibliotek inne i Inställningar> Apple-ID> iCloud> Bilder (bilder kopplade till iCloud kan inte föras över från telefonen till datorn genom en sladd). Koppla sedan din iPhoneladdare till din önskade dator, tvångsavsluta iTunes och Bilder så fort du kan. Eller än bättre, avmarkera den här rackaren och slipp iTunes för evigt:

Skärmavbild 2017-11-22 kl. 15.56.04.png

Var var vi? Just det, nu är telefonen kopplad till datorn. Gå in i Finder och klicka dig in på Program. Här ska det finnas ett program som heter Bildinsamling:

Skärmavbild 2017-11-22 kl. 15.57.50

Väl inne i programmet så kan du här enkelt markera alla dina bilder, importera dom till datorn och sedan radera dom från telefonen. För mig ser det ut så här, eftersom jag fortfarande har min telefon kopplad till iCloud-Bildbibliotek och det uppskattar inte Bildinsamling alls:

Skärmavbild 2017-11-22 kl. 15.58.35

Men, om du avaktiverat iCloud-Bildbibliotek i din telefon så ska det fungera smärtfritt. Ett snarlikt fotoimportprogram ska finnas till PC har jag för mig. Rent grundläggande blir telefonen i dessa program som en helt vanlig kamera kopplad med USB till datorn, men otillgängliga ifall du har iCloud-Bildbibliotek aktiverat.

Okej, skönt då vet jag det. Men vad är Bildströmmen för något då? Kan det vara något för mig, säg?

Bildströmmen är en annan bildtjänst för iCloud, den är något enklare än iCloud-bildbibliotek. Den för över bilder automatiskt till programmet Bilder i datorn, men det finns en maxgräns på hur många bilder som förs över och de ligger bara där i 30 dagar. Skillnaden är att bilderna inte tar något utrymme i din iCloudlagring (eftersom det ändå gäller så få). Du kan heller inte nå bilderna på iCloud.com som ligger i strömmen. Däremot är det, av någon anledning, den enda bildtjänsten som funkar ihop med Apple-TV.

Bildströmmen försvinner automatiskt om du har iCloud-bildbibliotek aktiverat, eftersom det egentligen är samma sak fast mer. Bildströmmen är mer till för folk som har lite utrymmen i sina telefoner. Om du har 16 GB exempelvis kan det vara bra, eftersom bilderna förs över automatiskt till din dator och du kan radera dina bilder i telefonen som ligger lokalt i din dator bäst du själv vill, utan att det påverkar deras försvinnanden på andra enheter.

Strålande, men det här iCloudlagring, vad fan är det? Och varför ska jag betala för att ha mer av det?

Din iCloudlagring är platsen dit dina säkerherskopior hamnar. Så om din telefon skulle dö, eller du skulle köpa en ny, så kan du ladda ner alla dina prylar igen utan att vara beroende av att ha säkerhetskopian lokalt på en dator. För då hade du behövt använda BajsTunes för att få dina grejer igen. Du behöver heller inte vara rädd för att dina säkerhetskopior skulle försvinna genom att din dator dör. Genom att ha din säkerhetskopia på molnet så kommer du 4-ever kunna spara dina SMS.

Det andra som tar utrymme är iCloud-Bildbiblioteket, iCloud Drive och dina anteckningar. Det mesta andra i din telefon, såsom dina kontakter och kalendern tar knappt något utrymme, utan tillhör enbart synkroniseringsdelen av iCloud. I mitt fall ser det ut så här:

IMG_7224.PNG

Så, som ni ser har jag jävligt många bilder att handskas med och jag har också valt att synkronisera ett gäng dokument från min dator. Det är också därför jag köpt mer utrymme (9 spänn i månaden). Annars hade jag varit beroende av att ha alla bilderna i telefonen och backa upp dom i en dator via iTunes och det känner jag helt enkelt inte för. Att dessutom kunna ladda upp den här bilden bara sekunder efter att jag tog bilden och laddade ner bilden från iCloud.com är ju en rätt smidig grej.

Jag vet också att alla mina bilder ligger säkert uppbackade på iCloud. Så om min telefon, dator och min familj skulle dö i en mordbrand, så skulle jag ändå kunna hitta mina bilder på iCloud.com. Hurra!

Om det är något som är oklart får ni gärna kommentera nedan och fråga allt ni har på hjärtat. Tack för att ni läste.

Chinatown och hur man bryter mot regler i manus

2017/11/16

Chinatown-02-1

Idag läste jag manuset till China Town. Det som imponerade mig mest var nog hur tydligt allt var, samtidigt som det kändes väldigt ”slängigt”. I sammanhang där man i varje miljöbyte är beredd att skriva en ny ”EXT. DAG.” som manusförfattare väljer Robert Towne istället att bara skriva utifrån vilket perspektiv den nya vinkeln kommer ifrån.

På sätt och vis bryter det här lite mot reglerna lite, manusförfattare ska egentligen inte blanda in sig alltför mycket om hur kameraarbetet ska fungera. Men i sammanhang som i Chinatown är det väldigt rimligt. Gittes (Jack Nicholson) förföljer folk ganska ofta i filmen, eller går runt dialoglöst på egen hand för att snoka runt. Om han exempelvis tittar i en kikare mot den han spionerar på, är det väldigt viktigt att vi fattar i manus vad som händer.

Ett sätt hade exempelvis varit att skriva ”EXT. STRAND. DAG. BETA EXT. PARKERING. DAG” och sedan gjort två mellanrum mellan det att Gittes från parkeringen spionerar från parkeringen, ner till stranden till personen han spionerar på. Istället ser ser det ut så här:

Skärmavbild 2017-11-16 kl. 00.22.23

Mulwray är alltså personen Gittes spionerar på. Så scenen börjar utifrån hans perspektiv, sedan ser vi att Gittes har förföljt honom. Och vi följer med i olika miljöer, utan att manusförfattaren bryr sig om att göra några större komplikationer kring det. Det framgår ändå vad som ska synas i filmen. Det är jävligt snyggt.

Det var nog det jag reagerade på mest. Det jag reagerade på näst-mest var denna riktigt vulgära replik som tyvärr togs bort i själva filmen. Undrar om det var Roman Polanski som tog bort den, eller om det var censuren?

Skärmavbild 2017-11-15 kl. 13.45.52

Det var allt för dessa två manusgenomgångar!

Mitt nya projekt

2017/11/16

Min arbetslöshet ser äntligen ut att vara över. I början av december ska jag äntligen få börja en praktik och jobba med det jag gillar allra mest: Manus. Med trolig anställning efteråt (ta i trä osv).

För att värma upp inför detta så har jag precis startat ett nytt projekt som går ut på att jag läser igenom ett känt manus och sedan efteråt ser filmen. Dels för att lära mig av dom bästa, dels för att uppdatera mig om hur själva hantverket fungerar och såklart också för att det är väldigt kul.

Jag började igår genom att läsa Groundhog Day, eller Måndag hela veckan.

groundhog_day1

På sätt och vis en väldigt enkel romantisk komedi egentligen. En cynisk och bitter snubbe som hatar allting, lär sig hur värdefullt det är att det är att vara god och genuin. Och det är först genom att sluta försöka manipulera sig eller tvinga sig fram till att få det han gillar, som han inser hur gött livet är när man faktiskt är snäll mot andra. I synnerhet mot den personen man är kär i. Han lär sig det dock den hårda vägen genom att han vaknar under exakt samma dygn i kanske ett par år på raken.

Den idén att vakna samma dag om och om igen var helt revolutionerande. Bara den idén hade kunnat göra dig till miljonär om du kom på den innan 1992. Men det gjorde du inte.

Jag reagerade särskilt på att dom tog bort tre saker ur manuset som inte var med i filmen:

  • I manuset finns det en anledning till att det är måndag hela veckan. Innan han åker till småstaden från Pittsburgh så nobbar han en tjej på TV-redaktionen som han dejtat ett par gånger. I ett slags montage när han går och lägger sig första kvällen får vi se hur hon gör en slags hämndlysten ritual med tarotkort som orsakar allting. I filmen valde dom att ta bort detta helt och att hans uppvaknande på samma dag bara var helt random. Det var ett bra val tycker jag, även om man ”whitewashar” huvudkaraktären på något sätt. I manuset är han så dryg mot den här TV-kvinnan att man känner lite att han förtjänar detta straff och det var nog inte den vägen dom ville gå riktigt.
  • På samma vis går den här andra punkten, att göra huvudkaraktären mer sympatisk. I manuset så ägnar sig Phil åt att skaffa tatueringar, ligga med horor och joina ett bikergäng där han blir mest badass av dom alla, eftersom han inte har något att förlora. I filmen får vi visserligen se honom nyttja sin ”superkraft” till att ha sex en gång, men han råkar kalla henne för ”Rita”, vilket är hans stora kärleksintresse i filmen och då förstår vi att han genast ångrar att han har detta casual sex.
  • I slutet uppstår en voiceover där Phil berättar om vilka läxor han lärde sig. När jag läste manuset tänkte jag ”Det där fucking säger han väl inte i filmen? Det vore cheesy.” Lyckligtvis tog dom bort det.

Men det är lite som dom säger. Att skapa en film är att göra den tre gånger. Om dessa tre ingredienser försvann från stadiet manus till filminspelning eller filminspelning till klippning, det vet man inte riktigt. Men i utvecklingen visste man vilken ton filmen skulle ha och då skar man bort det som inte riktigt passade in. Jag tycker alla tre valen här ovan var fullständigt rimliga.

Game of Thrones S07E07 ”The Dragon and the Wolf” recap

2017/08/28

Game of Thrones motsvarighet till mötet mellan de fem familjerna i Gudfadern är det som inleder avsnittet. Vi får några fina reunions mellan Podrick, Bronn och Tyrion. Men finast var förstås det här:

The Hound och Brienne som bondar lite. Kanske framförallt Sandors stolta lilla leende när han får höra att Arya är välbehållen och klarar sig själv i Winterfell.

Upp till bevis sedan för det levande liket. Ingen blev så hård i byxan som Qyburn blev av detta. Euron flydde fältet (vilket tydligen påstås vara planerat i efterhand, oklart hur) och Jon Snow erkände inför alla att han böjt knä för Daenerys, vilket ska ha satt käppar i hjulet. I efterhand vet vi förstås att det inte riktigt spelade någon roll, förutom att förtydliga hur upphetsad Daenerys blir av att Jon är så ärofylld och snäll.

Det var längesen vi fick en scen med Peter Dinklage och Lena Headey. Det var en välkommen återförening med seriens förmodligen två bästa skådisar.

Tillbaka på Dragonstone får vi ännu en fantastiskt fin och välspelad scen. Theons resa har gjort någon slags full cirkel här, där han får höra av Jon att han är både Stark OCH en Greyjoy. Inte nog med det, han slår ner en Greyjoy-mobbare på stranden. What is dead may never die, but rises again harder and stronger. Jag blev rörd.

I Winterfell får vi veta att Sansa överlistat Littlefinger och fått veta om att han låg bakom förräderiet på hennes pappa. Ganska väntad scen, även om de påhittade bråken mellan Sansa och Arya i förra avsnitten nu känns ännu orimligare.

Sen återkommer vi till King’s Landing och Jaime, den naiva lilla rackaren, börjar förbereda för att resa norrut och hjälpa till i kriget mot de dödas armé. Cersei avslöjar att hon med hjälp av järnbanken i Braavos anställt the golden company och det är dags att starta krig igen. Att hon inte får nog. Jaime får till slut nog och drar norrut själv. I ett fint montage får vi också se hur vintern nu även nått King’s Landing.

Sam har under de senaste avsnittet hunnit åka upp till Winterfell och som tur är så kommer han ihåg vad Gilly sa i förbifarten om att Rhaegar Targaryen skilde sig.

Det framkommer på riktigt i det öppna nu att Jon Snow egentligen skulle hetat Aegon Targaryen och han är arvtagare till att bli kung över Westeros. Vilken grej.

Det innebär också att, hur fint detta än må se ut, så är det en scen där en kille knullar sin faster. Eftersom allt är frid och fröjd mellan Jon och Dany här, så kan vi alltså utgå ifrån att dessa nyheter mest kommer krångla till saker. Inte bara visa sig vara en rätt soft grej, med tanke på att Targaryens hållit på med incest i minst tre sekel.

Ah och blå eld är heta grejer, det vet vi ju. Så Mr Night’s King gör en ”berlin 1989” och tar alla sina bad hombres söderut.

Stabil säsongsavslutning, jag blev inte särskilt förvånad över någonting som hände i avsnittet, däremot hänförd över det grymma skådespeleriet och de lite mer finstämda scenerna som tacksamt nog fick mycket utrymme. Tyrion och Cersei, Jon och Theon, Jaime och Cersei, Arya och Sansa. Alla scener mellan dessa var väldigt välspelade och de gjorde ett ganska förutsägbart avsnitt till något väldigt bra ändå.

Vi ses nästa år!

Game of Thrones S07E06 ”Beyond the Wall” recap

2017/08/21

Dom bra sakerna med avsnittet:

  • Musiken. Ramin Djawadi levererar som vanligt.
  • Specialeffekter och action. Game of Thrones är alltid visuellt häpnandsväckande i slutet av säsongerna, det här var inget undantag.
  • Jargongen mellan de sju snubbarna. Jon som vill ge Jorah sitt gamla familjesvärd (och Jorah som hintar om att han skulle vilja att Jon får ihop det med Daenerys), The Hound och Tormund Giantsbane prat om Brienne var riktigt lustig och även när The Hound sa till Gendry att han borde sluta gnälla.
  • Att Emilia Clarke i rollen som Daenerys äntligen får lite varierande spelrum, så att hon inte bara sitter och säger låtsasepiska saker i tronar hela tiden. Hennes scen på båten med Jon var nog hennes mest välspelade i hela den här TV-seriens historia.
  • Fenomenet ”White walker-drake” är jag splittrad till. Men det är lite lustigt med tanke på att George RR Martin skrev en barnbok 1980 som såg ut så här:

Dom mindre bra sakerna med avsnittet:

  • Spänningen. Det kändes som en actionfilm från 80-talet där vi vet att karaktärerna i Miami Vice, Dödligt Vapen eller Die Hard inte kommer dö, eftersom filmen måste fortsätta rulla. Zombies krossas till höger och vänster, karaktärer utan namn som är med på resan norrut dör till höger och vänster. Men det känns aldrig riktigt som att det är på liv och död. När The Hound dessutom räddar Tormund ur en helt omöjlig situation, draken kommer i sista sekunden och Benjen kommer och räddar Jon i sista sekunden så blir jag mest bara trött. Det är inte heller den där ”sista sekunden”-känslan som Steven Spielberg är expert på i exempelvis E.T, Tillbaka till framtiden eller Jurassic Park, där man sitter som på nålar för att han lyckats lura oss att det kan gå åt helvete. Exempelvis hade man kunnat skippa helt och hållet att visa Daenerys scener i Dragonstone så att vi inte vet ifall meddelandet kom fram till henne eller inte, eller ifall vi skulle veta ifall hon skulle ta sig upp norrut eller inte.
  • Benjens räddning av Jon kändes väldigt krystad. Jag hade väntat mig att den tredje draken skulle swoosha ner och plocka upp Jon. Varför fick inte båda plats på hästen? Har Benjen bara existerat i förra säsongen och i denna för att rädda Stark-barn? Hur vet han vart dom håller hus? Har han några egna tankar och funderingar som karaktär? Eller är det mest manusförfattarna som är lata och inte kommer på något annat han kan göra eller säga?
  • Sansa och Arya – den enda storyline vi får följa i detta avsnitt förutom det som händer norr om the wall. Dialoger som inte riktigt leder någonvart, en Arya som gjort en plötslig supersnabb och ologisk utveckling av sin karaktär. Det känns som att allt detta är poänglöst och att Bran kommer avslöja Littlefinger som den som förrådde deras pappa i säsongsavslutningen oavsett.

Ja, det var väl det. Sorry om jag låter gnällig. Jag ser ändå mycket fram emot säsongsavslutningen och förväntar mig att minst tre kändare karaktärer dör.