Vad betyder ett inställt Roskilde när vi behöver Orange Feeling mer än någonsin?

2020/04/09

cpcph-13-roskilde-festival-orange-stage.jpg

Orange Feeling har med åren blivit Roskildes slogan. Det är svårt att beskriva, men ett citat minns jag ”ge något till någon, utan att förvänta dig något tillbaka”. Det är en festival som är non-profit och som ger allt sitt överskott till välgörande ändamål. Till skillnad från events av FKP Scorpio eller Live Nation där större delen av biljetten troligtvis går till tyska eller amerikanska gubbar i kostym.

Har man varit där så vet man dock exakt vad Orange Feeling betyder, även om det är svårt att sätta i ord. Precis som alla andra festivaler handlar det mycket om att se livemusik, dricka kopiösa mängder alkohol och för många, att knarka. Vi ska inte sticka under stolen med det. Det handlar mycket om att vara det som hippies hade som mål att vara. Varje festivals mål bör och ska vara att efterlikna Woodstock 1969 så mycket det bara går, fast med bättre logistik. Även där är Roskilde otroliga på att hålla folket lugna. Mat finns till rimligt pris för den som letar, för orimligt pris för den som är för hungrig och inte är sparsam. Toaletterna (japp, bajamajorna är borta) underhålls ständigt och det är aldrig slut på toalettpapper.

I grunden kan man säga att Roskilde till stor del handlar om en slags festlig vänlighet. Att vara snäll, spexig och ha roligt. Att ge något till någon, utan att förvänta sig något tillbaka.

Jag var på Roskilde mellan 2008-2018. Förra året valde jag att ta en paus för första gången på 11 år och istället åka till Budapest med min flickvän. En sån där härlig europasommarsemester som man sett alla vännerna göra, men som man inte haft råd med, eftersom man hade lagt alla sina besparingar på att vara full på ett danskt fält i åtta dagar. Förhoppningsvis har jag råd med båda nästa år tänkte jag.

Men det blev inget nästa år. Jag fyller 30 den 22:a juni och tänkte fira stort med comeback till Roskilde som även skulle fira sitt 50:e år. Jag skulle dessutom åka dit med min flickvän för första gången. Hon har varit där två gånger innan, men utan att vi visste eller kände till varandra.

Det här nya coronaviruset har påverkat mig på många sätt. Jag var väldigt tidigt påverkad i arbetet då jag i min IT-avdelning fick försening av iPhoneleveranser, eftersom fabrikerna i Kina som tillverkar delar av dem fanns i påverkade delar av Kina. 25:e februari skrev jag till min flickvän om detta. Jag tyckte det var helt sjukt att något där borta, påverkade mig här i Stockholm.

Om jag bara visste. Det hände så snabbt. Jag ser saker jag skrev för några veckor sen, månader sen och det är som att det skedde för flera år sen. Men allting framåt känns också som en evighet. Det finns ingenting att se fram emot längre. Att ha mål, planer eller något att vara pepp inför är officiellt över.

Det får mig att tänka på att vi behöver Orange Feeling mer än någonsin. Det blir inget Roskilde, men vi behöver Roskildes festliga vänlighet. Överallt. Ge något till någon utan att förvänta dig något tillbaka. Var optimistisk. Ha huvudet högt. Ha Orange Feeling! Det är det enda som kommer ta oss genom detta, tillsammans.

Vad är en kängurukramare?

2020/02/26

17ab113c8db3295e832fcc1cc0b3d1d7.jpeg

En kängurukramare är en person som jobbar i klädesbutik eller något efter gymnasiet men bor hemma, tar sin förmögenhet (pga att hen inte betalade hyra till sina föräldrar) och åker till Australien. Där kramar hen kängurus, åker surfbräda och bungyjumpar. Väl hemma pluggar hen till typ HR-specialist, ekonom eller något annat som kommer göra hen rik och på Tinder skrivs det att personen är ”äventyrlig och spontan” med många bilder från Australien och senaste semestern från Åre. Är det en kille är det mycket fiskebilder, är det en tjej är det istället gym/yoga-bilder.

Men i överlag är en kängurukramare någon som är ekonomiskt oberoende och samtidigt inte vidrör någon subkultur eller finkultur.

De är till skillnad från stereotypen ”stekare” heller inte intressanta ur ett extravagant perspektiv. På samma vis är inte influencers eller Paradise Hotel-deltagare kängurukramare, men deras följare består till större delen av dem. För att vara kängurukramare så är det mer i linje med att ha ett normalt 8-17 jobb och man lägger hellre pengar på att renovera köket än på att vaska champagne.

Kängurukramarna är framgångsrika, unga, röstar höger och är övre medelklass men samtidigt har de inte har något intellekt som vidrör något utanför jobbet eller deras hobbys. Dessa innefattar vanligtvis ungefär två av följande: aktier, sport, friluftsliv, fordon, TV-spel och mode (ej att blanda ihop med mode som kultur med sin rika historia, kängurukramare vet med högsta sannolikhet inte att Coco Chanel var en genial morfinmissbrukande människa som fanns i verkligheten).

Det som är det mest provocerande med kängurukramarna är att de är rätt smarta personer i överlag, men har absolut ingen smak. De kan rentav vara stolta över det. De kan skryta över att de aldrig sett en svartvit film, gått på balett, opera eller teater. Den kultur som de konsumerar är exempelvis Marvelfilmer, deckare, Summerburst och på sin höjd en Håkan Hellström-konsert.

Det värsta med detta är att kängurukramarna gör bort Sverige utomlands. För tyska, franska, brittiska eller knappt amerikanska människor med motsvarande lyckade karriärer är knappast så kulturellt debila som våra svenska kängurukramare. Det gör mig direkt orolig hur många gånger scenariot skett att en utländsk businessman under en middag frågat en svensk person på en tjänsteresa, om vilken hens favoritfilm av Ingmar Bergman är och de med största sannolikhet knappt känner till schackspelet med döden i Det Sjunde Inseglet.

Kängurukramare är helt enkelt vårt lands största skam.

Topp 10: Bästa filmer från 10-talet

2019/11/19

Snart är året 2020 och det betyder vid årsskiftet också att det är dags för ”Oscar season”, många bra filmer kommer att kunna bli tillgängliga som kommer vara aktuella för Golden Globes och Oscars. The Irishman tror jag eventuellt skulle kunna bli en kandidat till att hamna på listan vi har under vårt sköte här nere, men det får vi se nästa vecka. Jag kan faktiskt inte hålla mig, jag behövde skriva den här listan!

Lustigt nog så hade jag också gett exakt 10 filmer 5/5 i betyg på filmtipset de senaste tio åren som kommit under 10-talet. Jag är en kräsen filmbetygsättare och har skrivit tidigare om filmbetyg fungerar, att på en procentskala är filmer som fått 5/5 98-100%. Mer eller mindre fulländade filmupplevelser med andra ord.

Innan vi påbörjar listan skulle jag vilja dela ut några specialutnämnanden:

Bästa skräckfilm: Insidious
Bästa actionfilm: Inception
Bästa stor-franchisefilm: Avengers: Endgame
Bästa soundtrack: The Hateful Eight
Bästa kortfilm: Dekalb Elementary
Bästa animerade kortfilm: Pépé Le Morse
Bästa dokumentär: The Jinx
Bästa kortdokumentär: Heaven is a Traffic Jam on the 405
Bästa skådespelare: Amy Adams

Grattis alla pristagare, grattis grattis. Nu till huvudlistan:

10. The Descendants

Det finns få saker som griper tag i min dramaturgiska nerv så mycket som när det kommer till komplicerade draman inom familjer. Bara hisspitchen till den här filmidén är värd miljontals dollar: En mans fru hamnar i koma och han får reda på i samma veva att hon varit otrogen. Hjärnan går i högvarv direkt; Hur hade jag själv reagerat på om jag blev utsatt för något sånt? Nu var det väldigt längesen jag såg den här filmen. Jag har faktiskt lite svårt att minnas den men jag vet också att jag aldrig haft någon anledning att sänka betyget till en fyra. Jag vet också att jag närsomhelst kan se om den och troligtvis älska varenda sekund.

9. The Square

Nia på listan och även 10-talets bästa svenska film (två andra fina har varit Monica Z och Bitchkram) är The Square. Jag har haft lite svårt för Ruben Östlunds tidigare filmer, där allvaret och det obekväma fått ta för stort fokus ifrån det bisarr och humoristiska, något som hans debutfilm Gitarrmongot hade väldigt mycket av. The Square lyckas få fram det på nytt och dessutom på ett mycket bättre, stilrent sätt. Med en faktiskt linjär röd tråd och story den här gången.

8. Margin Call

Det är ju något visst med filmer som handlar om enorma mängder pengar och skildringar av galna kapitalister. The Wolf of Wall Street, The Big Short och Succession är andra skildringar jag älskat det här decenniet (medan den nyutkomna The Laundromat tyvärr var rätt kass). Men Margin Call lyckades bäst med att visa den eskalerande kraften av pengar, där högre och högre höns blir inblandade i något som kanske först inte verkade vara en så big deal.

7. The Florida Project

Att skildra fattigdom och misär är troligtvis det svåraste en filmskapare kan försöka sig på. Oftast blir man ju bara deppig och ledsen. Svenska försök såsom Mig äger ingen och Svinalängorna är ju bra filmer, men knappast något man skulle vilja se om eller ens äta popcorn till. The Florida Project såg jag om bara dagen efter att jag hade sett den första gången. Den lyckas göra stor underhållning av misär, samtidigt som den griper tag i en och lyckas ha med barnskådespelare som pratar och agerar på det sättet som barn faktiskt gör.

6. Birdman

Aaaah det manliga egot. Vilken härlig grej det är att skildra och peta i ändå. Men det mest anmärkninsvärda med den här filmen är såklart sättet den filmats på, hur den aldrig verkar ta någon paus. Det är närbilder, åkningar och vi får följa med överallt, både i New York och rent emotionellt, med de där ständiga trummorna i bakgrunden. Jag blev lite förvånad över att en film som är så pass ”out there” vann Oscarn för bästa film och det är helt klart den bästa av decenniets vinnare av den tyngsta statyetten.

5. Inside Out

Jag hade verkligen inte förväntat mig särskilt mycket av den här filmen. Jag minns att jag tankade hem den en bakfull söndag på mitt rum på Södermalm och att jag var helt fylld av liv efteråt, på något sätt. Jag skrattade, jag grät och det hela var bara helt otroligt. Sen såg jag om den med mina föräldrar kring juletider några veckor senare och grät bara ännu mer. Herregud vad de där jävla pixar-rackarna vet vilka knappar de ska trycka på. Otroligt. Detta är då även decenniets bästa animerade film, tackar som frågar.

4. Midsommar

Jag är så otroligt glad att den här filmen finns. Jag visste redan från början att jag skulle gilla den då jag älskade Hereditary. Jag älskar även filmer om kulter såsom Eyes Wide Shut. När allting svävar i ett slags mysterium. Nu var det inte ett särskilt stort mysterium i den här filmen, vad som pågår rent praktiskt alltså. Istället utforskade den något annat med miljön och handlingen mer som en slags trygg och vacker utgångspunkt. Jag har inte kunnat slutat tänka på den, varken sen jag såg den på bio härommånaden eller sen jag såg om den på Bio Rio i extended version. Och ja, självklart är detta också den bästa filmen som kom ut år 2019. Här har ni den.

3. The Social Network

Det finns nog ingen film jag sett om så många gånger de senaste tio åren som The Social Network. Jag tror inte ens jag gillade den särskilt mycket när den kom ut? Gav den troligtvis en trea i betyg eller så. Sen såg jag om den för ungefär tre år sen, minns inte exakt varför och blev helt golvad av den. Jag började utforska dialogen i den, jag läste igenom manuset och såg den en gång till. Den är helt briljant. Den har perfekt dialog och tempo. Den är aldrig tråkig. Att David Fincher och Aaron Sorkin inte gjort någon mer film tillsammans sen dess är helt obegripligt. Känns som att det är dags för en uppföljare om vad som hänt med Facebook de senaste tio åren.

2. Whiplash

Både Margin Call och The Social Network nuddar på något som den här filmen tar till sin absoluta spets: Ambition och rivalitet. Vår mänskliga och ständiga försök att gå i rätt riktning för att nå våra mål, viljan att vara bäst på något. Den här väldigt intensiva filmen har absolut inga krussiduller. Vi får precis så mycket bakgrundsinformation som behövs om våra karaktärer för att vi ska bry oss om dem. Vart de kommer ifrån, vad de har för relation till sina mödrar eller vad de har för hobbys spelar ingen roll. Ambitionen inom jazzen och trummorna är det enda som spelar roll. Det är en film som bara har det fokuset och den kör i 200 km i timmen nedför den här raka banan, där vi lyckligtvis får åka med.

1. Interstellar

Det var något redan i den första trailern (som hade det sjukt kaxiga eller rentav elaka sluttexten ”one year from now”) som tilltalade mig. Den handlade väl kanske till störst del om Hans Zimmers oerhört vackra soundtrack till filmen, men även att vi hade ett äventyr att vänta oss. Något allvarligt, stort och som skulle utspela sig i rymden, men där inget i trailern visade något som utspelade sig i rymden. Det fick förbli ett mysterium till dess att man skulle få se filmen. Mysteriet i denna här filmen var något annat än det i exempelvis Ad Astra, Arrival eller Annhilation som har sina kvalitéer, men Interstellar lyckades hitta något nytt. Något som fula och dåliga människor tycker är ”ologiskt”, men det de inte förstår är att de enda historierna som är värda att berätta, är människans konflikt med sig själv. Och som sagt så är jag en sucker för dramaskildringar om familj, men där det också för huvudpersonen handlar om en slags ambition utöver det. Det bästa av två världar, helt enkelt.

Andra strålande filmer man borde se ifall man inte gjort det: Blue Valentine, Once Upon a Time in Hollywood, Dunkirk, Mother!, Leave no Trace, Anomalisa, Trumbo, Argo, Cloud Atlas, Ex Machina, Roma, Captain Fantastic, Room, Mad Max: Fury Road, The Lobster, Blade Runner 2049, Elle, Arrival, The Hateful Eight, Våtmarker och Coco.

Några tankar kring Game of Thrones S08E05

2019/05/13

Jag har ju hållit mig undan lite från att göra mina längre summeringar av Game of Thrones detta år. Hell, ett år var jag ju så pass ambitiös att jag gjorde videorecensioner på varje avsnitt. Det har varit lite fint att höra från olika håll att ni saknar dessa recaps men jag kände främst att efter säsong 7 så skulle mina summeringar mest vara gnäll. Det är nämligen så att jag inte känt mig så peppad på säsong 8. Alls. En slags blanding av att jag ogillade säsong 7 väldigt mycket, trötthet över att The Winds of Winter ännu inte kommit och att jag inte har lika mycket tid som i förra år.

Men efter det här avsnittet behöver jag skriva av mig lite. Varning för att det från och med efter denna paragraf kommer finnas spoilers till avsnitt 5 av Game of Thrones sista säsong.

Först måste vi kanske summera lite vad som hänt i de tidigare avsnitten? Ja, så gör vi.

Avsnitt 1: Daenerys når Winterfell. Hon och Sansa har en ansträngd relation. Jon får reda på av Sam att han är Aegon Targaryen, rättmätig arvatagare till järntronen.

Avsnitt 2: Folk myser innan striden mot döden infaller. Jon berättar för Daenerys om att han är Aegon Targaryen.

Avsnitt 3: Krig. TV-serieexklusiva karaktären ”Night King” dödas av Arya. Jorah Mormont dör försvarandes sin Khaleesi. Theon Greyjoy får dö som en Stark.

Avsnitt 4: Daenerys vill inte att Jon ska berätta för någon annan att han är av kunglig börd. Men han gör det ändå. Sansa berättar i sin tur till Tyrion som berättar för Varys. Sen sitter två av rikets smartaste personer i ett stort tronrum och pratar öppet om eventuellt förräderi. Bronn lyckas smita in i Winterfell med ett stort jävla armborst, hotar Jaime och Tyrion för att sedan smita iväg igen. En drake dödas från ingenstans, Missandei dödas. Daenerys har en mörk blick. Jaime och Brienne har sex, men han bestämmer sig för att dra söderut till sin syster trots allt. Detta avsnitt var lite av ett haveri.

Så, nu till avsnitt 5. Tyrion tjallar på Varys och i förra säsongen så sa hon till Varys att hon skulle låta sin drake bränna upp honom om han svek henne. Hon höll sitt ord.

Tyrion joinar lägret (som ser ut att vara märkligt nära King’s Landing) för att svika Daenerys en sista gång. Det var en fin sista scen mellan honom och Jaime.

Sen till själva striden då. Eurons ballistor är plötsligt inte värmesökande missiler, utan missar Drogon för varje försök. TV-serien försöker ge en slags bild av att det beror på att Daenerys använder solen till sitt förfogande men det är ändå weird det som hände Rhaegal i förra avsnittet.

Efter att the golden company blir slagna så intar nordmännen, Unsullied och dothrakis King’s Landing. Vi får i en stund lite hopp om att saker ska lugna sig, eftersom Lannistersoldaterna slänger ner sina svärd på marken och de verkar ha gett upp fighten.

Men sen gör Daenerys en bister min och börjar mörda tiotusentals oskyldiga människor. Hennes övergång från the breaker of chains till att vara en galen drottning har varit lite förhastad i TV-serien, får jag erkänna. Man får minnas att de haft ganska lite tid att jobba med det här. Men å andra sidan så korsfäste hon hundratals oskyldiga människor redan i säsong 4 och har varit bister på att folket i King’s Landing till skillnad från Mereen, inte gjort uppror mot Cersei.

Det kan eventuellt vara en av anledningarna till att hon ville kötta oskyldiga massor. Valde att styra via rädsla istället för kärlek. Jag har förstått sedan tidigare avsnitt att det är den här vägen säsongen skulle gå, men skulle tippa på att denna utveckling kommer vara lite mer naturlig i böckerna.

Jon Snow och Davos Seaworth är typ helt:

are we the baddies.PNGMen Grey Worm är helt on board och börjar attackera obeväpnade Lannistersoldater. Han är väl ledsen och bitter över Missandeis bortgång och har inte så mycket att leva för längre.

Arya och The Hound har sedan en av de bästa scenerna den här säsongen. The Hound övertygar Arya om att inte välja död och hämnd, utan istället välja liv. Arya tar till sig rådet och vi får genom hennes ögon bevittna hur vidrigt det är med krig. Aldrig tidigare har det varit tydligare att drakarna är en metafor för kärnvapen.

Hon försöker sedan rädda några stackars civila som vi ganska tidigt får lära känna i avsnittet (för att göra deras död lite extra gut-punching i slutet) men misslyckas. När Arya vaknar till för sisådär sjätte gången så har alla antingen dött eller rymt. Förutom en vit häst! En slags bibelreferens förmodar jag, eftersom döden i de fyra ryttarna i apokalypsen så rider på en vit häst. Kanske symboliserar detta att Arya lämnat död och hämnd bakom sig, när hon rider ut från King’s Landing med dödens häst. il_794xN.1768615049_52dp.jpgDet här får mig att fundera på Aryas roll i sista avsnittet. Många hoppas troligtvis på att hon ska försöka ge sig på Daenerys i en sista stöt, men den här starka symbolismen av att hon väljer liv för död säger något annat.

I den andra änden så väljer Sandor Clegane död. Han vill få slut på zombiebrorsan som brände upp hans fejs i barndomen och som troligtvis är en av de ondaste karaktärerna i serien. när hjälm och övre rustning föll av så måste jag ge en shoutout till mask-teamet på Game of Thrones, han såg verkligen vidrig ut. Härlig poetic justice sedan att Sandor överkom sin rädsla för eld och liksom att hans bror brände hans ansikte i barndomen, så såg Sandor nu till att bränna upp sin bror. Eftersom ”Cleganebowl” är en känd meme i ASOIAF-sfären så ser jag väldigt mycket fram emot alla Game of Thrones-memes detta kommer resultera i.

Slutligen har vi Jaime som vill åt Cersei. I böckerna finns en profetia att Cersei kommer dö av sin ”valonqar” som betyder lillebror och i böckerna tror hon att det innebär Tyrion. Det gör att hon har en lite tydligare aversion mot honom i böckerna, för hon tror att han kommer mörda henne. Men hon kom också ut först ur sin mammas mage när hon föddes, så Jaime är tekniskt sett hennes lillebror också. Det har fått alla fans att tro att Jaime kommer mörda Cersei på ett liknande sätt som han mördade the mad king. Nu vet vi ju att det är Daenerys som bränner upp staden och inte Cersei, men jag kan ändå tänka mig att Jaime gör detta i böckerna.

Men det var ett rätt fint avslut för våra två Lannister lovers. Jag uppskattade att Cersei inte behövde dö på något ”episkt” eller tortyrmässigt sätt, utan på ett sorgligt och ganska finstämt sätt.

Jag har faktiskt ingen aning om hur sista avsnittet kommer att bli. Men vi kan ställa oss några öppna frågor:

  1. Kommer Tyrion bli avrättad? Om ja, kommer Daenerys att klantigt låta honom avrättas på en öppen plats där han kan argumentera högt, nämna att Jon Snow är en Targaryen för att göra det till en offentlig handling?
  2. När Davos får reda på att Jon är en Targaryen, vad kommer han göra? Han stöttade trots allt Stannis i vårt och torrt specifikt för att han var ”the rightful king”.  Han har inte gjort så mycket den här säsongen, men har troligtvis hållit sig levande av en anledning. Jag tror han kommer ha en stor roll att spela i säsongsfinalen.
  3. Det oklara fallet av Bronn och varför han ens är med fortfarande. Han har hittills varit med i två konstiga scener. Cersei och Jaime är döda, så vad är hans roll nu? Ska han försöka rädda Tyrion på något sätt för att på så vis få Highgarden som han blev lovad?
  4. Kommer Sansa och Brienne blanda sig in i leken på något sätt? Många tror att Jon Snow nu kommer vara den som tar död på Daenerys, men jag kan absolut se Brienne göra det. Gärna på ett sätt där Sansa med hjälp av sina lektioner av Littlefinger överlistar Daenerys på något sätt.
  5. Aryas roll i detta som jag nämnde ovan.
  6. Epilogen! Vill se Sam mysa med Gilly och deras nyfödda barn. Vill se Tormund chilla runt i ett White Walker-fritt snölandskap i norden. Vill se Yara Greyjoy segla runt vid järnöarna med en bris i håret. Kommer bli irriterad ifall vi inte får något sånt.

Vad tror ni kommer hända?

Oscars shortlist är här!

2018/12/18

Det är först 22:a januari som nomineringarna till Oscarsgalan släpps, men redan nu har det till några mindre priser släppts en shortlist på ca nio filmer som kan bli nominerade. Dessa kommer reduceras till 3-5 stycken den 22:a, men det innebär att man redan nu kan ha starkare gissningar på vilka som kommer gå vidare till att bli nominerade och kanske till och med vinna statyetter i februari.

Bästa utländska film

AR-181219993.jpg&MaxW=1200&Q=66

Colombia, Birds of Passage
Danmark, The Guilty
Tyskland, Never Look Away
Japan, Shoplifters
Kazakhstan, Ayka
Libanon, Capernaum
Mexiko, Roma
Polen, Cold War
Sydkorea, Burning

Som ni märker har Sverige och Gräns inte chans att vinna i år (den är däremot kvar och kämpar i Bästa Smink-kategorin), vilket dock inte är helt oväntat. De tre filmer jag fetmarkerat har blivit långt mer hyllade än vad många vinnare av bästa utländska film blivit på flera år. Det är därför dess starkaste startfält på väldigt länge och trots det så är Roma redan nu nästan garanterad vinsten.

Bästa dokumentär

18217-1-1100.jpg

Charm City
Communion
Crime + Punishment
Dark Money
The Distant Barking of Dogs
Free Solo
Hale County This Morning, This Evening
Minding the Gap
Of Fathers and Sons
On Her Shoulders
RBG
Shirkers
The Silence of Others
Three Identical Strangers
Won’t You Be My Neighbor?

Jag har en stark gissning på att de jag fetmarkerat ovan är de som till slut kommer bli de nominerade filmerna och att Won’t You Be My Neighbor? kommer ta hem statyetten.

Bästa smink & hår

m.png

Black Panther
Bohemian Rhapsody
Gräns
Mary Queen of Scots
Stan & Ollie
Suspiria
Vice

Som jag nämnde innan är alltså Gräns nominerad och är den enda bland de nominerade som inte är en stor Hollywoodfilm. Skulle jag gissar är detta ett pris Mary Queen of Scots kommer ta hem (kostymfilmerna brukar oftast ta hem denna, kostym och scenografi) även om omvandlingen av Christian Bale till vicepresident Dick Cheney kanske konkurrerar om statyetten.

Bästa originalmusik

quietplace.jpg

Annihilation
Avengers: Infinity War
The Ballad of Buster Scruggs
Black Panther
BlacKkKlansman
Crazy Rich Asians
The Death of Stalin
Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald
First Man
If Beale Street Could Talk
Isle of Dogs
Mary Poppins Returns
A Quiet Place
Ready Player One
Vice

Har inte mycket att säga här, annat än att jag är besviken över att Hereditary inte är med. Har inte spanat in de andra soundtracken särskilt noga, men tror att A Quite Place, Isle of Dogs och BlackKklansman borde ha en god chans att gå vidare till nominering.

Bästa originallåt

maxresdefault.jpg

“When a Cowboy Trades His Spurs for Wings” från The Ballad of Buster Scruggs
“Treasure” från Beautiful Boy
“All the Stars” från Black Panther
“Revelation” från Boy Erased
“Girl in the Movies” från Dumplin’
“We Won’t Move” från The Hate U Give
“The Place Where Lost Things Go” från Mary Poppins Returns
“Trip a Little Light Fantastic” från Mary Poppins Returns
“Keep Reachin’” från Quincy
“I’ll Fight” från RBG
“A Place Called Slaughter Race” från Ralph Breaks the Internet
“OYAHYTT” från Sorry to Bother You
“Shallow” från A Star Is Born
“Suspirium” från Suspiria
“The Big Unknown” från Widows

Är främst förvånad över att bara en låt från A Star is Born gått vidare i tävlingen, som däremot troligtvis går hela vägen. Dock fullt möjligt att Jennifer Hudson’s I’ll Fight från dokumentären RBG kan skrälla. Mary Poppins-låtarna är gulliga och kommer bli nominerade, men troligtvis inte någon chans på vinst.

Bästa visuella effekter

RPO_FP_142.0.jpg

Ant-Man and the Wasp
Avengers: Infinity War
Black Panther
Christopher Robin
First Man
Jurassic World: Fallen Kingdom
Mary Poppins Returns
Ready Player One
Solo: A Star Wars Story
Welcome to Marwen

Säga vad man vill om Ready Player One, men fräsiga visuella effekter, det har den. Den här tror jag däremot att Marvel kommer ta, antingen med Black Panther eller med Avengers. Notera att MCU-universumet inte fått en enda Oscarsstatyett någonsin, så det här vore första gången de vann mer än flera biljoner i biointäkter.

Jag har mindre koll på kortfilmerna som också fått sina shortlists, alltså bästa kortfilm, kortdokumentär och animerade kortfilm. Av de som gått vidare har jag bara sett Bao (Pixar-kortfilm som visades innan Superhjältarna 2), men ska definitivt kika närmare på alternativen (kortdokumentären ”My Dead Dad’s Porno Tapes” väckte störst nyfikenhet hos mig) och kanske skriva en egen bloggpost om dem.

Några mindre filmrecensioner

2018/11/13

I mitt senaste inlägg skrev jag om vilka som potentiellt kommer kunna nomineras till Oscarsstatyetter nästa år. Jag har börjat ta tag i att se ett gäng av dem. Här är vad jag tycker:

First Man

Betyg: 3/5
Oscarschanser för nominering: Bästa film, bästa manliga huvudroll (Ryan Gosling), bästa kvinnliga biroll (Claire Foy), bästa regissör, bästa foto, bästa klippning.
Oscarschanser för vinst: Inte omöjligt för Claire Foy att få sin första Oscar, de andra är dock omöjliga.

Jag hade hoppats lite mer på den intensitet som Damien Chazelle visade prov på i mästerverket Whiplash. Eller i alla fall lekfullheten i La La Land. Han kan ju uppenbarligen göra både och. Istället kändes First Man ganska… tråkig? Visserligen realistiskt, eftersom Neil Armstrong ska ha varit en timid och lugn typ. Därför hade jag önskat mig lite mer Buzz Aldrin i filmen, som Corey Stoll spelar på ett väldigt underhållande sätt med bravur i de få scener han dyker upp.

You Were Never Really Here

Betyg: 3/5
Oscarschanser för nominering: Bästa manliga huvudroll (Joaquin Phoenix)
Oscarschanser för vinst: Ingen.

Att Joaquin Phoenix ännu inte vunnit en Oscar är förstås märkligt, han är en av de bästa skådespelarna i världen. Många trodde att han skulle kunna ta hem det med den här thrillern som känns som en slags blandning mellan Taxi Driver och Taken. Men i mina ögon är den troligtvis för mörk och konstig för juryn att ens överväga. Inte omöjligt att han blir nominerad, men även det känns inte helt självklart.

Three Identical Strangers

Betyg: 3/5
Oscarschanser för nominering: Bästa dokumentär
Oscarschans för vinst: Bästa dokumentär

Tre adopterade 19-åringar upptäcker att de är enäggstrillingar och det blir masshysteri på 80-talet i USA kring denna spektakulära händelse. Men i retroperspektiv gömmer sig en mörkare historia. Det är en vädligt intressant dokumentär och om någon kan sno vinsten från Michael Moore eller ”Can i Be Your Neighbor?” så är det den här filmen.

First Reformed

Betyg: 3/5
Oscarschans för nominering: Bästa manliga huvudroll
Oscarschans för vinst: Liten.

Ethan Hawke imponerar enormt i den här filmen om en präst som stöter på en klimataktivist som vill att hans fru ska göra abort, eftersom det är egoistiskt att föda ett barn i en döende värld. Väldigt troligt att Ethan Hawke får en ”nod” som det kallas, för sin insats. Men bästa manliga huvudroll kommer troligtvis gå till Rami Malek eller Bradley Cooper detta år.

Tully

Betyg: 2/5
Oscarschans för nominering: Bästa kvinnliga huvudroll (Charlize Theron)
Oscarschans för vinst: Liten

Duon bakom Juno har inte gjort så mycket väsen av sig på länge och Tully fick inte jättestor uppmärksamhet när den kom ut, förutom Charlize Therons fantastiska insats som en trött trebarnsmamma. Sättet den porträtterade mammalivet på ska filmen ha stort kudos för, även om storyn och budskapet i filmen var väldigt tunn i mitt tycke. Lady Gaga, Melissa McCarthy och Glenn Close är för stora favoriter för att Charlize Theron ska ta hem någon statyett den här vändan.

The Wife

Betyg: 1/5
Oscarschans för nominering: Bästa kvinnliga huvudroll (Glenn Close), bästa manliga biroll (Jonathan Pryce)
Oscarschans för vinst: Bästa kvinnliga huvudroll

Jag gillade inte den här filmen alls. Främst för att den verkar så otroligt lovande i ett tidigt stadie, men sen blir plattare, märkligare och sörjigare för varje scen. Det kan ha att göra med att regissören är svensk och inte har tidigare erfarenhet av att regissera på engelska. Allting är liksom stolpigt på ett sätt som man bara ser i svenska filmer annars. Något jag mår dåligt av att se på en internationell scen, en slags uncanny valley av engelsk och svensk mix månne? Karaktärer introduceras på helt onaturliga sätt. Det läggs in ett ”fucking” i varenda mening under konflikter som känns helt out of place. Allting i den är bara så märkligt. Om Glenn Close skulle vinna en Oscar för den här rollen så skulle det enkom ha att göra med att hon blivit nominerad sex gånger tidigare och aldrig vunnit.

Bohemian Rhapsody

Betyg: 3/5
Oscarschans för nominering: Bästa film, manliga huvudroll (Ravi Malek), kvinnliga biroll (Lucy Boynton), manus baserad på förlaga, scenografi, kostym, foto, smink och klipp.
Oscarschans för vinst: Bästa manliga huvudroll, manus baserad på förlaga, kostym.

En film som gav mig rysningar och som jag först funderade på om den skulle ha betyget 4/5. Men jag insåg sen att det enbart berodde på Queens musik, som jag redan gillar väldigt mycket. Filmen i sig står sig inte särskilt bra på egna ben. Det är en habil biopic, men det hade varit intressantare att få se en mer dekadent och mörk sida av Freddie Mercury. Denna barnvänliga rulle kommer förstås ses av fler människor och hyllas mer på galor som Oscarsgalan, men filmens kvalitet skadas direkt av det. Ravi Malek är dock fantastisk som Freddie Mercury och jag tror och hoppas att han går hela vägen.

Superhjältarna 2

Betyg: 3/5
Oscarschans för nominering: Bästa animerade film
Oscarschans för vinst: Bästa animerade film.

Jag var inte superexalterad över en uppföljare på Superhjältarna, det var inte min största favorit bland Pixars tidiga filmer. Men jag blev glatt överraskad! Den var underhållande och väldigt snyggt animerad rakt igenom. Pixar är den studio som vunnit för bästa animerade film flest gånger, men det här året känns det inte lika självklart att de tar hem det. Wes Andersons Isle of Dogs eller uppföljaren till Röjar-Ralf kan göra juryn mer förtjust. Det finns också en liten chans att Spiderman: Into the Spider-Verse skrällar.

Inför filmgalasäsongen

2018/10/24

Oscars-Best-Picture-2019-predictions.png

Förra året såg jag varenda film som var nominerad till Oscarsgalan utom en. Förutom att man får se massvis med bra och intressanta filmer, så är det ett kul projekt i sig. Jag har redan nu börjat sammanställa en lista över filmer som skulle kunna bli nominerade till Oscarn. Ni kanske inte som jag kommer försöka se varenda film som nominerats, men är däremot intresserade av att se bra film i överlag. Ska förtydliga att nomineringarna inte är ute ännu, så allt är hittills rena spekulationer.

Tror jag inte filmen kommer nomineras till ”bästa film” eller andra tyngre priser, så skriver jag en parantes med antingen priset jag tror den kan bli nominerad för, eller skådespelaren som specifikt kommer kunna nomineras för sin roll.

ered5.png
Toni Collette, Hereditary

Sedda som kan bli nominerade:

Black Panther
Hereditary (Toni Collette + musiken)
Isle of Dogs (animerade)
Avengers: Age of Ultron (tekniska priser)
Solo: A Star Wars Story (tekniska priser)
Mission Impossible – Fallout (tekniska priser)
Annhilation (visuella effekter)

eight grade.jpg
Eight Grade, Bo Burnhams hyllade regidebut

Ute nu och är tillgängliga på stream/nedladdning:

Eighth Grade
Tully
A Quiet Place
Sicario: Day of the Soldado (originalmanus)
First Reformed (Ethan Hawke)
You Were Never Really Here (Joaquin Phoenix)
Three Identical Strangers (dokumentär)
RBG (dokumentär)
Whitney (dokumentär)

landscape-1535559511-first-man-2.jpg
Manusförfattaren till Spotlight och regissören till La La Land, hur kan First Man inte nomineras?

Ute nu och går att se på bio:

First Man
BlackKklansman
A Star is Born
Bad Times at the El Royale
Superhjältarna 2 (animerade)
Colette (kostym)

Screen-Shot-2018-08-09-at-12.56.24-PM.png
Ravi Malek i rollen som Freddie Mercury i Bohemian Rhapsody

Ute snart på bio:

Bohemian Rhapsody – 31:a oktober
Fantastiska Vidunder – 16:e november (kostym, scenografi & tekniska)
Fahrenheit 11/9 – 16:e november (dokumentär)
Boy Erased – 16:e november (Nicole Kidman)
Widows – 16:e november
Suspiria – 23:e november (Tilda Swinton + kostym, scenografi)
The Front Runner – 23:e november
The Wife – 7:e december (Glenn Close)
Mary Poppins kommer tillbaka – 25:e december (kostym, scenografi)
Röjar-Ralf Kraschar Internet – 1:a februari (animerade)

30-roma.w1200.h630.jpg
Alejandro Cuarón, mest känd för Gravity och den bästa Harry Potter-filmen släpper i år en film om Mexiko på 70-talet. Kommer troligtvis få fler nomineringar än ”bara” bästa utländska film.

Ute snart på Netflix:

The Ballad of Buster Scruggs – 16:e november
Roma – 1:a december

the-favourite-rachel-weisz-emma-stone-620.jpg
Emma Stone och Rachel Weisz i Giorgios Lanthimos The Favourite.

Troliga nomineringar som inte har planerade visningar på svensk bio:

If Beale Street Could Talk
The Favourite
Green Book
Mary Queen of Scots
Vice
Can You Ever Forgive Me?
Beautiful Boy
Wildlife
Stan & Ollie

WEB_LR20180517_BeMyNeighbor.jpg
Dokumentären Won’t You Be Neighbor om barnprgrogramledaren Fred Rogers har stor chans att slå Michael Moore på fingrarna

The Old Man and the Gun (Robert Redford)
Won’t You Be my Neighbor (dokumentär)
Vox Lux (Natalie Portman)
The Hate U Give
Blindspotting
Destroyer (Nicole Kidman)
Manbiki Kazoku – Shoplifters (utländska, Japan)
Girl (utländska, Belgien)
Ben is Back (Cirkulerat på filmfestivaler men har inget officiellt utgivningsdatum i USA än, så kan vara en del av nästa Oscarsår)

girl_still_2.jpg
Belgiska Girl handlar om en ung transkvinna som börjar en balettskola och har hyllats på filmfestivaler.

Min väg till ett sundare liv på internet

2018/10/16

Jag tror inte jag är ensam om att hjärndött scrolla igenom flöden och känna absolut ingenting. Förr var det Facebook, men jag slutade scrolla där för jag visste vad som väntade. Dessutom började jag dölja folk som irriterade mig och ”stjärnmarkerade” vissa närmare vänner och de som brukade uppdatera om intressanta saker. Det var ändå tydligt på något vis. Jag scrollar fortfarande inte på Facebook, men det dyker aldrig upp något intetsägande längst upp när jag går in där längre.

På Twitter har det på något märkligt sätt blivit samma sak som Facebook var förr. Om än värre. Jag gillar ändå väldigt många roliga politiktwittrare, men den effekt som flödet får av att följa dem är fasansfull. Eftersom många av dessa följer de kända, stora högerspökena så dyker dessa upp i flödet också. Oombett. Twitter ba’: Här, en random störig tweet av Ivar Arpi, varsågod. Och då började jag istället dölja dessa människor. Men då blev alla deras tweets otillgängliga i citerade retweets där de förlöjligades på kul sätt.

Ibland kan jag också, på etty nästan masochistiskt sätt gå in i tweets diskussioner och se den fruktansvärda sexism, rasism och vidrighet som twitter fyllts av. Det spelade ingen roll vad det handlade om än heller. Varsågod att gå in i valfri tweet av Annika Strandhäll eller Jonas Sjöstedt och läs svaren. Det är inget man mår bra av att läsa.

Jag har försökt smala av mitt twitterflöde, avfölja de som twittrar politiskt, för att sen gå tillbaka till dem under valrörelsen när mitt intresse väcktes. Jag kände mig plötsligt pigg på politiska diskussioner. Kanske svarade jag något högerspöke på ett visst skarpt sätt och fick dussintals likes. Men nu har bakfyllan kommit och jag mår sämre än någonsin av att läsa politiktwitter. Jag har nu valt att inte logga in på mitt vanliga konto alls.

Istället använder jag nu mitt konto där jag bara skriver om Hearthstone. Följer i stort sett bara nära vänner och internationella konton som enkom skriver om mina intressen. För jag tror det är ett problem för mig med twitter också. Jag önskar själv att jag hade haft separata konton för att skriva om film, Game of Thrones/ASOIAF, Hearthstone, politik och what have you. Precis som jag ibland önskar att jag kunde filtrera bort ett annats konto skriverier om sport, om det de skriver annars är något jag är nyfiken på. Därför är nischade internationella konton så bra. De är tydliga med vad de kommer skriva om. Och om ett Hearthstonekonto skulle skriva om ett annat datorspel så avföljer jag dem direkt. Jag bryr mig ju inte om andra datorspel. Men av någon anledning tar det mer emot att avfölja en svensk privatperson som plötsligt skriver om ointressanta ämnen.

Sen har vi Instagram. Jag gillar insta, jag följer lagom många så att det oftast räcker alldeles utmärkt att gå igenom de senaste bilderna under en toalettpaus. Och skulle man göra nummer två kan man alltid gå in på ”upptäck”-fliken som bara är fyllda av virala bilder på djur och mat. Perfekt ju.

Men så kom story-funktionen och jag kände lika stort behov av att allt där var omarkerat som jag känner kring att mina appar i telefonen inte ska ha en röd siffra ovanför sig. Om något är markerat som oläst stör jag mig på det. Vilket var fine innan när man kunde svepa förbi ett helt konto som hade uppdaterat mycket och även kunde dölja story-delen hos en del konton som uppdaterade sin story för ofta. Men sen försvann det här med att allt var markerat som sett ifall man inte tryckt förbi varenda jävla klipp. Så nu har jag släppt stories helt. Jag tittar inte på dem längre, alls.

Så mina sociala medier nu består alltså av att:

Väl inne på Facebook, om jag behöver skriva på messenger, kolla ett event eller vill uppdatera om något själv – Läsa toppen av flödet eftersom det alltid är uppdateringar från kul folk.

Twitter – Följer bara nischade internationella konton som skriver om saker jag har som hobby. Noll politik och nästan noll svenska ”allmänna” konton.

Instagram – Tar enkom del av toalett-scrollen i huvudflödet.

Förhoppningsvis leder detta till att jag i förlängningen lägger ner mer tid på vettiga saker i framtiden också. Man kan ju alltid hoppas.

10 saker jag inte fattar (men troligtvis fått förklarat för mig)

2018/10/02

Du vet hur man ibland är med om något i vardagen som känns orimligt och man högt säger ”jag har aldrig fattat varför det här på det här sättet” så är det alltid någon jävel som googlar det åt dig? Men du glömmer snabbt bort det där igen och nästa gång du är med om det så är informationen som bortblåst. Jag har en teori om att det beror på att svaret troligtvis var för tråkigt för att komma ihåg och att mysteriet, således, var roligare att behålla. Här har ni tio sådana:

10. Varför trasor suger upp fukt bättre när de redan är fuktiga

wettex_colour_4.jpg

Ni vet hur det är. Man ska torka upp något och har bråttom, så man orkar inte fukta trasan som hittills inte använts på hela dagen. Till ens stora förtret så går det blöta inte in i trasan omgående som det gör när den redan är fuktig. Förnedrad får man typ skrubba upp det som att man försökte torka av en intorkad fläck med svinto, eller erkänna sig besegrad och dra upp kranen.

9. Varför den här skylten har blindskrift

2013.png

8. Varför skiten inte bara synkar

poop.jpg

Det är 2018 och om jag läser en artikel på toaletten i min telefon så förväntas jag typ googla upp artikeln eller länka till mig själv som nån jävla barbar för att byta till att läsa vidare artikeln på min dator. Jag menar, jag har ett Wi-Fi jag betalar 500kr i månaden för, så det är tillräckligt snabbt för att min webbläsare på datorn helt enkelt ska kunna komma ihåg exakt vart jag är i en artikel jag läser i telefonen. Om jag är inne på samma Wi-Fi så borde enheterna och iCloudtjänsten (eller något snarliknande) fatta att de är aktiverade i närheten av varandra. Ljudböcker kan göra det. Netflix kan göra det. Podcastappar kan göra det. Varför fortsätter vi ursäkta Google Chrome och Safari för att denna basala funktion ännu inte finns i webbläsare? Varför existerade inte det här för typ fem år sen och är en total sjävklarhet idag? Det gör mig upprörd.

7. Hur alla låssmeder betalar sin hyra

maria-sko-nyckelservice-779541.jpg

Ni har varit med om det eller känner någon som varit med om det. Nyckeln har försvunnit och det behöver göras en kopia. De går till sin lokala låssmedsbutik som det finns minst en av i varenda förort, oftast precis vid tunnelbanan och det är det enda tillfället någonsin som de går till dessa. Sen går det på någon timme och kostar typ ingenting. Tror någon sa att det en gång kostade 300kr på en fest och alla hamnade i chock – hur kan du betala så mycket för en ny nyckel? För mig i Masmo kostade det bara 150 kr, kan någon säga.

Grejen är att enda anledningen till att besöka en sådan butik är vid dessa få tillfällen då man tappat bort sin nyckel. Och det händer jättesällan! Då kanske du säger: Men de har skoservice oftast också och det är något man behöver ännu mer sällan.  Och ja, de säljer säkert hänglås och sånt också, men det köper väl de flesta på typ Clas Ohlson ändå, så hur mycket kan de tjäna? Hur en butik som borde kopiera högst en nyckel varje dag, dvs tjäna runt 150kr varje dag, ändå kan betala sin hyra och ge löner åt anställda, det förstår jag inte.

6. Varför det är socialt acceptabelt att som fullt frisk person gnälla om tillfällig fysisk smärta

2ACX15.png

Jag skulle en gång ta en öl med en kompis, men det hon inte berättade var att hennes väninna också redan var där. Jag kände inte den här väninnan så bra och när jag joinar dem vid bordet med en nyköpt öl så är de mitt inne i en diskussion om väninnans tandläkarbesök. Det går åt kanske tio minuter innan hon är klar på att berätta varenda detalj om ett helt vanligt tandläkarbesök och pratade om hur ont hon just nu hade i munnen. Vi försökte sen ha normala konversationer, men en ständigt återkommande throwback var att väninnan hade ont i tanden hela tiden. ”Trots att jag tagit smärtstillande” poängterade hon. Vad ville hon få sagt? Hennes tand var ju för fan fixad och den skulle läka ihop och göra mindre ont inom bara några dagar?

Alltså jag förstår om man är fysiskt handikappad, gammal eller är ett barn. Då får man gnälla på fysisk smärta. De två tidigare för att det är ett konstant tillstånd och då är det som när vi normala gnäller om att vi har ångest, för det kommer vi också ha resten av livet. Barn ursäktas eftersom det bokstavligt talat är det värsta de någonsin upplevt. Men att vara vuxen, frisk och gnälla om ett blåmärke man hade för att man snubblade på fyllan, sin träningsvärk eller något man gjorde hos en läkare i syfte att undvika ännu mer ont i framtiden – det är något jag inte förstår varför det inte är mer socialt tabu på.

5. Att folk inte är lika arga på dåliga recept som när de recenserar andra saker på internet

x2921-broccoli_och_blomkalssoppa_500x380.jpg.pagespeed.ic.j3Nu3KLMqo.jpg

Man är inne på Tasteline, ICA eller Köket i jakt på ett härligt recept. Man hittar en med bra betyg – men det blir inte gott. Sen ser man recensionerna ”Jag hade i typ hälften så mycket buljong för att det blev för vattnigt, bytte ut gul lök mot purjo samt adderade två potatisar”. Fem stjärnor. Andra kommentaren ”Håller med, det var för mycket buljong i receptet. Tur att jag hann läsa kommentarerna och ändrade”. Fem stjärnor. Ni kan inte bara ändra receptet och göra det gott och sen ge ursprungsreceptet fem stjärnor! Det är inte så det funkar!

Samtidigt på typ filmrecensionssidor så kan en film ha betyg 3/5 men recensenten önskar ändå att alla inblandade dör i en tragisk bussolycka för att han tyckte typ att Avengers 1 var bättre.

4. De här grejerna

sterrenschot-heksensnot_star-jelly.jpg

Det här är någon form av gelé som följer med meteoriter som landar på jorden. De försvinner strax efteråt och blir till gas förmodar man, men ingen har hittat en förklaring på vad det är.

3. Hur man blir expert inom sex och relationer

synkat-sex-700x412.jpg

Så, för att vara expert inom något så måste man ha någon slags expertis om det (obviously). Både genom att ha läst väldigt mycket forskning på området på ett rent vetenskapligt plan, men också rent empiriskt vara en fungerande social person, eftersom man måste ha erfarenhet av att både ligga runt en del och av ha att varit i en längre fast relation.

Det är här det blir konstigt. För en person som är karismatisk, snygg nog för att ligga runt och tillräckligt uthärdlig för att vara i en längre relation har inte erfarenhet av att det är tufft för dem att göra något av ovanstående. I alla fall inte på den nivån som de som söker råd hos dem har det. Så alla tips den här personen ger till osäkra, fula och/eller socialt inkapabla personer är totalt värdelösa.

2. Hur algoritmer fungerar

ladda ned.png

Vissa algoritmer är helt självklara. Youtube till exempel. Jag ser ett par klipp från en sida som har information om babianer, nya klipp om babianer kommer dyka upp bland mina rekommenderade. Även ett par videor om gorillor och eventuellt om lemurer. Jag tänker ”åh lemurer”, klickar mig in på den. Fler lemurvideos dyker upp bland mina rekommenderade. Kanske inriktningar – vill du se videos specifikt om smålemurer? Silkeslemurer? Heck yeah, Youtube, det vill jag.

Men om jag såg dessa tre videos om babianer och tänker ”fy fan, jag hatar ju apor”, då kan jag alltid gå in på min historik och radera att jag sett de där tre apvideosarna. Nollställt. Inga apor alls bland mina rekommenderade nu men samtidigt behövde jag inte nollställa hela min historik. Vilken bra funktion.

ALLA andra algoritmer fungerar precis tvärtom, dock. Du råkar gå in på en kändis twittersida du ogillar? Sorry, men nu fylls ditt flöde av den jäveln och du kan inte ändra tillbaka det. Du råkar gilla en rasistisk högstadieklasskompis bröllopsfoton? Sorry, nu kommer flödet tvinga dig att se honom utveckla sina konspirationsteorier. Men framförallt: De du följer påverkar också det du ser i flödet. Tre personer du är jättebra kompis har dålig smak och följer typ Jonas Gardell på Instagram? Too bad, här är senaste turnéfotot från Jonas Gardell. Varsågod. Och den grejen förstår jag inte.

UPPDATERING: Jag är medveten om dölj-funktioner, sluta tjata. Men till skillnad från Youtube tar det bara bort specifika konton. Går du in på Blondinbella av någon anledning, får upp henne i algoritmen någon dag senare och då döljer hennes instagram kommer du trots detta se uppladdningar av Annie Lööf i framtida algoritmer tex. Obs riktigt exempel. Det sprider sig som en cancer. Du kommer inte se videos bland dina rekommenderade om gorillor om du raderat babianvideosarna från din historik, däremot.

  1. Varför jag gjorde den här listan

Det var väl länge sen jag fick skriva av mig eller något. Men jag är fortfarande rätt osäker på vad jag ville säga. Hoppas ni fick er en funderare i alla fall. Tja.

Aldrig vara först

2018/07/11

Kommer ni ihåg första gången ni insåg att ni aldrig kommer vara först på bollen med någonting på internet?

Jag minns. Tydligt.

4282.jpg

När jag 11 år gammal år 2001 läste det första kapitlet från Harry Potter och Den Flammande Bägaren så la jag märke till att i Harrys brev till Sirius Black så nämnde han att Dudley i ilska ”slängt ut sin Playstation genom fönstret”. Jag visste sedan Hemligheternas Kammare och genom nästan huvudlöses Nick dödsdag vilket år Flammande Bägaren utspelade sig. Jag insåg då att Playstationkonsolen inte existerade vid den tidpunkten Flammande Bägaren skulle utspela sig. Jag hade hittat ett faktafel!

Jag var ivrig med att gå in på Harrypotter.nu, svenska officiella forumet för att skriva om detta. Hur skulle någon hinna före mig? Jag har precis läst detta och räknat ut det helt själv liksom. Samma dag som boken hade kommit ut på svenska.

Väl inne på detta forum fanns det redan fem forumtrådar om just det ämnet på Harrypotter.nu när jag loggade in. Den första postades tre timmar innan min upptäckt.

Jag har sedan dess gett upp med att vara först med något på internet.