Magnus Betnér, eller som jag själv numera kallar honom; Min Magnus Betnér har skrivit en debattartikel om yttrandefrihet och Lars Vilks. Den är så klockren att jag vill gråta.
[…] varför är yttrandefriheten bara värd att försvara i svensk media när det gäller rätten att håna muslimer? Då skyndar alla till, från chefredaktörer till bloggare och politiker. Väck mig när vi får se ett riktigt försvar av yttrandefriheten.
socialasituationer.wordpress.com 
2010/03/11 kl. 15:17 |
Klockren?
Jag tycker att den är full av floskler, tokiga liknelser och cirkelresonemang.. Däremot började jag gråta när jag insåg att det här mycket väl skulle kunna vara ett utkast till hans stand up.
2010/03/11 kl. 17:48 |
även om jag tycker att Betnér kan vara lite små dryg till och från så satta han huvudet på den jävla spiken så bra som man kan.
2010/03/11 kl. 19:16 |
Fin blogg du har!
2010/03/11 kl. 22:30 |
Jag gillar inte att han först säger att yttrandefriheten är viktig och sen insinuerar att man måste kunna räkna med att t.o.m bli mordhotad, om man gör någonting inom ramen för yttrandefrihet.
Han uppmanar ju indirekt till att mordhot ska vara någon slags rättighet, den här Betnér…
2010/03/11 kl. 23:53 |
Han är bra. Men på något vis lyckas han med rätt ordval alltid stödja yttrandefriheten och samtidigt ta avstånd från de anti-muslimska teckningarna. Det var likadant på Jyllandspostens tid. Klockren artikel i mycket, men märk väl att han lyckas smila in sig både hos de som är för yttrandefriheten och de som är för mordhotarna. Och samtidigt behålla sin image som tuff och rå och säger vad han tycker och skiter i alla. Mycket skickligt gjort!