Lady Gaga och osäkerheten

Jag har skitsvårt att faktiskt bilda någon sorts uppfattning om vad jag tycker om Lady Gaga. Hon känns som en kvinnlig variant av Robbie Williams på något sätt. På vilka sätt då, frågar du då säkert. Då köttar vi en jämförelselista:

• Båda gillar att spela live och gör det ofta. Robbie Williams har varit på Roskilde och Lady Gaga på Storsjöyran. Jag har svårt att tänka mig att se en artist som Rihanna på orange stage. Bara där har vi en stor skillnad mellan Lady gaga och resterande kommersiella popartister
• Båda uttrycker sexualitet väldigt fritt i sina videos. Robbie Williams kastar delar av sitt kött på folk och har gangbangs i musikvideor. Lady Gaga bluffar med sin muffin och rider Alexander Skarsgårds discopinne.
• Båda verkar ha stor inspiration från juno-indie, rödvinskultur och splatterfilmer. Bara det att Beyonce åker runt i ‘The pussy wagon’ från Kill Bill i musikvideon till ‘Telephone’ säger sitt.
• Av någon anledning tycker en del människor man gillar och har respekt för att dom är skitbra.

Sen måste man ju gilla tjejer som spänner fast cola light-burkar i håret. Det går inte på annat sätt.

Men musiken då? Musiken! Det är väl ändå det som är viktigast? Jag har nu läst två artiklar om hur kass andra kändisar tycker att Lady gaga är och man kan väl konstatera att musiken inte låter så annorlunda från allt annat man hör på närmaste NRJ-station.

Jag kan själv inte lyssna igenom hela skivan och digga till det. Det funkar säkert skitbra till förfester. Men ingen hörlursmusik, nej.

Både Robbie Williams och Lady gaga får dock ett milt godkännande från mig, för att dom i alla fall försök(te)er och för att deras musik kan vara helt okej.