Roskilde för 10:e året på raken

”Vad gammal jag blivit” är visserligen en tanke som slagit mig när jag nu förbereder mig på att gå på min tionde Roskildefestival. Jag fick inte åka för mina föräldrar förrän jag var 18 år gammal, så det var först 2008 jag pallrade mig iväg till detta danska fält and i haven’t looked back since. Nu nio år senare är det dags för den tionde festivalen och jag tänkte att det skulle vara kul att visa upp hur jag sett ut genom åren på denna festival.

2008

2008 2.jpg

  • Mest minnesvärda konserter: Judas Priest, bob hunds återföreningskonsert på Oranga scenen och Lykke Li efter sitt debutalbum.
  • Roligaste minnet: När Ariel på City Center East inte fick köpa cigg (18 årsgräns) för att han glömde sitt leg, men utan problem kunde köpa ett flak öl (16 årsgräns).

2009

2009.jpg

  • Mest minnesvärda konserter: Fick se Mew för första gången som gav mig rysningar i nacken och såg Håkan Hellström på Oranga scenen som efter tredje konserten med honom körde min favoritlåt ”Jag har varit i alla städer”. Det var nästan en slags lättnad att han körde den.
  • Roligaste minnet: När en dansk man i 40-årsåldern gav mig en spliff. Jag jobbade som Coffee Cow detta Roskilde, så att bli hög under arbetstid kändes inte riktigt rätt. Han påstod att han var en av Roskildes största chefer och att han okejade det. Inte helt övertygad röker jag spliffen med honom och upptäcker under tiden att han inte bär något slags festivalarmband överhuvudtaget.

2010

2010.jpg

  • Mest minnesvärda konserter: Gorillaz under sin Plastic Beach-turné såväl som The Prodigy var riktigt coolt. Men jag kommer nog aldrig glömma den enorma förvirring som Die Antwoord skapade långt innan de skapade jättestora hits och mest var kända för plojlåten ”Enter the Ninja”
  • Roligaste minnet: När jag 6 på morgonen ser fem killar i bar överkropp mata en däckad man fasttejpad till en stolpe med rykande köttfärs från sandlådeleksaker.

2011

2011.jpg

  • Mest minnesvärda konserter: Det var ett regnigt år, men jag minns tydligt att det precis hade slutat när Iron Maiden skulle gå på upp på scenen. Bruce Dickinson ropar till oss ”ROSKILDE! YOU MADE IT STOP RAINING!” och jag visste då att jag hade att göra med en professionell liveartist som visste exakt vad han skulle göra för att underhålla 70 000 människor samtidigt. Aldrig varit ett fan av Maiden, men jag njöt varenda sekund under denna konsert.
  • Roligaste minnet: När en dansk man upptäckte att vi skrivit ”tillhör Kuken Andersson” på alla campstolar och undrade helt oironiskt vem den här ‘Kuken’ var som varit så givmild med campstolar.

2012

2012.jpg

  • Mest minnesvärda konserter: Det här var mitt mest dedikerade år till musiken, jag lyssnade in mig på så vansinnigt mycket och såg kanske 30 konserter under hela festivalen. Nya upptäckter jag än lyssnar på är French Films, Celso Pina, The Alaev Family, Team Me!, Daughter och Ulige Numre. Superbandet Apparatjik slog till med psykedelisk nattfest jag minns väl. Björk och Bruce Springsteen var förstås coolt också.
  • Roligaste minnet: När två danskar gick förbi vårt camp och helt okommenterat lade en gigantisk sopsäck full med fläsksvål i Ariels knä.

2013

2013 (1).jpg

  • Mest minnesvärda konserter: När Metallica och Sigur Rós spelade på största respektive näst största scenen så smet jag och Ariel in på den minsta scenen Gloria. Där spelade Dead Rat Orchestra, bandet som är kända för att hugga ved i takt på scen och sjunga i stämmor. Det var ingen vedhuggning denna gång, men fintstämd stämsång, gitarr, dragspel och väldigt mellow stämning. Med allt kaos runtom på festivalen och de trånga spelningar som höll på omkring oss, så var detta helt magiskt.
  • Roligaste minnet: När vi alla i campet ringde våra mammor och hade dom på speakerphone så att alla hörde vad våra respektive mödrar sa.

2014

2014.jpg

  • Mest minnesvärda konserter: Jag grät mig igenom hela Lykke Lis konsert. Jag hade sett henne bara något halvår tidigare på Berns strax innan hon släppte I Never Learn. På Roskilde hade jag hunnit lyssna in mig på den och den upptrissade känsligheten man får på festivalen gjorde att det troligtvis blev min bästa konsert någonsin. Att sedan gå ifrån det och höra The Rolling Stones köra igång Jumpin’ Jack Flash på Oranga gjorde att jag bestämde mig för att det för alltid kommer vara min sjukaste torsdag någonsin. En extra mention till mamma och pappa som vågade köpa en endagsbiljett detta år och såg Stevie Wonder med mig på söndagen. Det var väldigt mysigt.
  • Roligaste minnet: När jag frågade Caroline vad vår vän Leo var någonstans. Hon svarade ”han pratar i telefon med sin mamma där borta” och hon pekar på Leo. När jag får syn på honom så ser jag att han håller i en vodkaflaska mot sitt öra och pratar i den som om det vore en telefon. Det var så oväntat och dumt att jag skrattade i flera minuter åt det.

2015

2015.jpg

  • Mest minnesvärda konserter: Det var många kära återseenden dessa år. Kendrick Lamar, Die Antwoord, bob hund, Mew och sist men inte minst Susanne Sundfør. Jag trodde inget skulle slå hennes konsert på Øyafestivalen 2012 när Oslos skyline glittrade över fjorden medan hon spelade. Men hennes Ten Love Songs var inte ute då och den skivan är så vansinnigt bra att denna dagskonsert på Roskilde drabbades därefter.
  • Roligaste minnet: Hela sista natten var ett totalt vansinne då flera i campet gav sig ut för att hämta roliga prylar som tidigare hemvändare hade lämnat efter sig. Det spelades krockett med ölburkar, vi byggde en hoppborg av luftmadrasser, tält i horisonten började brinna, det ropades i megafoner och allt detta var ackompanjerat av märklig dansk radio eftersom vår egna högtalare var sönder och någon hade hittat en gigantisk stereo utan AUX-uttag. Hands down en av de sjukaste nätterna jag upplevt.

2016

2016 (1).jpg

  • Mest minnesvärda konserter: LCD Soundsystem som avslutade det hela gjorde det med bravur. För mig och Ariel var det en väldigt personlig upplevelse eftersom vi båda lyssnat på LCD Soundsystem sedan gymnasiet. Men resterande publik var inte lika pepp, vilket man kände lite av. Annat var det på Tame Impala där vi var en del av en sällan skådat upptrissad publik. Att den konserten var sjukt tajt i överlag gjorde det inte sämre.
  • Roligaste minnet: Klockan är kanske nio på morgonen och alla är väldigt sega och trötta. Någon enstaka äter frukost, någon annan solkrämar sig själv. Standardmorgon på Roskilde. Jag ser min vän Caroline gå ur sitt tält. Hennes mascara är över hela kinderna och håret är helt tilltufsat. Hon går fram till en av de fula porslinfigurerna vi nu sedan 2011 haft som tradition att pryda campet med. Hon drar ner sina shorts och trosor till anklarna, tar upp porslinsfiguren och drar den bestämd längs sitt kön. Hon lägger sedan tillbaka den. När hon sedan går vidare för att göra nästkommande ärende, solkräma sig, ta en huvudvärkstablett, äta frukost, duscha or what have you, så gör hon det med en slags ”yeah, same shit as always”-attityd. Och det är det här vi har kommit till. När sniglande av porslinsfigurer bara är en del av vardagen. Vilken vacker samhällsnorm vi lyckats bygga i vårt camp genom åren ändå.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: