Recension på Carol, Room, The Danish Girl, Bridge of Spies och 45 Years

Knappt en vecka kvar till Oscarsgalan! Jag såg igår färdigt Carol vilket innebär att jag nu sett alla filmer som är nominerade i de olika skådespelarkategorierna. Innan jag skriver någon slags sammanslagning av vilka jag tror kommer vinna så tänkte jag ge några snabba recensioner på de senaste Oscarsfilmerna jag sett. Vi kan ju börja med den jag har fräschast i minnet:

Carol

carol-image-rooney-mara-cate-blanchett

Betyg: 2/5

Innan ni kollar på betyget och direkt tänker att jag måste hatat filmen så måste jag förtydliga ett par saker. Filmfotot i den här filmen är makalös, musiken är hur ljuv som helst och Cate Blanchett är fantastisk i rollen som Carol.

Med det sagt; Fördelningen mellan huvudrollerna fungerar inte. Carols konflikt med sin man, kampen om att få se sin dotter är något som belyses ibland och är något som filmen får mig att bry mig om. Däremot förstår jag inte den grundläggande konflikten i kärleksrelationen och jag bryr mig inte alls om vilket öde Rooney Maras karaktär kommer få.

Hennes karaktär känns lite som en tjej man hade blivit kär i när man gick gymnasiet. Kulturell, intelligent och en blyghet som man tolkade som en slags attraktiv mysticism men som i retroperspektiv är en pubertal och färglös blygsamhet.

Jag följer en manusförfattare på twitter. En gång gav han ett väldigt bra råd till aspirerande manusförfattare i en tweet: ”make me give a shit”. Det misslyckades den här filmen med.

Room

rm

Betyg: 4/5

Det är sällan en film baserad på en book gör mig sugen på att läsa boken i fråga, men Room lyckades just med detta. Inte för att jag tror att boken per definition skulle vara bättre men helt enkelt för att jag vill ha mer.

Med det syftar jag på sekvenserna då vi med berättarröst får höra barnets beskrivningar av det han ser som hela världen: Rummet han och hans kidnappade mamma bor i och som han aldrig lämnat. Sen givetvis beskrivningarna av hur han ser på världen när han kommer ut ur rummet. Jag tänker direkt att hela boken antagligen är skriven ur hans POV och antagligen är fylld av ännu fler drömlika och fantastiska beskrivningar av det vi i vardagen ser som helt vanliga saker.

Förutom det här ovanliga sammanhanget är Room en spännande dramathriller som innehåller ett flertal aspekter som aldrig krockar med varandra. Den lyckas också med konsten att fylla en väldigt hemsk och sorglig historia med drömlik lycka och hopp.

The Danish Girl

the-danish-girl-tdy-pc-tease-ae_9feb44192d5a1d032e31c8f03c130f4f

Betyg: 2/5

En film löst baserad på den första människan som genomgick ett könsbyte i världen. Det känns som att själva insikten till att huvudkaraktären inser att han är en kvinna i en mans kropp utlöser en vansinnigt bra konflikt i början av filmen. Både med utomstående läkare som ser det som en sjukdom men också med hans fru Gerda (spelad alldeles strålande av Alicia Vikander).

Däremot när filmen börjar gå mot slutskedet känns det bara som att det görs trötta upprepningar på tidigare och bättre delar av berättelsen. Könsbytet i sig känns också som något de stressade fram, som att pre-produktionsteamet bara orkade ge författaren feedback på första delen av manuset och sen insåg att de var tvungna att hämta på dagis.

Bridge of Spies

ST. JAMES PLACE

Betyg: 3/5

Det gjordes någon undersökning nyligen om vilken skådespelare som amerikanska befolkningen gillade allra mest – Tom Hanks vann den tävlingen och det blir rimligt för mig när jag ser honom spela den otroligt välskrivna karaktären James B. Donovan i Bridge of Spies (eller spionernas bro, om ni så vill). Han har visserligen haft en rätt stadig filmkarriär även på senare år, men man kan inte säga samma sak om Steven Spielberg som verkade ha flyttat permanent till mediokerlandet.

Det som krävdes var antagligen ett manus av Cohen-bröderna och en magnetisk kemi mellan Tom Hanks och Tom Rylance för att det skulle lossna.

Jag skulle vilja återkomma till hur omöjligt det är att ogilla Tom Hanks i den här rollen. Hur han genomgående i filmen skulle knäckas innan han skulle böjas. Hans stenhårda principer om rättvisa som hade kunnat bli slemmigt klichéeartade men som på något fantastiskt vis aldrig blir det.

Samtidigt är filmen lite av en standard ABC-film där få saker sticker ut särskilt mycket och jag kommer antagligen inte se den en andra gång. Men det är en stabil och sevärd film som aldrig blir för långsam.

45 Years

151221_MOV_45-Years.jpg.CROP.promo-xlarge2

Betyg: 3/5

Man kan inte påstå att ett triangeldrama mellan pensionärer är särskilt vanligt men 45 Years ger det ett stadigt försök. Titeln antyder på antalet år som huvudpersonerna varit gifta. Det är något de ska fira ordentligt eftersom de på grund av tidsbrist inte hann fira 40-årsdagen (älskar dessa slags detaljer i filmer!).

Själva konflikten börjar med att maken Geoff får ett brev där han får reda på att hans exflickväns kropp hittats begravd under is i alperna. Samtidigt som han börjar bli sentimentalt nostalgisk om flickvännen som gick bort innan han träffade sin fru börjar hennes irritation bubbla över just detta. Charlotte Rampling (som står för den enda Oscarsnomineringen för den här filmen) spelar en svartsjuk pensionär på ett helt enastående vis.

Väldigt brittisk och ganska långsam film men som absolut är värd en titt om du har en ledig eftermiddag någon gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: