Recension på The Hateful Eight, The Revenant och Creed

 

The Hateful Eight

hate

Betyg: 4/5

Inte sedan Kill Bill Vol. 1 har jag missat att se något Tarantino gjort på bio. Jag kommer aldrig glömma hur mitt hjärta pumpade under tiden jag såg slutet på Inglorious Basterds och även om den här filmen inte var lika spännande hade den riktigt många fina kvalitéer.

Det känns som en blanding av en vanlig Tarantino-film, en Sartrepjäs och en Agatha Christie-deckare. Den sista just på grund av att dessa åtta karaktärer hamnar i en stuga tillsammans under en snöstorm och inte kan gå skilda vägar även om de ville där större delen av filmen utspelar sig

Musiken av Ennio Morricone är också helt otrolig och jag hoppas verkligen han vinner Oscarn (har hittills bara vunnit en slags hedersoscar). Musiken känns ondskefull, nästan så att det hade kunnat passa till gamla skräckfilmer som Psycho eller Rosemary’s Baby lika bra.

The Revenant

revenant¨

Betyg: 3/5

Visuellt häftig film till och från – när det faktiskt händer något i filmen. I övrigt verkar Innaritu fått någon slags hybris efter Birdman som tjänade otroligt mycket på sin svarta humor. Den här filmen är totalt humorlös vilket gör att de drömliknande scenerna kändes väldigt mycket ”Sean Penn i Tree of Life” istället för att vara härligt bisarra inslag som de var i Birdman.

Sen kommer väl Leonardo DiCaprio till slut få sin Oscar även om han borde fått den för längesen för Gilbert Grape. Några andra priser hoppas jag inte den vinner. Filmen är bra, men alldeles för ojämn för att ge något större intryck.

Creed

creed

Betyg: 4/5

Egentligen en helt vanlig sportfilm om en underdog som får chansen att möta en av de största stjärnorna inom sporten – alltså precis som Rocky.

Men det är så mycket med Creed som gör att den blir så mycket mer än så. Vi kan börja med den briljanta idén att pensionera Sylvester Stallone i rollen som boxaren Rocky och istället göra honom till coachen Rocky. Att huvudpersonen är Apollo Creeds son, Rockys största rival i första Rockyfilmen och som sedermera dog samtidigt som han boxades i Rocky IV mot Ivan Drago (Dolph Lundgren).

Har man alltså sett de första Rockyfilmerna blir det alltså lite extra fräsigt även om filmen absolut står på egna ben – därav det briljanta.

Det som gjorde att den stack ut ännu mer var de oväntat starka dramat det här skulle vara. Allt handlar om relationen Creed har till sin nya kärlek Bianca och sin nya mentor Rocky där alla fyller ut filmen med sin egna svagheter och starka personligheter.

Sen är det något med boxningsscener som gör dom enormt mycket mer spännande att se än andra sporter, jag vet inte riktigt vad. Är det för att reglerna är väldigt enkla? Att man inte behöver koncentrera sig på mer än två personer samtidigt? Att kameran lätt kan avslöja att där finns svaghet, styrka, mänsklighet? Något sånt kanske, ja. Väldigt spännande boxningsscener i alla fall.

Ett starkt tips om man vill se varför Sylvester Stallone kommer vinna oscarn för bästa manliga biroll, eller om man bara vill se en bra film.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: