Alla mina festivalår: 2012 – Tårarnas sommar

till roskilde 2012

Festivaler besökta?

Siesta, Hultsfred, Roskilde och Øyafestivalen.

Vad var speciellt med det här året?

Första gången jag var på festival i Norge!  Sen åkte jag gratis i stort sett på alla festivalerna på grund av pressackreditering. Detta gjorde också att jag fick intervjua artister, hänga i VIP-områden och slog rekord i antal kändis-bilder under en och samma festivalsommar:

Siesta 2012 selfie rebecca scheja
Rebecca Scheja

Siesta 2012 selfie frej
Frej Larsson

Siesta 2012 afasi
Afasi

Siesta 2012 Timbuktu
Timbuktu

siesta 2012 kapten röd selfie
Kapten Röd

Siesta 2012 jonathan selfie
Jonathan Johansson

Øyafestivalen 2012 Selfie
Karpe Diem

Nya bekantskaper från det här året som du minns extra väl?

Jag minns i synnerhet ett gäng jag lärde känna på Hultsfredsfestivalen och blev nästan en del av deras camp. De stack ut lite eftersom de antagligen var de enda på hela festivalen som var äldre än mig. En av dom berättade också att han hade utfört den trekantsbaserade sexuella ställningen ”eiffeltornet” men han kan ha ljugit.

Så här fina var dom för övrigt:

Roskilde 2012 lärde du känna någon ny

Håller ni kontakten?

Lite smått på facebook, men inget mycket mer. Vi har dock nyligen diskuterat vilka tält vi ska köpa inför min resa till Roskilde, deras till Bråvalla.

Årets bästa konsert?

Det var väldigt väldigt många bra spelningar det här året. The Cure på Hultsfred som körde så länge att när de avslutade med Boys Don’t Cry så glittrade hulingen till soluppgången. Rysningar. Katzenjammer och Mikal Cronin på samma festival som ägde sönder på festivalens mindre scen dansbanan var också helt fantastiska.

Roksilde 2012 cure boys don't cry
The Cure

Men få saker slår nog Karpe Diem, som jag fick en bild med lite längre ovan eftersom jag också intervjuade dom. Jag hade lyssnat på dom i åratal och de spelade aldrig i Sverige. Så när jag fick reda på att de skulle headlina Øyafestivalen i Oslo inför sin nya skiva skrev jag på fyllan till Linus Bjarnelo. Han hade fixat så att vi skulle åka till Siesta och Hultsfred via pressackreditering, så jag förklarade att jag måste åka även till Øya. Märkligt nog så blev allting av.

Jag och min klassiska festivalvän Ariel drog till Oslo, samma helg som Way Out West. Vi fick leka märkliga lekar och grilla med de andra ackrediterade från andra land, bondade med en brittisk journalist som skrev för någon större tidning, fick se en man crowdsurfa med en systemkamera i handen till Ty Segall, ryste till Björk och Susanne Sundfør och drack svindyr öl.

Øyafestivalen 2012 tröja lineupo

Sen bodde vi dessutom under denna stadsfestival på en sån där ”vanlig” camping. Bland småbarnsfamiljer på husvagnssemester i Oslo uppe på ett berg (vilket gjorde att vi varje natt fick promenera 40 minuter i en uppförsbacke). Åker man inte på campingfestival får man ju helt enkelt ordna det själv:

Øyafestivalen 2012

Om inte allt det gjorde att det var värt resan till Oslo så var Karpe Diem det. De var vansinnigt bra live och det här var deras största konsert någonsin (tills de sålde ut Oslos motsvarighet till globen två kvällar på raken hösten därpå). Det hade påkostats med en stråkorkester på vissa låtar, inhyrda körer, och avslutades med fyrverkerier. Jag tyckte synd om de som gick till den mindre scenen och såg Bon Iver som spelade samtidigt.

Siesta 2012 galler
En helt annan konsert på Siestas upplaga 2012.

Årets sämsta konsert?

Absolut inte sämsta konserten, men sämsta upplevelsen var Bruce Springsteen. Detta Roskilde var sämre av olika anledningar (återkommer till det senare) men denna dag hade jag:

  1. Inte ätit någonting i stort sett
  2. Varit i stort sett pank sen warm-upen avslutades
  3. Blivit bjuden på jättemycket öl istället för mat

Och strax efter fyra-fem öl på tom mage får jag den otroligt fina idén att röka hasch. Som en 50-60-årig bjöd mig på (vi kan ana att han rökt en del i sitt liv och rullar dom rätt starkt).

Så första halvan av konserten var helt otrolig. Jag tyckte livet var bäst. Allt var underbart. Sen knäppte det liksom till. Helt plötsligt trodde jag att jag var på väg att dö. På riktigt. Det viktigaste som fanns nu var att få tag på vatten. Istället för att fråga mina vänner om någon kan hämta åt mig, eller gå ut ur publikhavet så tränger jag mig fram. Jag kunde i alla fall tänka så långt att ”vid grinden framför mig finns vakter, vakter har vatten som de delar ut”. Till slut fick jag vatten, paniken försvann något.

Jag försökte sen hitta mina vänner igen, men de var förstås försvunna i det enorma publikhavet. Tur som man har dyker min irländska kompis Steen upp som frågar hur jag mår. Jag berättar att jag inte är i mitt bästa tillstånd, varav han säger ”du behöver nog gå och lägga dig. Kom så går vi till campet”.

Men jag hade lyssnat på Bruce Springsteen hela våren. Jag hade peppat till den här konserten så länge. Jag hade berättat i min podcast så många gånger om hur stort det ska bli att se Bruce. Så jag vägrar.

Vi spenderar sista delen av konserten där Bruce kör alla sina extranummer med att jag sitter på marken, vevar svagt med ena armen, ser ingenting och dricker vatten. Steen passade givetvis på att ta en bild på mig:

roskilde bruce

Så fort konserten är över ställer jag mig upp och det första som händer är att jag börjar spy. Efter spyan mår jag plötsligt mycket bättre. Jag ångrar att jag inte spytt tidigare, då hade jag kanske kunnat stå och se den här spelningen. Men jag ångrar också att jag tog emot den där jointen. Jag ångrar väldigt mycket vad gäller den här kvällen och egentligen hur jag skötte mig under hela festivalen.

Eller som jag skrev i campets årliga ”tips till oss själva” som vi alltid gör efter Roskilde så att vi inte gör om samma misstag igen:

Om du måste välja mellan att köpa mat eller sprit, köp mat. Sprit löser sig.

Varav någon annan skrivit precis under det:

Försätt inte dig själv i en situation där du måste välja mellan mat & sprit.

Så otroligt sant?? Det här året var också sista året jag bara tog med mig 2000 kr som fickpengar. Det funkade 2008 när jag var okej med att äta sopor och slösade bort festtid med att laga mat i trangiakök. 2012 stannade ekonomin på samma siffra, men kraven på leverna var högre och det fuckade upp hela festivalen. En tusenlapp mer året därpå och även ifjol gjorde att jag både kunde vara lagom full och mätt både festivalerna igenom. Man lär sig ju faktiskt, for real, av de där misstagen.

Och en grej till: har sen dess haft som princip att bara röka under warm-updagarna men aldrig inför konserterna. Hittills noll förstörda konserter sen Bruce.

Årets bästa fylla?

Hela Hultsfred. Till skillnad från Roskilde där jag spenderade alla pengarna under warm-upen och körde loss för hårt, för att sedan vara fattig och hungrig resten av festivalen, så var Hultan perfekt balanserad.

Sporadiska minnen jag bara kommer på från de dimmigare momenten under Hultsfred:

  • Jag hånglar med en rödhårig tjej med fräknar och dreads till Stone Roses som jag får en enorm fylleförälskelse i. Vi ska mötas upp vid en punkt någon timme senare, men hon dyker inte upp. Jag går runt på hela campingen och frågar alla om de sett henne vilket självklart leder till att jag blir fylle-bästis med en massa nya människor och kvällen blir hur rolig som helst.
  • Inte särskilt berusad, men på enormt bra festivalhumör, sitter jag i presstältet med ett glas vitt som jag låtsas är saft. En till synes professionell kameraman importerar bilder på Katzenjammer till sin dator och jag ropar högt och frågar om han ska runka till dom sen. Min kollega Linus hade drunknat i en skämskudde om det hade funnits en i närheten.
  • Egentligen alla gånger jag casually tog in ett glas vitt in på festivalområdet genom arbetaringången och ser så pass självsäker ut med den att de unga funkisarna inte vågar ifrågasätta. Herregud vad jag utnyttjade mina press-privilegier under de här festivalerna.
  • När vi spelar Our House och drar ner byxorna till vaderna, jag och de där sköna jag nämnde tidigare. Linus, som en lång tid sitter och är tveksam rycks med av grupptrycket och joinar. Plötsligt står vi där allihopa och dansar i kalsonger och eftersom vi inte är på Roskilde så anses det som något ovanligt, så alla förbipasserande pekar och fnittrar.
  • Och givetvis sista natten när jag gick runt fem på morgonen med min lilla högtalare och sjöng på Håkan för mig själv på stranden. Jag blev joinad till och från av några som gick förbi men mest satt jag för mig själv och tittade på soluppgången och var romantisk till Håkan.

Årets bästa internskämt?

Jag tryckte väldigt mycket på att det kom ”räkor ur mina fickor” vilket på Roskilde avfärdades av Ariel. ”Det där kommer inte bli en grej. Sluta prata om att det sprutar räkor ur dina fickor”. Men så plötsligt började både han och Linus efter ett par dagar om att det sprutade ut räkor från olika håll. Ofta höll vi långa anekdoter om något galet vi hade gjort natten innan vi var bakfulla, men det var en lång luring! Twisten var alltid att det började spruta räkor från någonstans och hur pass sjukt det var.

Roskilde 2012 calle berg

Det går dock inte att jämföra med internskämtet ”snitta”. Jag hade dagarna innan Roskilde sett om filmen Stockholmsnatt som jag genom alla mina år alltid citerat väldigt mycket ifrån. Så till den graden att de mindre citaten blev de man började citera (så blir det ju). Så av någon anledning fastnade jag för ”SNITTA HONOM PAOLO!” som Paolo Robertos kicker-kompis ropar åt Paolo, innan han ändrar sig och kastar kniven på tågspåret.

Det här kom lite i skymundan, men kombinerades i att jag tidigt på festivalen berättade utdragna historier om hur jag skulle tortera alla jag såg. Om jag och Carro tex gick och köpte frukost så sa jag direkt efteråt att jag skulle stoppa bambu i kassörskans fingrar och steka upp hennes vader. Det var en slags kul chock-humor som alltid gick hem, särskilt när man var bakfull och fnissig.

Det blev sedan mer inriktat på snittande och det verkade som kanske främst just Carro och Eric hängde på det här. Det var mycket prat om att snitta upp folk, oftast hade de ett oväntat innehåll i sina kroppar (typ att magen är full av nycklar). Men det var mest jag, Carro och ett par få andra som då och då joinade in som sysslade med snitt-snacket.

Tills en morgon en Coffee Cow besökte oss och vi försökte få gratis kaffe av honom. Han nekar oss gratis kaffe och går sin väg. Då säger Sofia Borg, som så vitt jag minns aldrig joinat in på ett internskämt jag hittat på att hon ska snitta honom. Jag har nästan aldrig varit så uppspelt på en festival. Minns till och med att jag och Carro fick en ögonkontakt som sa att ”det här blev precis större än bara du och jag”. Jag och Sofia hade alltid varit lite av antagonister i campet, en slags hatkärlek där jag alltid kände på mig att hon såg mig som ganska omogen och jobbig. Samtidigt är vi väldigt lika på en del sätt. Men allt det där avslutades där och då, i alla fall i mina ögon.

Och roligt nog, några månader efter detta Roskilde ringde Sofia upp mig jättefull på ett släktkalas, där hon dels berättade om hur hennes mamma som aldrig annars dricker hade snubblat, men också att jag var ”bäst på det här årets roskilde” och att jag ”inte låtsas vara någon annan längre”. Sen dess har jag älskat Sofia Berg av hela mitt hjärta.

Årets bästa rövarrunda?

Jag minns inga rövarrundor. Det här årets warmup på Roskilde vara bara kaos, kaos och åter kaos. Kolla bara:

Roskilde 2012 kaos 2 Roskilde 2012 kaos 3 Roskilde 2012 kaos 4 Roskilde 2012 kaos
Way out West-folkets värsta mardröm. 

Nu när jag tänker efter så var också 2012 första året, alltså femte gången jag var där, första gången jag hånglade med en dansk, under årets enda rövarrunda till east.

Något i camplivet som var extra bra?

Roskilde var så kaosartat men det också otroligt bra när vi festade i campet och det var året jag började älska mitt camp. Det där luddiga gänget som hade bott med oss året innan hade försvunnit och kvar var bara de man gillade. Ganska rimligt eftersom de som bondade med oss i ”grund”-campet antagligen blev mer sugna på att joina in året därpå.

Jag verkar också slagit något slags rekord i att dansa med byxorna kring vaderna:

Roskilde 2012 kalsonger 2 Roskilde 2012 kalsonger 3 Roskilde 2012 Kalsonger

Hultsfredsfestivalen var mer av ett slags spa, där Roskilde mer gick i dräggets tecken det här året. På Hultsfred fanns det gratis duschar jag bodde ett par meter ifrån, jag var jättenära festivalområdet, jag kunde smutta fulvin där och var allmänt lullig, glad och det var egentligen aldrig något kaosartat eller konstigt som uppstod.

Något i camplivet som var extra dåligt?

Att vi inte bodde på någon camping på Siesta? Eller okej, jag tar tillbaka det där. Vädret var fruktansvärt på det här årets Siesta, så att vi bodde på vandrarhem är inget jag ångrar. Däremot låg vandrarhemmet typ en halvtimme utanför Hässleholm. Dessutom ville mina vänner inte festa på campingen mot småtimmarna, utan på VIP-området (därav de flesta kändis-selfies ovan).

Siesta 2012 vandrarhem
På vandrarhemmet en morgon på Siesta.

Jag ville i överlag göra väldigt mycket narr av att vara pressperson, eftersom jag på alla sätt och vis är en campande festivalmänniska. Det var till exempel därför jag var olämplig mot fotografen jag nämnde innan, men jag betedde mig ju så som man ska göra på festival. Jag hade inställningen att man inte kan bevaka en festival på riktigt om man inte också beter sig precis som publiken gör.

Det var också därför, när jag skulle till VIP-området på Siesta tog med mig en campstol. Jag smög in med den på huk och hade den på ryggen som ett slags skal fram till Linus som hängde med folk från någon halvkänd musiktidning. Inför dom börjar jag vid ett ståbord ropa ”HJÄLP. JAG KLÄCKS. DET GÖR JÄTTEONT!!!” Konstigt nog tyckte de att jag var jätterolig och var nästan lika kul att hänga med som folk på en camping. Mitt mission att påvisa hur dryga VIP-människor var gick med andra ord åt helvete.

Årets bästa matupplevelse?

Jag kommer alltid minnas när Anders Karlsson på söndagen bjöd min panka kropp på köttbullar i den svenska restaurangen på Roskilde. Det var den enda riktiga måltiden jag hade ätit på dagar.

Hur var vädret?

Siesta – förjävligt. Hultsfred – Sol och fint framtill sista natten då det ösregnade. Roskilde – Rätt perfekt väder har jag för mig? Øyafestivalen – också typisk romantisk sensommarhelg. Man börjar ana en höstkyla, men väldigt svalt och fint.

Årets bästa citat från bortaboken?

”Hej min kompis Björn skrev nyss här. Han e mycket kändare än mig så jag hoppas han har pengar till taxin hem för jag vet inte vart jag bor /Stor”

Det är alltså rapparen Stor som hänvisar till Kapten Röd här. Skrevs på Siestafestivalens VIP-område.

Gillar också denna jag själv skrev på bussen från vandrarhemmet till festivalområdet första dagen på Siesta:

”Tjena bloggen, hänger på riche och sippar drinkar. Entrêcoten var supergod!! Nä skoja, vi sitter och är fulla på en buss halv två på dagen”.

Advertisements

2 svar to “Alla mina festivalår: 2012 – Tårarnas sommar”

  1. Alla mina festival år: 2013 – Bajsets sommar | Says:

    […] 2007 2008 2009 2010 2011 2012 […]

  2. Alla mina festivalår: 2014 – Spyans sommar | Says:

    […] 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: