Roskilde 2014 – En text om förvirring och ren eufori

IMG_5319_1024

Så var ännu ett år av Roskildefestivalen över. Det är alltid väldigt blandade känslor innan man åker på Roskilde. Hur man ska packa, hur vädret blir, om man kommer att få en bra campingplats när insläppet startas.

Det här var mitt sjunde år på Roskilde och jag var ärligt talat orolig i år för hur mina bakfyllor skulle bli. Det senaste året har de varit värre än någonsin. Om jag skulle må lika mycket piss på Roskilde skulle det förstöra allt. Men den var precis som tidigare år. Lite mer intensiv på morgonen än vad den någonsin är resten av året men den avtar desto snabbare. Om det beror på att jag varje morgon häller en dunk vatten över mig själv som en sorts ”fattigmansdusch” ute i soligt väder låter jag vara osagt. Men det hjälper nog.

Det var ett jävligt bra år, det är det nästan alltid. Men alla år har också sina brister och i år var det avsaknaden av min bästa kompis som jag varit på Roskilde med de senaste sex gångerna. Väl på plats var det dock inte så konstigt (no offense, Ariel) även om jag ibland kunde tänka mig hur han brukar närma sig mig överlycklig, ta tag i mina axlar och ropandes konstatera ”Joseph, vi är på Roskilde!” med ett danskt uttal på det sista ordet.

Kompensationen var antagligen att jag hade fantastiskt många band jag alltid velat se, det hade jag inte förra året. Kanske det bästa konsertåret någonsin för min del. 2008 är det år jag annars håller högt med Judas Priest, bob hund och Lykke Li som alla var riktigt bra. Den senare spelade ju lyckligtvis även i år.

IMG_5273_1024

Så vi måste prata om Lykke Li. Jag såg henne i våras och tre gånger 2008. I våras på Berns hade inte hennes senaste skiva släppts än och även om det var grymt så var det inte 5/5. Nu på Arena, en tidig kväll bland typ 17 000 personer stod jag längst fram och grät floder. I synnerhet när hon körde ”Love out of lust” från Wounded Rhymes, en av mina favoritlåtar som jag inte fått uppleva live tidigare. Det var den mest fantastiska konserten jag sett i mitt liv. Jag skämtar inte.

En annan mäktig upplevelse jag måste prata om: Damon Albarn. Han körde mest från sin nya skiva och en del crowd-pleasers i form av kända Gorillaz-låtar. Men den mäktiga upplevelsen dök upp när han körde ”Out of Time”, en låt från skivan Think Tank, Blurs sista album som kom ut 2003. Jag lyssnade mycket på Blur när jag var liten för att min storebror gjorde det, men han tröttnade på dom och jag fick hans skivor. Strax därpå kom Think Tank ut och jag köpte skivan givetvis. På något sätt har Blur alltid varit nostalgiskt för mig men det har också alltid varit ”min brors musik” (ett barns logik). Men inte Think Tank. Just Out of Time är en väldigt lugn låt som jag fastnade för och hade ofta på i min portabla CD-spelare i sängen medan jag läste CD-häftets text samtidigt som jag lyssnade på låten. Därför var det extremt speciellt för mig när han valde att köra den låten helt plötsligt. Wow.

Kavinsky var också en överraskning. På affischen stod det Kavinsky (outrun live), som är hans senaste skiva. Det gjorde mig lite besviken eftersom det skulle innebära att han inte skulle köra något från hans tidiga EP:s. Tji fick jag. Både ”Transistor” och ”Wayfarer” dök upp och fick mig att ropa till av glad chock. Det roligaste var dock när han innan ”Nightcall” skulle låta publiken klappa in honom igen. Men istället för att gå ut från scenen såg vi, som stod en bit vid sidan av scenen, att han bara gick ner på huk bakom DJ-båset och passade på att tända en ny cigg.

Mitt camp var som vanligt fantastiskt. De random Stockholmarna vi bodde grannar med 2010 har vi nu bott tillsammans med i fyra år och är alla riktigt goda vänner. Man känner festivalmänniskor på ett annat sätt än man känner andra människor. För på festivaler och i synnerhet Roskilde, är det som att bo i ”Spelman på Taket”-byn där den stora judiska familjen man alltid hänger med är ens camp. Likheterna fortsätter: Vi sjunger tillsammans och vi uppehåller en del traditioner i form av internskämt. Ja ni hör ju.

IMG_5257_1024

För varje festival är det alltid en ny grupp, de flesta är samma men det bor alltid nya med en och en del försvinner. Man blir förälskad i dom oavsett, drar upp gamla internskämt, hittar på nya, bondar över saker och är sitt bästa jag. På festival och återigen, i synnerhet på Roskilde är man sitt bästa jag. Alla ger. Ger av sig själva, ger bort cigg, ger solkräm, ger smink, ger glädje, ger maten de inte själva orkar äta upp, ger luftmadrasser att låna ut till en när man behöver ligga och sova i skuggan en stund. Du vet väl hur gött det ibland kan vara att se någon öppna en julklapp dom riktigt gillar? Så är det på Roskilde ganska hela tiden. Och min julklappsmetafor är det närmsta jag kan komma för det går egentligen inte att förklara.

Men det är konstigt, för jag tror aldrig heller jag varit så irriterad på en festival. Irriterad på köer och folkmassor. Jag vet inte, jag kanske har varit lika irriterad tidigare år, men det tog nog lite hårdare på mig i år. Det är inte det man minns och man glömmer genast bort det så fort det är avklarat. Som när jag och min pappa (mina föräldrar kom på söndagen för att se på Stevie Wonder med mig) skulle gå runt hela Oranga scenen för att köpa mat på BussBuss. Otrolig irritation. Sen när jag satt där med maten, ölen och Stevie Wonder började spela så är jag på ett ögonblick inne i mitt buzz igen. Irritationen håller inte, glädjen gör. Och det är det som är så ovanligt på Roskilde. När någon ger dig dålig kritik minns du den, när någon ger du dig en komplimang glömmer du bort det. På Roskilde är det precis tvärtom.

IMG_5331_1024
Mamma och Pappa tittar på Stevie Wonder

Som i kön vårt camp satt i ett flertal timmar för att få en bra plats på campingområdet. Stressen över att få en bra plats och sätta upp tälten. Enorm irritation, enorm stress. Sen när tälten är uppsatta och man knäcker sin första tuborg är det som om det aldrig ens hade hänt.

Slutligen för att citera Keith Richards under The Rolling Stones-konserten:

It’s good to be here. It’s good to be anywhere!

Ha den inställningen pojkar och flickor. Var mer Orange Feeling i er vardag. Var mer som på Roskilde. Det kommer göra alla lyckligare och till bättre människor. Det är ju något magiskt med det där danska fältet. Vad som helst kan hända och vad som helst händer.

 

Ps. små klipp från campingen och konserterna går att se på min instagram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: