Talking ‘bout my Generation: En tanke om referenser

Tänker ibland på de gånger folk pratat om typ Berts dagbok eller Mysteriet på Greveholm i min närhet och blir så himla förvånade när jag, som bodde i Israel när dessa gick på TV, inte konsumerat det. Det här är absolut inget problem för mig men det fick mig att tänka på hur ofta vi som är vit medelklass födda på 80-90-talet ibland tar för givet att folk i vår ålder konsumerat samma kultur som vi gjorde när vi var små. I den här bloggen hade jag under 2009-2010 ett inslag som hette Talkin’ ‘bout my generation där jag bland annat skrev om Pokémon, TV-spelet Dungeon Keeper och leksaken Furby.

Det är på sätt och vis lite diskriminerande, i alla fall biten där man tar för givet att alla i ens ålder konsumerat det men där man egentligen bara syftar på vissa privilegierade grupper. Det är kanske inte så farligt men kan vara värt att tänka på i sammanhang där man inte har så bra koll på vilken bakgrund folk man pratar med har och där det kan vara jobbigt för någon som kommer från ett annat land eller inte hade råd med en Furby på 90-talet att prata om dessa saker som om det vore självklarheter.

Det om det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: