Recension: En gång i Phuket (skriven 13:e december 2011)

En_g-ng_i_Phuket

 

Peter Magnusson skriver ett manus på 10-talet om hur jobbigt det är att vara en vit heterosexuell man i T-shirt. Filmen handlar om en vit heterosexuell man i t-shirt, smårik i centrala Stockholm känner han att han inte får nog med spänning i livet och haffar därför på en snygg norskas förslag på att dra ner till Thailand. Samtidigt försöker han skriva en bok om hur det är att vara en vit heterosexuell man i t-shirt. Och hur jobbigt det kan vara.

Han drar ner till Thailand. Norskan övertygar honom om att bergsklättra och snorkla, dessutom gör hon flummiga meditationsprylar. Nej fy fan. Peter Magnusson blir givetvis skrämd av att en kvinna är så pass äventyrlig och blir därför kåt på en bokförläggare istället, passande nog. Eftersom han ju skriver en bok om hur det är att vara… ja ni vet.

Det tokiga är att den bokförläggaren, som av någon anledning också blir kåt på Peter Magnusson, precis tagit en paus från hennes man som ville bilda familj med henne. Man kanske kan få för sig här att hon är ute efter lite mer äventyr i livet. Att svaret kanske inte riktigt fanns i att bilda familj med en tråkig svennekille. Hon kanske måste hitta sig själv? Men nä, hon blir kär i en annan vit heterosexuell kille i t-shirt som också vill bilda familj med henne och skaffa hus – vilket dem sen också gör.

Trots att filmen innehåller två tjejkompisar till bokförläggaren som ska vara lite störiga eftersom de berättar om hur hon borde bilda familj hela tiden, så gör hon precis som dem säger. Vad är budskapet? Det påminner om julfilmen‘Julfritt’ som handlar om ett par som vill bojkotta julen, vilket deras amerikanska grannar tycker är helt fel. Det slutar med att paret ger med sig och firar jul med alla störiga grannar.

Att en sån här film görs på 10-talet, att SFI lagt en massa massa skattepengar på det och att den kommer gå på bio snart, bygger lika mycket förvirring hos mig som det totalt raserar min respekt för den svenska filmindustrin. Vad i helvete håller ni på med?

Värt att nämna är att jag såg detta på lucia movie night, jag visste inte att jag skulle utsättas för det här i biosalongen. Jag har i mitt liv sett över 2 300 filmer och det här måste nog vara den sämsta av dem alla någonsin. Varenda person som gick ut ur biosalongen var snäppet mindre intelligent efter den här klischéartade, könsstereotypa och äckliga sörjan.

Betyg: 0/5

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: