Recension: Bitchkram (Skriven 19:e oktober 2012)

bitchkram

 

Jag skrev en krönika för några år sen om svensk film. Det var mest gnäll om hur dialogen alltid är stel. Att den antingen är extremt pretentiös eller Sean Banan i Seanfrika. Andreas Öhman gör något som endast de som är mest pretentiösa gör, nämligen att skriva manus, regissera och även klippa filmen till stor del själv. Med på manus finns även Jonathan Sjöberg som även var med och skrev I rymden finns inga känslor. Skillnaden är att Bitchkram inte känns som en pretentiös eller svår film, men den är samtidigt inte lättsmält. Dialogen då? Klanderfri.

Det märks i klippningen att det är idémakaren bakom filmen som fått fria händer, att någon haft en vision. Början av filmen är en helt fantastisk introduktion till vår huvudkaraktär Kristin som har en lista på 1000 saker hon vill göra innan hon dör. Man påminns om Amelie från Montmartes listande av olika saker. Sakerna Kristin vill göra innan hon dör introduceras med extremt snygg klippning, typografi och effekter. Vi fick ta del av den här sortens klippning redan i I rymden finns inga känslor men det känns helt klart mer tillspetsat här och framförallt mer befogat.

En konvention inom klippning som Andreas också bryter är antalet miljöbilder. En torr klippare utbildad på dramatiska högskolan hade sagt till Andreas på skarpen. Men hey – det funkar hur bra som helst. De är inte onödiga och de gör inte filmen långsammare.

Tempot i filmen är perfekt. Ibland är det uppenbart i berättelser att när saker varit bra en stund så kommer något dåligt att inträffa. Jag sitter och är rädd filmen igenom att något ska vara för uppenbart, pinsamt, att en karaktär blir för överdriven eller att en enda replik ens ska betonas fel. Istället möts jag av Sveriges bästa ungdomsfilm någonsin. Jag kommer på mig själv med att gråta vid två tillfällen, det är mycket tack vare Fanny Ketter som spelar den märkliga birollskaraktären Andrea. Det är något med henne som fångar mig.

Linda Molin som spelar huvudrollen är också en fantastisk karaktär som känns verklig. Från och till en stereotyp, störig bimbo men som tack vare hennes berättarröst visar sig vara en huvudkaraktär man vill sympatisera med. Heja på.

Något av det bästa med filmens marknadsföring är att man avslöjar så lite av handlingen. Kort och gott ‘Kristin ska åka till New York efter studenten för att skriva krönikor till den lokala tidningen. Hon missar planet och spenderar sommaren med den udda Andrea’. Det är liksom tjugo minuter av filmen. Se nu inte till att ta reda på mer än så – jag tror det skulle kunna förstöra din filmupplevelse.

Helt klart den bästa svenska filmen i år. Bitchkram fick mig att ramla ur stolen i eufori. Det är en film som ser det ljusa i det mörka men även det mörka i det ljusa.

Betyg: 5/5

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: