Robotar och ångest (Skriven 24:e juni 2012)

Jag såg nyligen om alla Matrixfilmerna och det har jag gjort kanske vid fem tillfällen nu sedan dom kom ut. Men så hittade jag min Animatrix-dvd och kom att tänka på att varje gång jag tittar igenom Matrixfilmerna så har jag skippat Animatrix förutom när jag väl skaffade dvd:n i fråga. Mitt minne av Animatrix-kortfilmerna var att en eller flera av dom var extremt deprimerande och fick mig att må dåligt.

Jag vågade mig ändå på att se om Animatrix-kortfilmerna och några av dom var, precis som jag trodde, ganska deppiga. Det finns den dystopiska historien The Second Renaissance med flera bibliska referenser blandad med modern historia. Kopplingar till bland annat förintelsen, kubakrisen och tank man.

Men det var den sista filmen Matriculated som fick mig att inse vad obehaget kom ifrån. Filmen handlar om några människor baserade på land som jobbar med att konvertera onda robotar till sin sida genom en sorts simulator. Under tiden börjar dom bli attackerade av fler robotar och i stort sett alla i besättningen dör utom en som den nu konverterade roboten räddar livet på. När han sedan kopplar in henne och sig själv i simulationen igen och hon inser att hon kan vara fast för alltid med den konverterade roboten så blir hon livrädd och avfärdar honom, till robotens stora besvikelse.

animatrix_matriculated

 

När jag tänker på fall där jag känt mig deprimerad efteråt på samma sätt kan jag komma på exempel som också är fiktion baserat på robotens meningslöshet, vilket i sin protagonistiska roll gör att man blir roboten och lider med den hela vägen.

Det tydligaste exemplet är filmen A.I. av Steven Spielberg. Det är en film som handlar om en ung robotpojke som blir adopterad av ett gift par vars riktiga son ligger i koma. När deras riktiga son väcks upp ur sin koma börjar han mobba robotpojken som vid ett tillfälle nästan dränker sonen. Han tvingas fly och vi får ta del av den dystopiska framtiden som den egentligen ser ut.

Under hela filmen vill robotpojken bara träffa sin “mamma” igen och att hon ska älska honom. Inspirerad av boken om Pinnocchio försöker han komma på ett sätt att bli en riktig pojke. Filmen är delvis spännande och dels förstår man hur mycket bättre den kunde bli om den ursprunglige regissören Stanley Kubrick hade gjort den, om han inte hade gått bort något år innan den skulle börja göras.

Men mot slutet blir filmen så in i helvete deprimerande att man lämnas helt tom efteråt när man sett den. Ett annat bra exempel är musikvideon Rocket Brothers av danska rockbandet Kashmir:

Jag har samma sorts negativa nostalgi till den som jag har till A.I och Matriculated (och till viss del Blade Runner). Jag är inte särskilt rädd för döden och kan se deprimerande filmer om människor utan att påverkas särskilt mycket.

Det är ett obehag som till skillnad från The Uncanny Valley inte handlar om att man tycker något nästintill mänskligt är motbjudande. Det är snarare tanken på robotens ändlösa liv och att den i sitt “liv” aldrig kommer uppnå total mänsklighet. Eller i alla fall sökandet av mänskliga attribut som den fått ta del av, kombinerat med en stor dystopi där det inte finns något att hämta förutom det människan mot sin vilja är beroende av; Andra människor.

Om man då är robot, lever ett sorts evigt liv och vill kunna ta del av det, men inte kan så förlorar man hela sin existensiella mening. Det är så otroligt deprimerande.

Ett svar to “Robotar och ångest (Skriven 24:e juni 2012)”

  1. Vad är “riktig” science-fiction? : Filmskurkarna Says:

    […] Jag kommer ihåg att min bror läste gamla science-fictionböcker förr något år sen och jag frågade honom vad de handlade om. Oftast var handlingen central kring filosofiska och existentiella frågor om livet. Om rymdens oändlighet (och således meningslöshet) och som ibland även fick en släng av kloning eller robotar som spinner igång ännu svårare och ibland deprimerande frågor i huvudet. (Hur robotar gör mig deprimerad har jag skrivit om tidigare här). […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: