Ett brev till Ida (Publicerad 3:e maj 2012)

Hej Ida!

Det är Joseph här, jag vet inte om du minns mig men vi gick vårterminen i fyran på mellanstadiet tillsammans på everödsskolan. Jag hade precis flyttat från Israel och där hade man inte tjejkompisar när man var yngre än typ 13, så man kan säga att du var min första tjejkompis. Sedan dess har nog majoriteten av min vänskapskrets bestått av tjejer, så man kan säga att du var först.

Ja, mitt liv har ju förändrats en del sedan de elva åren. Jag flyttade som du kanske visste då till näsby utanför Kristianstad. Visste du förresten att Cornelia i klassen ringde mig där och frågade chans på mig? Hela min familj tittade på när jag pratade med henne och mina föräldrar som varit ihop sen dom typ var 15 gav mig intrycket av allt sån där var dödligt allvar så jag tackade vänligt men bestämt nej. Men det hade jag nog gjort oavsett hur tidigt mina föräldrar blev ihop, det hade nog inte med saken att göra.

Jag bor med mina föräldrar, fortfarande i Malmö som jag flyttade till när jag var 15. Eller jag har flyttat tillbaka så att säga. Jag bodde på min folkhögskola ett år och sen inneboende i Stockholm ett tag innan jag kom tillbaka hit. Jag säger till alla som frågar att jag kommer flytta ut i höst, men eftersom jag inte ens haft ambition nog att uppdatera mitt cv och skicka det till projektledare över hela Sverige så vet jag inte längre. Jag säger mig nästan varje morgon att jag ska göra det, men det blir liksom inte av. För varje morgon får jag lite mer ångest och en liten röst som berättar för mig att det är försent att söka jobb till hösten. I alla fall dom jag vill ha.

Jag har inte pratat med dig sedan vi hängde en termin i fyran och egentligen minns jag bara tre gånger vi pratade. Sen minns jag också att vi hade massagekurs och du masserade mina händer. Jag hade mjukisbyxor på mig den dagen och jag var jätterädd att du skulle se min erektion men jag var också jätterädd för att plötsligt röra runt på benen, eftersom du då skulle fattat. Men du gick ju i femman då, så du hade nog inte fattat någonting.

Jag har funderat en del på gud på sistone. Folk, särskilt övertygade ateister frågar mig efter att de fått reda på att jag är jude om jag tror på gud. Jag svarar att jag inte vet och dom tittar smått dömande på mig och kommenterar att ‘då är du agnostiker’. Då har jag lust att slå till dom på käften, men det skulle ju bli dålig stämning så jag låter bli.

När jag tänker efter så tror jag nog på gud. Jag tror också på att gud är lite som feminism. Att folk liksom fått för sig att man inte kan stå för någonting som andra svärtat ner. Jag är feminist och jag tror på gud. Okej, nu bestämmer jag mig för det.

Ah ja. Hörs snart.

(konceptet att skicka brev till gamla vänner som man egentligen inte skickar utan publicerar i en bok, eller i det här fallet en krönika har jag snott av författaren och poeten Kalle Haglund. Hans bok ‘mellanstadier’ är fantastisk. Läs den)

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: