Standardfrågor andra kan svara på utan problem

Jag har blandade känslor inför att allt jag gör, pluggar eller jobbar med alltid ska ha så komplicerade förklaringsformer. Låt mig exemplifiera. Som när det gäller frågan ‘Vart kommer du ifrån?’ som folk ofta frågar. Eftersom jag bott i Malmö sen jag var femton brukar jag rätt och slätt svara Malmö. Men så pratar jag ju inte skånska. Och då vill dom veta vart jag kommer ifrån ”från början”. Om jag exempelvis hade varit svart och sagt att jag kommit från Linköping så hade nog bara ett antal människor vågat fråga vad ens etnicitet har sitt ursprung ifrån. Men min situation är inte lika känslig, så jag får i 100% av fallen denna fråga:

– Du är inte från Malmö, du pratar ju rikssvenska/stockholmska

STANDARDSVAR:

– Nej men jag är född i Uppsala, växte upp i Israel på 90-talet, i Kristianstad första halvan av 00-talet och sen flyttade jag till Malmö när jag inte var barn längre. Inte vuxen visserligen och jag var ju ungdom i Kristianstad också. Men jag hånglade för första gången i Malmö, rökte på för första gången och blev av med oskulden.

Sen har vi ju det där med att jag har oföskämdheten att kalla mig jude, detta trots att min mamma inte är judinna. Då kan folk ibland säga så här:

– Du är inte jude eftersom din mamma inte är judinna.

STANDARDSVAR:

– Nej, det är sant att man på medeltiden kom på en sån regel eftersom (judiska) män knullade runt så mycket att det var svårt att hålla reda på vem som var jude och inte, en regel som synagogan även nu tar till sig. Dock har jag som sagt växt upp i Israel, firat sabbat, channukkah, pesach och den där skojiga högtiden där vi klär ut oss och gör bakelser som ska föreställa en ond snubbes öra som man äter upp. Sen vet jag visserligen inte om jag tror på gud eller inte men jag känner mig som en jude och du kan dra åt helvete om du misstycker (även fast judar nu inte direkt tror på ett sorts helvete).

Jag haft tur på pluggfronten ändå. Teater i gymnasiet, filmvetenskap på Lunds universitet, Skurup folkhögskolas filmlinje och nu senast genusvetenskap på Lunds universitet. Men det är lite knepigare vad gäller följande:

– Vad ska du plugga i höst?

STANDARDSVAR:

Att skriva dramatik heter kursen, på Biskops Arnö. Fast Biskops Arnö, som ligger i typ Bålsta mellan Stockholm och Uppsala på en jävla ö som man måste ta en båt till, är inte platsen där jag ska hänga, utan det är i vasastan i Stockholm.

Många är bekanta med att jag jobbar med nöjessiten möllan.nu. Så ibland får jag frågan:

– Vad gör du på möllan.nu?

STANDARDSVAR:

– Jag är chefredaktör. Det innebär att jag läser allting som alla andra gör för att kolla om det är kvalitativt redaktionsmaterial men kanske främst kolla om de typ skulle råka skriva att ‘bögar är onaturliga och äckliga satar som borde dö’, då är det mitt ansvar att säga till på skarpen, samt se till att det aldrig befläckar hemsidan i publiceringsform, även om jag inte är ansvarig utgivare. Sen skriver jag filmrecensioner, ståupprecensioner, topp 10 listor, krönikor, betygsätter falaflar och toaletter på möllan, värvar nya skribenter, täcker musikfestivaler och försöker få vår tekniska medarbetare att bättra på sidan, som i sin tur alltid påminner mig om att han jobbar gratis, trots att jag ironiskt nog också gör allt gratis som jag nämnde här ovanför. Sen kan man ju då i sin tur fråga sig om det är mer ansträngde/tråkigt att jobba med teknik än med att driva en hemsida och få skriva om film eller skriva om festivaler man besöker gratis. Jag tycker ju inte det men om man nu valt att jobba med tråkiga saker så har jag ju den distansiella förmågan att försöka anta att dessa som väljer det ser något roligt i detta och gör det professionellt, ja, lite på samma sätt som jag försöker göra det jag jobbar med så professionellt jag kan utan att gnälla förutom när folk inte gör sitt jobb. Whatever, jag ska ju fan sluta vara chefredaktör på möllan.nu i övermorgon.

BONUS:

Det här är vad de flesta andra människor behöver svara på de tidigare frågorna (typ):

– Jag pluggar till att bli läkare och extrajobbar på ett café i Lund. Fast jag kommer från Lomma där jag bott och där alla mina släktingar alltid bott, fast just det min farfar är från Finland. Och vi tror inte på något men vi gifter i kyrkor av någon anledning. Sen älskar jag mysteriet på greveholm och att äta kladdkaka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: