Road to Roskilde: Inse skillnaden

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så var banden som spelade på Siesta en upplevelse som inte riktigt går att jämföra med Roskilde. Bara det rent praktiska att en större festival har större kapacitet, publik och tillgång till upplevelsemakande åt sin publik, både för sina headliners och sub-headliners. De största artisterna på Siesta är sub-headliners på en festival som Roskilde. Men detta gör inte att man nödvändigtvis behöver få en mindre upplevelse av att se dem live.

Det är på festivaler som Roskilde som det händer. Det är där Dregen plötsligt kommer in på scen och gästar i Hellacopters. Det är där Pete Doherty och Chris Martin sjunger Billie Jean av Michael Jackson – under ett och samma dygn. Det är där Liam Gallagher sjunger Beatlescovers och sätter fast en tamburin på huvudet.  Det är också där artister både får röka på scen, kasta ut ölburkar till publiken och att man faktiskt får göra saker för vakterna som inte skadar någon annan än en själv.

Det är också på Roskilde vi kommer komma i tid till Them Crooked Vultures extranummer för att hoppas få höra Led Zeppelin, Nirvana och Foo Fighters-covers, som de inte kommer att spela på Peace & Love. Det är på Roskilde Mos Def, Bobby Womback och Little Dragon faktiskt kommer vara på plats under Gorillaz. Räkna dock inte med Lou Reed.

Det är på Roskilde gästerna vi drömt om går upp på scen, låtarna spelas som vi aldrig trodde att vi skulle få höra live (Reinkarnerad exakt som förut. När fan skulle Bob Hund annars köra den om inte på en sista Roskildekväll?) och ljusshower som kan få den mest nyktraste att känna sig hög på ecstasy.

Vissa hävdar att Roskilde är den enda festivalen som har behållt woodstockkänslan och det stämmer delvis. Men jag vill påstå att det Roskilde har, inte ska gå eller ens behöva att jämföras med en legendarisk festival från 60-talet. Roskilde har och bevarar The Orange Feeling.

Det kan vara att se ett coolt band live. Det kan vara att Coca-Cola inte sponsrar festivalen, till skillnad från alla andra festivaler i Europa. Eller att allt överskott går till välgörande ändamål. Eller att alla som sätter up staket, presenterar band och städar upp inte gör det för att få betalt, utan för att det är kul att vara där.

Knappt en månad kvar – nu kör vi.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: