När jag tänker Stockholm…

Jag har lagt märke till att de flesta som besöker min blogg är ifrån vår huvudstad, Stockholm. Inte procentuellt sett, så det är kanske inte helt förvånande. Men med tanke på att jag själv bor i Malmö och att 365-saker är ifrån Göteborg, så kom det ganska oväntat. När jag tänker på Stockholm tänker jag på en massa saker. Jag har aldrig bott i Stockholm själv. Men min pappa växte upp där och min faster bor där, vilket gjort att jag besökt staden titt som tätt under hela mitt liv. Jag tänker på så många saker att jag måste dela upp det i decennier.

50-talet:

Jag tänker Ingmar Bergman och dess rena motsats, pilsnerfilmen. Trots att dom är så olika, kunde man ändå hitta fräcka brudar som gav varandra kardan och sprang ifrån länsman. Dom käkar och kutar till Smedbacksgatan 20, där gumman och gubben bor! Jag tänker hur Olle Adolphson köper frukt.

60-talet:

Under det här årtiondet tänker jag mycket på min pappas färgglada beskrivningar om hur han tjuvrökte och cyklade genom stan stolt med sin nya cykel. Den var väldigt häftig eftersom den hade ett Harley Davidsson-styre. Jag tänker på hur man lyssnar på Monica Zetterlund, Mats Paulson och Fred Åkerström på radio. Kanske lite Cornelis Vreeswijk på det. Kanske skrattade man åt Hasse & Tage.

70-talet:

Plötsligt blev allting deprimerande. Någonstans i utkanten av stan spelar man upp ‘modet att döda’ av Lars Norén.

80-talet:

Sverige får moralpanik. Videokassetten införs och barn kan titta på motorsågsmassakern. WASP kommer till stan och rockjournalister blir trakasserade av Staffan Hildebrand, som i samma veva instruerar Magnus Uggla att låta lite mer bögig.

90-talet:

Min kusin Malou är med i fimen Sökarna. Samtidigt repar bob hund tillsammans för första gången, får instrument stulna, hoppar fem meter upp i luften och etablerar sitt varumärke över hela skandinavien. Joakim Pirinen sitter på puben pelikanen och skissar på split vision, samtidigt som han beskådar ett filmteam från svt. Dom filmar Robert Gustavsson iförd en tuppkostym. Jag tänker på hur jag själv besökte grönda lund och skansen med min familj.

00-talet:

E-type festar med stureplansprofiler. Filip & Fredrik stör folk på stan. Jag flyttar tillbaka till Sverige och går på skansen ännu en gång med min kusin.

Trots att jag bor i Malmö, så har jag en så otroligt större relation till Stockholm tack vare all popkultur man fått ta del ifrån där. På senare år när jag varit i Stockholm har jag alltid velat gå till en massa olika platser jag läst om, sett på tv, hört talats om eller sett illustrerat i seriebok. Alltid med samma förbryllade reaktioner. ‘Varför vill du gå dit?‘ Eller när jag känner igen någon känd person, pekar och säger; Kolla det är han! Med reaktionen ‘Va, vem är det?’. Då tänker jag bittert på hur jag egentligen borde bo i Stockholm och inte du, som inte uppskattar det du har.

Så kära Stockholmsbor som läser den här bloggen, uppskatta er fantastiska stad. Jag skulle säkert kunna rada upp minst lika många saker som jag hatar med Stockholm. En falafel för 20 kronor kan man bara drömma om. Att ölen kostar 60 kr. Allsång på skansen. Hur dryga och snobbiga vissa är. Ja, även om dom är från södermalm.

Men det är som James Murphy en gång uttryckte det så fint: ‘New York i love you, but you’re bringing me down’.

5 svar to “När jag tänker Stockholm…”

  1. K. Says:

    Bärs för 60 spänn? Haha.. Malmö är fan dyrare överlag när det kommer till ölpriser. Du hittar fan inget ställe som kränger stor stark för 23 spänn på möllan..

  2. Ariel Says:

    Sann historia. Det finns fler ”sunkhak” i Stockholm än i Malmö. Faktum är att det verkar finnas fler sunkhak överallt i landet förutom här. Men det gör inget, vi tar igen det på fyllekäket, falafeln.

    • socialasituationer Says:

      Perhaps, perhaps. Men när jag varit i Stockholm har jag bara hängt med nyss nämnda södermamssnobbar. Vi borde dra dit någon gång Ariel! Välta globen och äta piggelin osv.

      • K. Says:

        Söder är ju sunkhakens mecka. Nästa gång du ska dit skriver jag en reseguide åt dig.. så här kan vi inte ha det.

        För övrigt var Söder en knegar/industristadsdel fram till 90-talet. Alla som flyttade dit efter det är posers.

  3. Miks Says:

    det bästa med Stockholm är Gröna Lund! och Sturegallerian heheheheh.😀😀😀 att det finns Espresso House i varje gathörn. att se kändisar. att åka runt i tunnelbana och pendeltåg och sånt roligt. att man alltid kan hitta på någonting roligt. det sämsta med Stockholm är att ingen bryr sig. en gång slog jag huvudet jättehårt i en blå brevlåda och ingen kom springande för att hjälpa mig :< fick en bula!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: