Sketchmanus: Fittan på väggen (ursäkta den konstiga radbrytningen)

Kontor i rikare hamnsområde. Förslagsvis i närheten av västra hamnen i Malmö. Konstiga designbutiker i gamla hus, varav just denna är ett kontor, men ändå har lokalen väldigt öppen med skyltfönster osv.

I första klippet sitter Magdalena och skriver på sin dator. Bengt går in genom dörren, har på sig postmansliknande mundering och har en bunt brev i ena handen. När dörren öppnas hör man ett litet plingeling. Ny vinkel från andra hållet, så att man ser Magdalena sitta bakom datorn.

Bengt:

– Hallå Madde. Jag har violrapporterna här.
Madeleine: (samtidigt som hon reser sig upp och tar emot några av papprena i handen)

– Åh, tack så mycket, Bengt! Vad skönt att du kunde komma på så kort varsel.
Bengt:

– Nemas problemas, Madde! Är det något annat jag kan fixa mens jag ändå är här?
Madeleine:

– Inte vad jag kan komma på.
Bengt:

– Men… vad är det du har där på väggen?
Madeleine:

– En fitta.
Bengt:

– Har ni en fitta på vägen? Men Madde, hur länge har ni haft det?
Madeleine:

– Vet inte riktigt…  Jag tror att den började växa fram där för någon vecka sen.
Bengt:

– Men jag har varit här tidigare än så. Jag har inte sett den.
Madeilene:

– Nej jag vet. Men jag skämdes ju så. Täckte över den med en tavla, men det såg bara konstigt ut efter ett tag. Du ser ju hur den putar ut.
Bengt:

– Men Madde, Den kan ju smitta!
Madeleine:
– Jag vet, jag vet. Jag borde gjort något åt den, det vet jag. Men jag vet inte riktigt hur man gör. Den kommer inte bara ruttna bort, då?
Bengt:

– Nej, jag är rädd för att den inte kan det. Min bror, Andreas, såg fittor dyka upp överallt i sitt hus. Dom tog bort varenda en, men dom fortsatte dyka upp överallt. Under mattan, i dörrglipor. Till och med inuti väggen, jag hjälpte till en del där med att ta bort dom.
Det visade sig sen att hans tonårsgrabb, Anton, hade en bakom nattduksbordet. Den var ju i perfekt höjd till honom och det kan man ju förstå, om man har varit i den åldern, att han tyckte om att ha den där. Men den fortsatte ju smitta av sig till resten av byggnaden. Vi blev ju tvungna att förinta den.
Madeleine:

– Ja… det är klart.
Bengt:

– Och du vill väl inte att grannarna ska få en massa fittor på väggen? Du måste ju tänka på grannarna.
Madeleine:

– Det är sant. Du som är så klok Bengt, vet du hur man tar bort dom?
Bengt:

– Jadå. Jag har nog lite fittspray i bilen. Vänta lite.
Madeleine: (medan Bengt är på väg ut från kontoret)

– Åh, tack så mycket, Bengt. Du är en klippa, du.
Bengt:

– Nemas problemas!
Fadeout.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: