Livsglädjen

Ibland kanske man är lite extra blödig. Ibland är man rätt känslig för sin omgivning. För en timme sen satt jag och drack kaffe till tv4+. Det känns ju som en jävligt tråkig sak att göra. Lägg då till att jag bara fått en timmes sömn inatt och hade en lång, kall färd mot universitetet frmaför mig, där jag i tre timmar ska sitta och lyssna på en gubbe.

Sen händer dock roligare grejer. Jag ska till Linköping! Men det är långt dit.

Hursomhelst; På tv4+ visade dom det allra första avsnittet av tv-serien Anne på Grönkulla. Jag har har aldrig sett den här tv-serien tidigare, bara hört namnet på serien någon gång kanske. Jag såg vagnar, tanter och hemskt fult porslin i den här tv-serien. Jag hatar fult porslin i gamla tv-serier. Det blir automatiskt lite äckligare att titta på då, inte sant?

Men så dök den här huvudpersonen upp, Anne. Jag kunde inte låta bli att känna igen upplägget lite från O.C. Men byt ut Orange county mot Grönkulla och den mystiska manboyen till en rödhårig flicka. Ska hon få bo där eller inte? Vad kommer hända? Eftersom man vet att tv-serien kommer handla om att Anne just är från Grönkulla kunde man direkt förstå att hon absolut kommer att få bo där. Men ändå, spänningen! Och dom dryga tanterna! Och porslinet!

Inget kunde vara mer spännande, jag ville knappt vända mig om för att fylla på kaffet. Annes förtvivlan när hon säger att hon minsann visste att ‘det var för bra för att vara sant’. Jag var nära till gråten.

Men visst fick hon bo där. Jag känner nu direkt att jag måste se alla avsnitt av den här tv-serien. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Tänk vilken händelserik morgon det blev, trots allt.

Annonser

2 svar to “Livsglädjen”

  1. thatdudeyouknow Says:

    Har aldrig läst Anne, men bokserien Emily av samma författare (Montgomery) är väldigt bra. Plöjde igenom hela bokserien för första gången för nån månad sen. Jag tror att bådeEmily och Anne utspelas i samma område och samma tid, King Edvards ö i Kanada på 1890-talet, där författaren själv växte upp. Med en massa kusliga tanter och läskigt porslin.

  2. Julia Says:

    Men det har jag gjort (läst Anne på Grönkulla). Den står på listan över obligatoriska barnböcker att indoktrinera mina eventuella barn med:)
    Hur bra som helst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: