Är du en The Smiths eller The Cure-person?

Igår såg jag 500 days of summer. En riktig sån där indiefilm. Det handlar om en ganska töntig kille som blir kär i en cool tjej som är ”out of his league”, så att säga.

Jag tyckte den var sådär. Förutom att karaktärerna känns jätteplatta så känns det mest kusligt att huvudrollen blir kär i just den tjej som hånglade runt med Jim Carrey i Yes man för något år sen. Jim Carrey måste ju vara dubbelt så gammal som den här killen. Så hur gammal är den här tjejen egentligen? Hur gamla är karaktärerna i den här filmen överhuvudtaget? Känns som att dom kan vara allt mellan 21-29. Men förmodligen runt 24, gissar jag. Men om dom är så pass gamla känns hela den här formen av romantisk komedi helt fel. Då tycker jag mer att det ska se ut så här:


Bara en natt (1995)

Fast den var väl mysig, 500 days of summer, alltså. Alla gånger den gick utanför vanligt filmberättande uppskattade jag. Förutom berättarrösten som på riktigt amerikanskt pedagogiskt vis informerar i början av filmen att ”this is not a love story”.

Också till soundtracket då. Jag vet inte vem som valt låtarna, men denne ville verkligen klämma in så mycket uppenbar semikommersiell indie som man bara kunde. Smaka bara namnet Regina Spector. Eller Feist. Fast inte enstaka låtar, varenda sekvens i filmen där man kan proppa in en cool låt, så passade man på.

Regissören ville verkligen ha så mycket cool musik som möjligt, att montagemöjligheterna och repliklösa scener överhuvudtaget kom upp nästan var tredje scen, bara för att vi som åskådare ska uppmärksamma och lägga märke till den häftiga musiken.

Det finns en annan indiefilm som gjordes tidigare i år, den heter adventureland. Jag älskar den filmen. Den har ungefär samma upplägg som 500 days of summer, samma montagefriheter och samma vilja att få fram bra musik.

Det är då jag tänker på att karaktärerna i adventureland kör runt höga på spacecookies i krockbilar på ett nöjesfält till The cure. I 500 days of summer lyssnar huvudrollen på The smiths i hissen. Då slår det mig, allt har bara att göra med att jag är en The cure-person och inte en The smiths-person. Kanske är ens indiepersonlighet uppdelad i just dom delarna?

Jag tänker inte motivera det här riktigt. Jag tror min analys av denna The smiths-film har klargjort det ganska bra.

4 svar to “Är du en The Smiths eller The Cure-person?”

  1. Moa Says:

    Men jag älskar både the cure och the smiths! 500 days of summer var bra tycker jag, lite wannabe ibland, men fin. Har inte sett den andra du pratade om, men ska göra det 😉

  2. Ariel Says:

    Cure är omys. Smiths är inte heller jättemys men det funkar. Är man riktigt, riktigt indie, som jag, så vet man att dissa båda band. /Elitistisk poppare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: