Stenen vid stupet

Jag ser allt i livet på det sättet att jag står på en sten vid en klippa. Framför mig har jag ett stup och bakom mig har jag kall sten. Jag kan ramla framåt, ner i stupet och förlora allt. Jag kan ramla bakåt, förlora, men ändå överleva. Eller så står jag kvar på stenen och det gör jag så länge jag kan, behåller balansen.

Beroende på vilken situation jag befinner mig i, är stenen annorlunda formad. Sitter jag på en vanlig middag med min familj så är stenen relativt lätt att balansera på. Jag ramlar bakåt om jag skulle råka välta en vinglas, eller om jag säger något dumt och olämpligt. Ramlar framåt om jag plötsligt skulle misshandla min bror, men det skulle jag knappast göra.

Skulle jag vara beroende av heroin så skulle stenen vara spetsig. Ramlar jag bakåt så förlorar ag heroinberoendet, men tar abstinenssmällen. Ramlar jag ner i stupet så får jag en överdos.

Det är ungefär så jag ser på livet och sociala situationer, en ständig kamp i balansens tecken.

Ikväll ska jag festa med min flickvän och med mina vänner för första gången. Kommer jag kunna balansera på så sätt att jag ger min flickvän tillräcklig uppmärksamhet, samtidigt som jag inte glömmer bort mina vänner? Eller kommer jag tappa balansen? Kommer jag ramla ner i stupet? Ikväll får vi se.

2 svar to “Stenen vid stupet”

  1. alma Says:

    ja det ska fan bli spännande.

  2. Alex Says:

    Det är bäst att du håller balansen pöjk!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: