Varför jag vill bli filmregissör

Filmregissör är det svåraste och mest kreativa jobbet som existerar.

Ända sen jag varit liten har jag känt att saker varit meningslösa att syssla med om jag inte är bäst på det. Mitt första drömjobb var serietecknare. Jag ritade mig igenom hela låg-och-mellanstadiet. Märkte hur jag blev bättre och bättre hela tiden. Märkte hur mycket bättre jag var än alla andra på att rita. Sen började jag högstadiet och då insåg jag att jag slutade bli bra på att rita. Alla andra hann ikapp mig, kan man säga.

Sen ville jag bli rockstjärna. Stå på scen och sjunga, för jag hade nämligen inte tillräckligt mycket tålamod för att lära mig spela något instrument. Jag hade dock inga vänner som kunde spela och jag hade ingen aning om hur man startade ett band. I sjuan började jag dock musikklass och musikklasserna har alltid en cabaré dom sätter upp i 9:an. Där hade jag min chans. Jag sjöng ”united states of whatever” av Liam Lynch och spelade en tokig bartender. Alla yngre elever på skolan ropade ”whatever” efter mig på skolan efter det. Det blev filmat och jag har resultatet på dvd. Jag vågar inte titta på det.

Senare i 9:an, precis innan vi skulle sluta fanns det även chans att spela på en försommarkonsert inför hela skolan. Jag övertygade några klasskompisar som kunde spela instrument att vi borde spela något där. Hela våren repade vi in ”song 2” av blur. Resultatet ser ni här, jag har inte tittat på videon på säkert två år:

Jag hade sedan sjuan gått en dramakurs och började estetisk teater på gymnasiet. Jag ville bli skådespelare. Helst på film, men teater gick också bra. Jag satte upp en pjäs i ettan och det var nog då jag kände att det var mer rätt för mig – att regissera. Jag hade i högstadiet filmat en del med kompisar, men det var nog i gymnasiet jag upptäckte att jag var bra på det. Skådespeleriet blev mindre och mindre roligt med tiden. Drömjobbet, där jag kunde flippa ut och göra vad jag ville började helt plötsligt handla om att isolera känslor och bara uttrycka en enda – den som regissören ville få fram. Skådespeleri passade helt enkelt inte riktigt om någon annan bestämmer vad jag ska göra på scen.

Så nu läser jag filmvetenskap och hoppas på att gå vidare med regissörsdrömmarna på annat håll så snart som möjligt. Klassikern Citizen Kane skapades när regissören Orson Welles var 25 år gammal. Är det ett mål jag har så är det att spela in en filmklassiker innan jag fyller 25. Det borde inte vara alltför svårt.

Ett svar to “Varför jag vill bli filmregissör”

  1. Tobias Says:

    *gillar*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: