Festivalminnen 8: Emmabodafestivalen 2009

detta är den sista delen av ”festivalminnen”. Vill du läsa tidigare bitar kan du klicka på kategorin ”festival” för att lättare bläddra bland dom.

Jag infann mig på öland helgen innan Emmaboda för att chilla med min vän Erik Schnelzer. Han slutade jobba 50 min innan vår buss till Kalmar skulle avgå. Stressade kastade vi ner saker nerför trappan som inte kunde gå sönder. Vi släpade på den feta stereon och stora väskor. Vi fick skjuts till busshållplatsen och bussen är givetvis försenad. Erik tar tag i sitt liggunderlag, han hittar en öl i den som hade varit kvar där sedan förra festivalen han hade varit på. Jag minns min klockrena kommentar som han inte riktigt hörde: ”Christmas in fucking july!”. Vi hoppar på bussen.

Några nätter innan hade vi ätit pommes vid gatuköket ”Kenneth på torget” som alla Borgholmare känner till. Jag eller Erik sa ”En öl på detta så är man fan hemma sen”. Erik fortsatte sedan säga att man är ”fan hemma” vid flera tillfällen. Även på vår buss mot Emmaboda. När tälten är uppe var man fan hemma, när man var framme var man fan hemma. Hemmaboda! ropade någon. Under resten av festivalen blev ”hemma”-grejen ett sorts internskämt jag tror att dom fortfarande använder sig av.

Väl framme på området bosätter vi oss precis framför scenen. Vänner från Malmö vill att jag ska bo med dom, men jag kände för att hålla mig på ölandsmark.

Första natten går alla och lägger sig löjligt tidigt. Jag hittar en kille som bjuder mig på screwdrivers, efter att ha druckit en del öl tidigare på kvällen. Jag får blackoutfylla och vaknar dagen därpå i mitt tält. Jag inser tre saker väldigt snabbt på raken:

  • Jävlar! Jag är sjukt bakis. Men jag är i mitt eget tält i alla fall.
  • Jävlar! Jag ligger på en kudde. Jag har inte tagit med en kudde, vems kudde är det?
  • Jävlar! Det ligger en sovande brud bredvid mig.
  • Jävlar! Min mobil är borta.

Jag skiter fullständigt i allt annat. Min mobiltelefon! Den kostade asmycket! Ingen svarade när jag ringde. Den hade blivit stulen.

Bittert köper jag öl av en okänd man med skägg och börjar göra tortellini. Samtidigt lånar jag en mobil av en kille, för att ha kontakt med Ariel och Berit som snart skulle anlända.

Till slut kommer dom och de sätter upp sitt tält bredvid mitt. Vi börjar gå runt på campingen på upptäcksfärd. Jag har med mig bortaboken och folk skriver helvilt i den. Vi glömde dock bort den i ett camp och hittade den inte igen förrän sista dagen. Som det kan gå.


En av de snyggaste männen jag känner.

Jag sitter i ett camp en hel natt och dj’ar och dricker vin, tills solen går upp. Då går jag tillbaka till mitt camp. Förvånat ser jag hur Berit och Ariel hänger runt vårt camp. Ariel är stupfull och ramlar runt, eftersom han försöker sätta sig i en trasig stol.

Vi skämtar om allt möjligt och ser en poppartjej ligga och sova i ett enmannatält. Så jävla roligt med enmannatält. Med enmannatält menar jag verkligen enmannatält, det fanns inte plats för något annat. Hennes huvud stack dessutom ut. En full Ariel satte sig på huk bredvid henne och konstaterade: ”Ursäkta mig. Men du är crackad”. Detta var fantastiskt roligt.

Innan vi somnar högläser jag Harry Potter, men ersätter alla verb med ”fuck”.


Ariel längst till vänster, jag till höger och Berit längst ner.

Torsdagen börjar med att jag tittar på name the pet och köper pringles. Jag ångrar att jag inte köpte öl första kvällen, eftersom jag får utstå med sunkölen ”kung”. Vi ser bob hund som var helt okej, träffade gitarristen Conny Nimmersjö efteråt som autografiserade min arm. Glad som bara en bob hund-fan kan bli trallar jag förbi detektivbyrån som börjat spela. Jag ser mitt ex Vendela sitta med sin vän Carro och en vän till henne. Jag säger hallå. Det skulle jag inte gjort.

Dom följer efter mig till mitt camp. Förföljer alltså. Jag hämtar en tjocktröja ur Ariel och Berits tält och ser dom komma krypandes. Jag ber dom gå, för jag vågar inte gå ifrån campet och låta dom döda våra tält. Jag vet nog vad dom där människorna är kapabla till.

Till slut skiter jag i vilket och går till ett camp med Linköpingare. Min oro blir dock rätt stor med tiden och jag går ganska strax tillbaka till mitt camp. Jag ser hur mitt ex öppnar Ariel och Berits tält. Jag springer fram, puttar bort henne och ber dom dra åt helvete. Dom fnissar och går därifrån.

Plötsligt har all glädje från bob hund, detektivbyrån i bakgrunden och tanken på alla feta electroakter bara försvunnit. Jag var till och med så pass nykter att jag började tänka på min stulna mobil igen. Fan också.

Snabbt kom jag på humör igen och börjar gå mot 2manydj’s. Dom spelar en remix av låten ”warp 1.9” som kom att bli festivalens signaturlåt. Jag dansar med 30-åringar, hittar Ariel som jag tittar på Boys Noize och The bloody beetroots med. När vi återvänder till campingen sent på natten ser vi att våra tält fått inbrott. Någon hade bland annat stulit min guitar hero-gitarr, men inte rört ölen. Och vem fan gör inbrott i tält för att inte haffa åt sig en enstaka öl eller cigarett? Jo, ni kan väl gissa.

På fredagsmorgonen flyttar jag mitt tält in i ett Linköpingscamp som hette ”dungen”. Berit och Ariel gör dock inte detta och låter tältet vara kvar. När jag går förbi campet ser jag Berit stå utanför tältet och se rosenrasande ut. Jag frågar vad som hänt och hon ber mig mig kolla in i tältet. Tältet var tomt, förutom liggunderlag och märklig tubsås som någon hade sprutat runt. Allt inuti tältet hade slängts ut i skogen. Hakkors hade ritats på tältet.

Jag börjar prata med ett annat camp och dom berättade vad dom hade sett. Att två tjejer hade gjort det rätt nyligen. Jag börjar gå mot Berit igen och hon blöder i ansiktet, men ler brett. Tydligen hade hon plötsligt tryckt ner mitt ex mot marken och slagit henne i ansiktet flera gånger. Jag hade missat värsta catfighten mellan mitt ex och en av mina bästa tjejkompisar. Vad fan var det som pågick liksom.


Kul t-shirt och hjälte.

Berit blev efter detta utnämnd till campets hjälte. Deras tält var obeboeligt, så Berit och Ariel flyttade in i mitt tält. Vi varnade alla i campingen runtom för dessa sjukihuvet-brudar. Någon hade vid ett tillfälle sett dom och berättat att dom hade sett oss vid en helt annan plats. Vilka pionjärer.

Vi såg sedan Florence Valentin och Navid Modiri & gudarna. Efter dessa så pratade jag med Navid. Jag föreslog att vi borde starta en flashmob. Han sa att han skulle vara vid ”ljudtältet mittemot ängen-scenen” klockan 20. Det var två timmar tills dess, jag började värva folk.

Vissa reagerade med stor entusiasm, andra sa att dom hatade Navid Modiri. Vissa visste varken vem Navid Modiri var eller ens vad en flashmob var för något.

Men det var när jag började närma mig ängensscenen som något fantastiskt hände. Jag gick fram till ett camp och berättade om flashmoben som jag hade gjort innan, vid föregående camp. Tjejerna som satt i campet berättade att dom minsann är med i 365saker-gruppen i Örebro. Häftigt!

I efterhand har jag fått höra att jag pratade en del om att jag var jude. Detta är nog anledningen till att Navid Modiri frågade om jag var ”den där flashmobjuden alla pratar om”. Men nog om det.

Jag skulle vilja berätta om Sara som jag träffade här i det där campet som var med i 365saker-gruppen. Hon var där som en jävla uppenbarelse. Jag är inte en sån person som brukar ragga särskilt hårt på tjejer för att ”få” dom på festival. Det här gick liksom av sig självt, som sig bör. Aldrig någonsin blev det någon pinsam tystnad. Aldrig sa jag eller hon något klantigt eller osmidigt. Det var magiskt.

Vi kysser varandra till Markus Krunegård, av alla jävla artister. Vi träffar Navid Modiri. Någon flashmob blev det inte riktigt. Men vi stod i en cirkel en lång stund och jag bloggsnackade med honom ett tag som senare resulterar i att jag startar den här bloggen.

Jag och Sara går till hennes camp. Jag och Sara är tillsammans idag. Det är kanske sånt som händer när man inte bara får tältet att skaka, utan får det att glöda också. Den här natten var vår. Vi ägde den. Vi somnade tätt intill varandra.


Tjej till vänster är numera min flickvän. Happy birthmas liksom.

Jag vaknar halv sex på morgonen av att granntältet spelar höggljudd techno. Jag kan inte somna om och känner att ”jävlar! Mitt tåg hem går om ett dygn, jag måste vara uppe hela nästa natt. Jag måste sova!” Jag går tillbaka till mitt tält. Öppnar det, Ariel ligger där inne. Han vaknar till och reser sig upp. Hans ögon glänser av svartma längst in i tältet. Han ler och säger ”öööeeeuuh” samtidigt som han närmar mig med sitt anlete. Det var jävligt läskigt. Jag somnar om.

Dagen därpå går jag och Ariel på rövarrunda efter att ha druckit under morgonen och sett nordpolen. Vi återfinner bortaboken och jag går tillbaka till Saras camp. Jag ger henne boken och en penna. Jag ber henne skriva ner något som gör att jag kan kontakta henne igen, så att jag kan bli hennes stalker.


Conny Nimmersjös autograf på stalkerarm

Vi tittar på sista bandet, the pains of being pure at heart och går sedan och halvsover i chilltältet. Jag känner att jag inte får somna, eftersom mitt tåg går sjukt tidigt, så jag börjar ströva. Först tänker jag besöka Sara igen. Men när jag går förbi hennes tält ser jag att technodårarna spelar full musik igen och blir tillsagda av Saras kompis som ber dom sänka ljudet, eftersom hennes kompis i det här tältet *pekar på Saras tält* har migrän. Jag känner att jag inte vill störa någon med migrän och går vidare.

Jag hänger ett långt tag med ett gäng som hjular och skämtar om wild kids-Ola. Jag fann dom mycket underhållande. Efter ett tag går jag tillbaka till ölandscampet. Där var det minsann fest. Folk drack slattar och trummade på allting. Jag gjorde ett partytältsrör bucklig och började spela den legendariska gurkan. Ett partytält som tillhörde grannarna trashas sönder. Vi har plötsligt olympiska spel och folk börjar kasta partytältsbitar in mot skogen för att träffa olika saker.

Folk börjar gå därifrån, samtidigt som ännu fler kommer släpandes på ett nytt partytält. En av killarna slänger sig in i det. Plötsligt, från ingenstans kommer sju vakter som ser skitarga ut. Jag försöker diskret gå iväg mot mitt tält för att slippa trubbel, men blir genast haffad av en biffjävel som tar polisgrepp på mig.

Dom drar mig och två andra bakom scenen och låter oss sitta ner. En måste hålla tag i oss hela tiden, som om vi skulle försöka springa ifrån dom om de släppte. Vi blir sedan anklagade för att ha gjort sönder ett tält bakom scenen, dom hade tydligen vittnen som hade sett oss. Vilka då? Kan dom komma hit och identifiera oss? Undrade jag. Nej det kunde dom inte. Och att hela vårt camp visste att vi hade varit där dom senaste två timmarna och bara trummade, räckte inte. Det var deras ord mot vårat, fast deras ord var fel. Jag kände mig extremt orättvist behandlad, då jag faktiskt var nykter, pratade med dom i en sofistikerad ton och hade kastat glasflaskor i soporna som jag hittat under festivalen. Glasflaskor är otillåtet på emmaboda, som ni kanske vet.

Dom började oroa oss med att polis skulle blandas in, men insåg nog att dom inte hade tillräckligt mycket att komma med. Mitt tåg skulle gå rätt snart, så jag började bli jävligt oroad ändå. Men till slut blev jag utslängd och fick kasta mitt tält av någon anledning.

Här är den roliga biten: Jag blev utslängd en timme efter att jag faktiskt tänkte gå därifrån. Emmabodas vakter kände väl kanske att jag förtjänade en utskällning innan jag gick därifrån.

När jag var framme vid stationen gick mitt tåg 40 minuter senare. Jag andades ut och åkte hem.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att en underbar flickvän slår både sjukihuvetvakter och galna ex som förstör ens kompisars tält. Jag såg bra band och hade jävligt roligt. Trots att vakten sa att jag inte var välkommen in på området längre, så tänker jag återvända 2010. Vi ses där!

7 svar to “Festivalminnen 8: Emmabodafestivalen 2009”

  1. Ariel Says:

    Men alltså du missade när vi satt i campet och precis hade återfunnit bortaboken och gång på gång övertalade dom i det campet att vi skulle få spela ”Starter” av Boys Noize ”en gång till”. Det var en av mina favoritögonblick under festivalen faktiskt…

    • socialasituationer Says:

      ja, det var ett väldigt fint ögonblick. Men jag då hade jag varit tvungen att skriva allt det där om astt warp egentligen var starter osv, kände att inlägget skulle bli lite för långt då. Men jo, det var mycket vackert.

  2. socialasituationer Says:

    puss, älskling.
    det var en fin natt.
    men du glömde skriva om hur SNÄLL jag är som gav dig både alkohol och mat.

    (mycket charmig bild på mig)

  3. sara Says:

    oj, varför var jag inloggad på din?
    tokigt!

  4. Miks Says:

    blåa shutters. koolt!

  5. Ariel Says:

    Exakt men det var ju sjukt värt. Hade det varit min text hade jag lätt skrivit det. Det var roligt för att vi verkligen gick omkring hela festivalen och varje gång vi hörde den så trodde vi att det var Starter och det var aldrig någon som rättade oss heller.

    • socialasituationer Says:

      vid något tillfälle så sa till och med någon ”Men är det inte wa..? ”NEJ! Det är starter!” avbryter jag direkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: