Topp 10 ”vuxen”serieförfattare i Sverige

Vill understryka att både Henrik Bromander och Simon Gärdenfors är grymma, men jag har inte läst tillräckligt av dom för att göra en rättvis bedöming. Här kommer i alla fall topp 10 sk. ”galagojävlar”

10. Lars Sjunesson

Mannen bakom anarkisten Åke Jävel. En serie som handlar om en kille som sprutar fisk på folk genom blåsinstrument, lär pingviner att röka och är dessutom poet som skriver dikter om kuken. Det är fantastiskt.

9. Sara Olausson

Sara skriver ofta självbiografiska serier. Ibland om one-night-stands och ibland om sin barndom då hon retades för att hon hade glasögon. Det är oftast väldigt snyggt upplagt i serien, rent estetiskt, även om jag personligen inte är så förtjust i det hopplösa försöket att göra serier ångestfyllda utan humor.Det är dock många som uppskattar den här formen av serier och vem är jag att säga emot?

8. Jan Berglin

Jan Berglin är förmodligen den serieförfattare som är mest insatt i den politiska världen. Då menar jag det på allvar. Jan Berglin är älskad av ekonomer och konsulter med självdistans, just på grund av att han dissar deras arbete skithårt. Nackdelen med detta är att det är väldigt få som fattar vad fan han skriver om, även om det är väldigt självklart ibland, som i bilden ovan.

7. Coco Moodysson

Jag är inte helt imponerad av Coco Moodysson riktigt än. Men med tanke på hennes blogg, så kan jag se den här sjundeplats lite i samma stil som att Barack Obama fick fredspriset. Vi förväntar oss stora saker av den här serieskaparen.

6. Martin Kellerman

Ganska självklar på den här listan. Vem i humorsverige har inte anklagats för att vara en rocky-wananbe? Se bara på elvis och den där nya skitserien som publiceras i city. För att inte tala om alla stand up-komiker som tror att deras konversationer med sina knarkarpolare är roliga. Nej, ingen kan göra det som Martin Kellerman har gjort det. Även nu när han skriver serier om sommarstugor och praotjejer så älskar vi honom, även om hans tv-serie blev en flopp. En överdrivet Stockholmsdialektal rocky i 3d-animation? Nej tack.

5. Jan Stenmark

Det är extremt finurligt, fiffigt och roligt. På ett sätt som designtorgets innovatörer bara kan drömma om. Vi har det rent nostalgiska, men även ångestfyllda som gör att humorn vävs in i något mycket större. Som strippen där en pojke blir retad för att han har glasögon och säger ”en gång retade dom mig och tog mina glasögon ifrån mig. Då retade jag dom för att dom hade glasögon”. Det är så extremt smart humor. Jag älskar det.

4. Nina Hemmingsson

Precis som Jan Stenmarks små bilder var man tvungen att ständigt titta på dessa hos tjejkompisars bilddagböcker i början av gymnasiet. Jag har alltid hatat Nina Hemmingsson. Dels för att det är så fult tecknat, dels för att det bara handlade om ångest och dels för att alla män framstod som idioter.

Männen framstår fortfarande som idioter och när man tänker tillbaka på serierna handlade det bara om att jag inte kunde förhålla mig till serierna på något sätt alls. Jag fann inget perspektiv på det, för då måste jag ta en kvinnas perspektiv eller en idiots, ve och fasa.

Nu i efterhand kan man ju undra hur tjejer tittar på filmer som sin city och the rules of attraction. Antingen måste man ta perspektivet med rollen som man, eller som slampa. Så varför ska inte jag för en gångs skull bli tvungen att ta perspektivet med rollen som kvinna eller som idiot? Alfamannen kommer inte alltid vara där för mig och jag tackar Nina Hemmingsson för att ha visat mig detta.

3. Gunnar Lundkvist

Jag letade en lång stund efter Klas Katt på biblioteket härommånaden. Det var svårt. Den fanns inte bland humor/satir, där jag trodde att den skulle finnas. Den fanns bland de dramatiska serierna. Jag hade som liten läst Klas Katt i min brors galagotidningar och den blev genast en favorit. Jag tyckte Klas Katt var så kul! När jag nuförtiden läser Klas Katt förstår jag att det inte alls är humor. Visserligen är det humor med ”glimten i ögat”, men när Klas kompis Olle Ångest inte får jobb för att han varit på mentalsjukhus, så är det allt annat än humor.

2. Charlie Christensen

Arne Anka, som Charles populäraste karaktär heter är så otroligt jävla bra. Man kan sorgligt nog relatera till honom med tanke på hur bitter han är över allting och att han på samma gång super så sjukt mycket (på krogen dessutom, hur fan har han råd?).

Disney stämde Charles Christensen. Dom Tyckte Arne Anka var för lik en annan känd anka. När Arne Anka bytte näbb får man i serien se när hans mamma ringer honom upprört på grund av näbb-bytet och Arne förklarar för sin mor att disney tvingade honom. Genialiskt. Så här såg han ut efteråt:

Att Arne Anka dessutom är smart rent politiskt och anser att det är fegt att följa en ideologi, men samtidigt påtvunget sjunger nationalsången framför en nazist gör också att man kan relatera honom både till sig själv och medelsvensson.

1. Joakim Pirinen

Jag har läst, tittat och hört på allt Joakim Pirinen någonsin gjort, tror jag. Han är en av mina största idoler och förmodligen en av de mest medvetna och smartaste människan som går på den här jorden. Detta kanske man inte kan hålla med om, om man bara sett Joakim Pirinens populäraste karaktär, Socker Conny:

Pirinen älskar jag främst som poet, eller ljudpoet. Han har nämligen spelat in tre skivor på senare år, tydligt influerade av Öyvind Fahlström. Men även skrivit boken den svenska apan som mestadels består av osammanhängande, märkliga och konstiga berättelser, men även ett par illustrationer.

Pirinens serier är dock minst lika genialiska och som fortsätter sättas i fokus, trots att hans genombrott var för ca 20 år sen. Dom håller dock samma mått som förr och har inte alls blivit gubbiga, även om Pirinen numera är en gubbe. Dom behandlar fortfarande döden, ångest och allt sånt som vuxenserier ska innehålla, samtidigt som den aldrig misstar eller fråntas den enorma charm som man alltid känner av serien igenom och som får oss läsare att ihärdigt stanna kvar. Även om serierna är mörka, känner man sig inte mörk. Man kan jämföra Joakim Pirinen med David Lynch. Det märks att dom kan behandla ångest och döden på ett enormt genialiskt, humoristiskt sätt, på samma gång som det märks att dom själva inte är på väg att skjuta sig själva i huvudet.

Dom är glada människor som skapar kultur, har enorm kreativitet och är väldigt smarta. Jag ser extremt mycket upp till Joakim Pirinen.

2 svar to “Topp 10 ”vuxen”serieförfattare i Sverige”

  1. K. Says:

    Bästa inlägget hittills! Åke Jävel ska definitivt undersökas noggrannare.

  2. Taliah Says:

    Otroligt bra inlägg. Välskrivet och intressant. Jag blir såklart särskilt stolt syster över texten till nummer 4.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: