Festivalminnen 3: Siesta 2008

siestagoldman

Det är tisdag, jag är genomsvettig och går på en asfalterad uppgångsväg. På ryggen har jag en skitstor väska där en vattendunk sitter fast med ett rep. I ena handen håller jag mitt tält och en schackrutig campingstol. Ett tält har satts upp på campingen, jag är nästan tidigast av alla.

Jag börjar gå till caféet vid festivalområdet och får träffa min chef. Jag ska jobba tisdag och onsdag med ett sätta på band, resterande dagar är jag ledig. Med tanke på att alla musikakter just är på dom tre dagarna så kan jag känna att det var ett väldigt trevligt jobb.

Vi får banden och jag jobbar med en tjej från Höör. Vi snackar om vilka band vi ska se, vart vi kommer ifrån och jag avslöjar att dagen innan, så hade min flickvän gjort slut med mig.

Min riktiga reaktion på den här relationens slut kom nog aldrig riktigt fram på siesta. Jag hade ganska jävla kul ändå.

Tisdagen händer inget riktigt intressant (förutom att Sebastian Null får en skrattattack), det var på onsdagen folket strömmade in. När jag hade slutat jobba så tog jag festivalens första öl och mötte upp Alma. Hon och jag hade ett kvällslångt snack då vi drack vin, öl och diskuterade mitt break-up litegrann. Men som min käre vän Alex på filmvetenskapen brukar säga: ”Det är meningen att vi ska diskutera Citizen Kane’s stilistiska element, men det slutar alltid med att vi pratar om Dr Alban och Hitler”. Ungefär.

Det var alltså mest en massa skitsnack om allt möjligt och jag fascinerades över hennes, Jennifer och Karins teepeeliknande tält. Sen träffar jag Måns som går runt med en filt som om det vore en mantel och säger att han är MYSTICO, eller något sånt.

På torsdagsmorgonen möter jag upp Jesper med camp från Kristianstad. Han lagar omelett i mitt nyköpta trangiakök. Det var fläskkött i, så min religion sa åt mig att jag inte fick smaka.

Jag möter sedan upp Alma och tillsammans möter vi upp Ariel. Jag hade precis fått in hans nummer på mobilen där jag kallade honom från ”Asien” så vi berättar att vi tänker kalla honom för asien, resten av festivalen. Det gjorde vi inte.

Sedan drar vi till Kristianstadcampet där min gamla klasskompis Philip bestämt säger att Långben är hare. Jag tröttnar på Kristianstadfolket och går till ett camp i närheten. Det visar sig vara något av det smartaste jag gjort. På plats är inga mindre än camp öland. Camp Öland består av fyra fantastiska människor. Dom bjuder mig på öl, jag bjuder dom på cigarill och vi pratar om livets väsentligheter.

siestaöland

Det är varmt och jag har inga shorts, så jag går runt i kalsonger. Detta tittar folk på som om det vore konstigt. Jag och Erik börjar skämta jättemycket om barn, detta gör vi resten av hela festivalen. Inne i Hässleholm hade dom sett en gravid kvinna, så dom ropade ”släpp ut barnet!” Vad är bättre än en skaldjursbuffé? Barnkalas. Och så vidare. Och så vidare. Det var här jag och Erik bondade. Erik är fin.

Jag träffar Festivalpiraten och en annan festivalveteran som vi kallar för snigel, över en öl i svancampet. Jag dricker sofiero. Jag chillar till kultiration. Jag träffar en Leo som är jätteschysst.

Jag ser enter shikari och inser att det är rätt skoj att mosha ändå. Knyter skosnörena ordentligt och hoppar in i röran. Jag står längst fram på eagles of death metal och rycker i Jesse Hughe’s mustach. Jag ser familjen och alla Hässleholmare jublar. Jag ser caesars som jag trodde var niccokick (”Har niccokick gjort en cover på jerk it out?”) Träffar ett gäng tjejer som älskar mig för att jag är lik Håkan Hellström. Är sur över att Lykke Li ställt in. Ser halva Håkan Hellström-konserten.

Sista kvällen avslutas med att ölandsborna skriver att dom älskar mig i bortaboken (jag åker och besöker dom två månader senare) och att festivalpiraten går runt med ett lysande ägg som skiftar färg.

siestajag

På morgonen vaknar jag i tältet som jag delat med tre andra killar, varav en är kvar. Dom andra två glömde ett flertal tröjor som jag behöll. Jag och Ariel packar ner tältet och börjar åka hemåt med Erik. På tåget ser jag ett barn, när jag tittar mot Erik så ser jag hur han tittar på barnet och slickar sig om munnen. Jag tar handen för ansiktet och sammanfattar hela festivalen med orden:

”Fan… Jag orkar inte!”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: