Talking ’bout my generation: Pokémon

När pokémon blev en hype, fanns det seriöst inget annat som jag hatade så ofantligt mycket. Alla kollade på tv-serien och alla samlade på dom där jävla korten. Som en butter Scrooge muttrade jag något i stil med ”humbug” för mig själv.

En dag kom min storebror hem med en diskett han lånat (ja, en diskett!). Han sa att han under hela dagen hade spelat ett alldeles fantastiskt spel på sin polare Yanivs dator. Ett gameboyspel, som dom genom en emulator spelade på datorn.

Han la in disketten och jag ser en pikachu, jag ser orden pokémon yellow. Jag ryser. Jag säger att jag hatar pokémon. Hatar! Min bror svarar med att tv-serien och det suger, men att spelet är fantastiskt.

Jag bestämmer mig för att ge det en chans. Jag blir genast förtrollad. Inget slår det här spelet. Inget! Jag älskar varenda liten detalj. Storyn, strategimetoden och att det faktiskt är hyfsat lätt till skillnad från gamla strategispel jag provade på som åttaåring (Dungeon keeper, age of empires osv).

Jag flyttar sedan till Eilat, som ligger vid gränsen till Egypten. Här är pokémon minst lika stort. Jag börjar följa tv-serien. Jag börjar samla på konstiga runda brickor med pokémon som man får i chipspaket. Jag börjar dock inte samla på korten. Jag vinner både pokémon gul, blå och röd på emulatorn (även om alla tre är i stort sett samma spel). Jag ser andra pokémonfilmen på premiären. Jag skriker rätt svar åt tv-skärmen på barnkanalen när alla korkade ungar i pokémonfrågesporten svarar fel på alla frågor. Jag spelar spelet med mina kompisar, kompisars systrar tittar på. Vi hittar misignofusket och crackar fram hur vi kan använda den annars omöjliga ”mew” som annars bara går att få tag på via mässor med sin gameboy. Vi hade inte ens någon gameboy.

En jävla gameboy color. Det var allt jag önskade. Mitt kungarike för en gameboy color. Julafton och Channukkah närmar sig. Jag ber mor och far köpa gameboy color och något pokémonspel åt mig. ”Det skulle vi aldrig ha råd med” säger dom villrådigt. Jag klandrar dom inte. It-crashen gjorde att mamma förlorade jobbet. Andra intifadan innebär att turisterna slutar komma ner till Eilat och pappa jobbade på en turistbyrå. Vi är tvungna att flytta tillbaka till Sverige.

Min syster och min yngre bror flyttar till Sverige. Kvar är jag och min äldsta bror. Jag och mamma flyttar till Sverige i början av januari.

Julafton. Trots två syskon som fattas var detta en av mina bästa julaftnar. Det är sista gången jag på riktigt får umgås med min äldsta bror. Han ska stanna i Israel, gå klar gymnasiet och rycka in i Israeliska armén. När jag öppnar paketet och upptäcker att jag fått en game boy color… Jag kunde inte fatta det.

Skrytsamt tar jag med min gameboy till skolan dom sista dagarna. Samtidigt vet jag att jag snart ska flytta till ett ställe där det är tjugo grader kallare just nu.

Jag börjar vårterminen i fyran på everödsskolan utanför Kristianstad. Alla i skolan är bönder utan humor, i stort sett. Jag blir kompis med dom ”minst populära” killarna i klassen. Vad vi gör på rasten? Spelar pokémon förstås. Jag får senare en link cable som möjliggör att kunna fighta mot varandras spel och byta pokémon.

Sommaren 2001. Min vän Jehiel från Israel kommer på besök. Vad vi gör hela jävla månaden när han är på besök? Spelar gameboy förstås. Mitt pokémon gul hade gått sönder, startades om hela tiden och det piratkopierade guldspelet sög balle. Jag skaffar pokémon blå, jehiel har pokémon röd. Tillsammans fångar vi alla 150 pokémon, precis innan han hinner åka tillbaka till Israel. Det var en bra sommar det.

Några somrar därpå skaffar jag pokémon crystal och är på väg att fånga alla 250, men min jävla bror gör ett nytt spel och förstör allt.

Pokémon har helt enkelt betytt jävligt mycket i mitt liv. Jag har hatat det och älskat det. Inget ger mig så starka nostalgikänslor som att sätta igång min lilagenomskingliga gameboy color och höra den enkla musiken som utlöses från den.

5 svar to “Talking ’bout my generation: Pokémon”

  1. hanna Says:

    Ush, det är nästan läskit – men sant🙂

  2. amla Says:

    _necs

  3. J H Pollack Says:

    Du glömde nämna de roliga cp-versionerna av Gold och Silver som vi hade

  4. Gabbz Says:

    Ååh, Missingo-fusket!!
    Pokemón is the shit!

  5. Glömde cp-varianterna! « Says:

    […] Glömde cp-varianterna! By socialasituationer Apropå inlägget om pokémon. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: