Talking ’bout my generation: South park

Jag har växt upp med South Park. När jag bodde i Maale adumim i Israel så började det visas på Israelisk tv. Det var någon gång kring 1999, 2000 nånting. Mina syskon var uppe sent på natten för att titta på när Jesus boxades mot Satan. Jag fick definitivt inte vara uppe så länge.

Våra föräldrar, som då också var en aning mer religiösa än vad dom är nu bråkade ett flertal gånger med mina syskon om den här tv-serien.

Sen kom South Park-filmen på bio. Alla skulle se den. Alla! Min bror Jonathan kom inte in, eftersom han var under 15 år. En kille i min klass skröt om att han hade sett den och sjöng sången ”uncle fucker”, vilket var hur kul som helst. Inte helt olikt scenen i filmen där våra kära protagonister skryter för sina vänner att dom sett Terrance & Philip-filmen.


För att alla snackade om att man äntligen får se Kennys hela ansikte.

South park hade lyckats hypas och alla visste vad det var. Den glömdes sedan bort en stund. Sedan kom towelie, handduken som rökte på, Scott Tenorman must die, avsnittet som räknade hur många gånger folk sa shit och så vidare, och så vidare.


”Mm, your tears are so yummy and sweet”

När South Park lyckas med ett avsnitt så är det ett rent faktum att ingen i vår generation någonsin kommer sluta referera, citera och inflika allt möjligt från det. Vi kommer aldrig att glömma South Park.

Bara för något år sen trodde man att South Park dött, precis som simpsons gjorde för ca fem år sen. Helt plötsligt, i våras, kommer ett avsnitt som bara handlar om en ordvits. Det här avsnittet genererar folk som dyker upp med skyltar där det står ”Do you like fishsticks?” på en viss rappares konserter. Inte helt olikt scenen i avsnittet där Kanye West, i fråga, ska uppträda på en konsert och alla i publiken har liknande skyltar.

Vad ska man säga? Vi har växt upp med South Park och kommer alltid att minnas.

Annonser

Ett svar to “Talking ’bout my generation: South park”

  1. Taliah Says:

    Jag är lycklig över att south park kom när jag var 15. Precis vad man behövde (och fö förtsätter behöva).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: