Talking ’bout my generation: Furby’s

Jag tänker i en serie av inlägg beskriva (och diskutera) saker, begrepp och övrigt som alla i min generation känner till. Jag snackar 87-92, ungefär. Jag snackar Furby’s, flashfilmer, south park och ”why are you wearing that stupid man suit?”

Jag är nio år. Jag har inte varit i Sverige på nästan fyra år och besöker mina släktingar i skåne. Inget konstigt. Åker upp till Stockholm och träffar min kusin Simon. Kommer in till hans rum och märker att något är fel.

På hans skrivbord står ett sorts mjukisdjur. Fast den är mer plastig, bär plastnäbb och pratar. Den är så sjukt ful. Jag fattar ingenting. Jag känner mig som barnen i poltergeist. Någon gång under natten kommer den där saken att växa armar och strypa mig. Men Simon ”matar” den och får den att ”skratta”. Allt är hemskt.

Jag har alltid hatat furby’s sen dess. Dess fejk-ögonfrasnar, dess sjuka ögon som går upp och ner och dess hemska röst.

Jag skäms över att vara med i samma generation som gullat med dessa hemska jävla maskiner.

5 svar to “Talking ’bout my generation: Furby’s”

  1. Linn Jerlehag Says:

    furby forever ❤

  2. sary Says:

    världens bästa leksak ❤
    mjuk och snäll och gosig.

  3. hanna Says:

    haha 😀 så rätt, läskiga varelser!

  4. Krokodillen Says:

    87-92
    Men när du var nio så var det 99.
    Förklara dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: