att däcka som barn

Min faster och några andra släktingar har precis kommit på besök. När dom kom hit så var ett kusinbarn till mig sovandes. Hon hade somnat på tåget eller liknande och dom la henne i sängen så att hon fick sova där.

Tänk när hon vaknar. Hon kommer titta trött med ett halvt öga i rummet och känna sig desorienterad på alla möjliga plan. Hon öppnar andra ögat och ser en jättestor poster på Kurt Cobain (hon och min kusin sover i mitt rum) och det är då hon tänker ”Var är jag…? Var i helvete är jag? vad fan gjorde jag igår egentligen!?”

Av ren chock reser hon sig på överkroppen och tittar sig omkring. Hon ser en tavla på någon gata över San Francsisco, en gammal tv och… En faster! Fan vad skönt att fastern var här! Åh, herregud. Hon lägger sig ner igen och tänker ”Jag måste däckat på tåget, vi var ju på väg mot några märkliga släktingar. Så var det ja.” Hon somnar om igen.

Det konstiga är jag själv inte har växt ifrån det där uppvaknandet. För det händer ju på ett eller annat sätt… Ibland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: