Jag gör det inte här längre och jag recenserar inte längre filmer. Utan bloggar på ungefär samma vis som jag gör här på Möllan.nu

Håll koll på filmrecensioner och topp 10-listor på resten av sidan också. Jag gör lite allt möjligt där.

Så besök genast min nya blogg: Det våras för Joseph

Den här bloggen var från början menad att bara innehålla videoklipp med diskussioner om hur man hanterar kallprat och hur man skaffar nya vänner.

Nu blev det ju inte riktigt så. Det blev en del lyckade filmer men de blev desto fler topp 10-listor, nostalgiorgasmer och gnäll om lösa kalsonger. Det är därför jag väljer att idag stänga ner den här bloggen, eftersom bloggens titel inte längre har något med bloggens innehåll att göra. Jag kan inte själv minnas när jag senast skrev ett inlägg om sociala situationer.

Bloggen börjades för typ ett år sen. Den har sedan dess fått 759 inlägg, 82 332 visningar totalt med 1 413 kommentarer, de flesta underbara, glada, konfunderande eller smickrande, en del andra har varit skitförbannade för att jag skämtat om ett lokalt Malmöband. Jag har tack vare min blogg blivit vuxenmobbad på en studentförening och blivit en återkommande skribent på 365saker.se.

Jag kommer fortsätta skriva då och då hos 365saker, samt vara aktiv där överhuvudtaget, då jag tycker det är en grym grej. Vi får se om jag kommer starta någon 365-blogg i framtiden med något annat roligt tema.

Tills dess, så hittar ni mig på JosephPollack.wordpress.com där jag kommer börja skriva på om några dagar när jag flyttat hemifrån.

Ni kan vara lugna, jag kommer skriva samma form av inlägg som jag gjort här. Topp 10-listor,‘FUCK YEAH eller HELL NO’, diskutera sociala situationer och dessutom vara mer aktiv där än vad jag varit här på sistone. Så ja, egentligen avslutar jag ingenting. Egentligen är det bara ett namnbyte med ett sentimentalt adjö-inlägg.

Hoppas vi ses där!

Ni hittar inlägget på 365saker här.

Bild stulen av Maja

Jag tittar uppåt och ser att en geting flyger omkring lampan i taket. Jag hatar getingar och är säker på att den kommer sticka mig om jag bara vänder mig om och gör mina mackor.

Ingen dörr eller fönster finns i närheten så jag måste döda getingen tänker jag. Jag minns att Sara inte har någon flugsmälla och funderar på hur jag ska döda getingen. Det första jag ser är en liten gul sax som jag genast tar tag i och börjar hugga efter getingen med.

Ni kan ju tänka er. Där står jag i bara kalsongerna tre på natten och hugger efter en geting med en sax. Ingen såg mig, men det kändes ändå genant.

Efter att jag faktiskt är nära getingen med ett hugg så sätter sig getingen på väggen. Utan att ens tänka drar jag fram saxen, hugger till och plötsligt har jag en halv geting på köksbordet, den andra halvan på golvet.

Jag står kanske i en hel minut i samma posering med saxen i luften, vidöppna ögon och hakan ner vid knäna. Jag lyckades precis döda en geting med en sax. Sakta går jag mot toaletten för att hämta papper, plocka upp getingdelarna och spola ner den i toaletten.

Jag lägger mig i sängen med händerna bakom huvudet och armarna utsträckta. Så som man brukar ligga om man är stolt eller förväntansfull. Funderar på att väcka Sara och berätta men låter bli. Fortsätter kolla på X-men.

En perfekt låt att ha på placering 10. Lagom dålig låt, men ändå så trallvänlig och självklar att man slipper skriva en alltför lång beskrivning och bara ser fram emot att skriva om de låtar som faktiskt är bra.

9. bob hund – Düsseldorf

En helt average bob hund-låt egentligen. Men förtjänar en plats i listan på grund av dess otroligt fina musikvideo.

8. Towa Carlsson och Mats Olssons orkester – Laxå (Jackson)

Stad och stad, Laxå är väl mer en sorts… ort. Att däremot sjunga om en håla i Närke som världens metropol får mina läppar att le. En utmärkt Johnny Cash-cover.

7. NWA – Straight outta Compton

Den här låten är som en rak höger i ansiktet. Det är den upplevelsen man får, eller som låtens intro berättar för en ‘You are now about to witness the strength of street knowledge’. En av de bästa intorlåtarna till en skiva någonsin och skivan med samma namn har satt Compton på kartan sedan dess.

6. Fred Åkerström – Oslo

En liten visa där ‘jag ger dig min morgon‘-Fred jämför vår huvudstad med Norges. I låten berättar han för oss något som vi alla fått höra under flera tillfällen, nämligen ‘borta bra men hemma bäst’.

5. Will Smith – Miami

En låt där Will Smith vill visa, precis som i ‘gettin jiggy with it’ att han minsann är häftigare än vad han var i Fresh Prince of Bel Air. Fan, Will Smith är så sjukt cool. Jag vill vara precis som honom. Tänk att vara halvbra på två saker och ändå tjäna miljoner på det. Och nej, Seven Pounds var inte bra. Slår vad om att han trodde att han äntligen skulle få en oscar, men han blev inte ens nominerad, stackarn.

4. Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg

Vissa jämför den här låten med boten Anna, eftersom båda var ‘sommarplågor’. Men Jisses Mandela, jag önskar att Känn ingen sorg (för mig gbg blablabla) hade varit en tydligare sommarplåga. Då jag bodde i Israel på den tiden fick jag visserligen inte uppleva den dygnet runt på radio. Men Boten Anna slog ju igenom internationellt och det var ju skitirriterande. Den spelas fortfarande på uteställen i Cypern och ett par enstaka danskar på Roskilde tycker fortfarande att det är en bra idé att sätta på den på sin bandare. Sluta med det, sätt på allas vår Håkan så att vi alla kan sjunga med och sen skratta åt danskarna som uttalar allt fel.

Apropå sommarplågor, när ska tidningarna någonsin sluta med att försöka förutse vilka som blir sommarplågorna? Mest tippad var väl Melissa Horn? Ofta. Jag slår vad om att ingen tidning i hela världen hade förutsatt att två låtar med nästan exakt samma melodi skulle sammanvävas till en av de mest irriterande sommarplågorna någonsin. Jag pratar givetvis om Alors on Dance och We no speak americano eller vad de nu heter. Hur kommer man på en sån låt? Typ: ‘Grabbar! Jag har en awesome låtidé. Den går så här: Ba-ba-ba-ba-ba. babababababa. Ba-ba-ba-ba-ba. babababa. Smart va? Nej det är inte smart. Båda låtarna suger. Och den andra är ju värre, eftersom den är en sliskig fransman som tror att en bra sång är att låta kåt (Sebastian Tellier wanna-be kanske) och säga ALORS ON DANCE. Det kanske betyder ‘alla ska dansa’, fan vet jag, men vem kan dansa till en melodi som går ö-ö-ö-ööö-ÖÖÖÖ-öÖ-ööö. Skitlåt.

2. Scott McKenzie – San Francisco (be sure to wear flowers in your hair)

En Fruktansvärt bra låt om att vara hippie och att San Francisco är staden är rätt ställe att vara det på. Herregud, det här är nog första gången jag ens antyder i beskrivningen av låten att den ens handlar om en stad. Jaja, den här topp 10-listan är redan tillräckligt off topic och kass, så allt spårar ur ändå. Jag borde sluta skriva topp 10-listor om musik, det finns ändå inget att skriva om skiten förutom ‘öh, det här är… bra’ och någon vidare beskrivning kommer kanske sen, men inget folk orkar läsa. Bara pretton.

Apropå pretton, vad är grejen med att svenskar först nu börjat använda termen ‘hipster’? Det är bara ett annat ord för trendig pretto. Lägg av med det.

1. LCD Soundystem – New York i love you (But you’re bringing me down)

En helt fantastisk låt om den känslan alla får av städer man bor i lite för länge. I alla fall storstäder. Om du tycker om Alvesta, men känner att staden ger dig ångest så har du fel. Alvesta är bara ångest, det finns inget att hämta där, utom dina barndomskompisar som kanske är lite trevliga. Ja, detta gäller ju alla städer som är mindre än Uppsala i Sverige. Förutom det att Uppsala också bara är fullt av ångest. Livets ord, inkognito-svennedialekt och ett pretto-universitet. Grattis, din stad suger.

Något jag har mindre koll på är amerikansk indie som gjorts på senare dagar och det ska ju vara bra har man hört. Jag tänker ungefär att jag vill höra musik som liknar Radical Face, så länka ingen jävla John Mayer.

Jag vet att majoriteten av mina läsare består av tjejer som dricker te med båda händerna och har på sig pojkvännens för stora tjocktröja, så jag räknar med er nu.

Spellistan, som den ser ut nu, hittar ni här.

Lampgrejen här var värd 11 000 pix och var gjord av PET-flaskor och taggtråd. Märkligt.

Hade jag inte varit fattig hade jag nog köpt en eller två av de här kopparna till Sara. Tror att hon hade gillat dem.

Det var helt enkelt så pass tantigt man kan tänka sig att en bröllopsutställning kan vara.

Varje gång jag går ut eller in ur lägenheten ser man det här. Det är dessutom en ny bild, den byts ut hela tiden, kanske har gjort det i tre år. Men varje gång bilden har bytts så har någon buse stuckit hål i stackars Martins panna.

Det jag undrar är, vem är detta? Vem är det som har ett så fruktansvärt stort och anonymt agg mot vår husvärd? Oförståerligt och lite skrämmande. Hade jag varit Martin på bilden och fått ett samtal från vårt hus så hade jag varit skiträdd. Man fixar en diskmaskin och plötsligt är man i en Saw-fälla. Läskigt.